…är inget koncept som Brimir tror på.
Nu har han vilat i drygt två månader sedan inridningen, och han har blivit mer och mer odräglig för var dag som gått. Första två veckorna efter inridningen sov han i princip dygnet runt, sedan har han hittat på hyss. Jag tror han tycker att det är förskräckligt tråkigt att gå med två medelålders valacker som helst står still eller äter mat.
Jag har knappt hanterat honom under dessa två månader, för att han skulle få vila på isländskt vis och bara vara häst. Jag har visiterat honom varje dag såklart men inte tagit in honom eller hanterat honom något särskilt.
På vägen med en understimulerad unghingst och att jag bara har hanterat honom väldigt lite, har han tagit små kliv upp i hierarkin för var gång jag faktiskt har hanterat honom. Inte tänkt på de där småsakerna som jag var så noga med från början, eftersom det borde ”vara klart”. Men det blir ju aldrig klart.
För att nämna ett urval av beteenden som jag bara *hanterat* och inte satt ner foten för, till exempel har han börjat nafsa, han blir ”rädd” när man leder honom och ”råkar” springa in i mig, han går lite fortare än mig när jag leder så att jag måste bromsa honom, han står inte still på stallgången etc.
Ikväll bestämde jag mig för att ta upp ledövningarna som vi jobbade med i somras och pju! Tog säkert en kvart bara att ta sig från hagen till stallet! Det blev plötsligt väldigt tydligt vem som trodde att han bestämde och han var inte nöjd över att jag aspirerade på ledarplatsen – jag fick till och med ett tjuvnyp i överarmen 😏
Övningarna är väldigt simpla, det handlar om att han ska flytta undan först för tryck och sen för mig. Han ska flytta sig åt sidan, framåt och bakåt bara jag trycker lätt på honom. När jag leder honom och stannar så ska han direkt stanna bakom mig. Om jag tar några kliv bakåt ska han genast backa utan att jag behöver dra i grimskaftet eller putta på honom. Om han inte stannar direkt eller går förbi mig eller står kvar eller går på mig när jag stannar och kliver bakåt, tar jag bara och gör en 180 graders sväng helt om och provar igen.
Brimir hade huvudet på helt annat håll och tyckte att det var onödigt att lyssna på fluglorten framför och jag kunde inte ens hålla räkningen på hur många 180graders vändningar jag fick göra 😧 Till slut förstod han att den här tjejen kommer fan inte ge sig, så då började han rätta in sig i ledet igen och lyssnade så fint som jag vet att han kan. Dessutom – inte ett enda nafs sen jag fick igenom övningarna, då gick han med sänkt huvud och tuggade och slickade och var helt cool.
Tror jag lär vara jättenoga med de här övningarna hela tiden framöver, och inte släppa honom minsta lilla. Nog för att han bara är 140 cm men han väger mycket och jag har inte en chans om han bestämmer sig för att inte lyssna, så lika bra att träna på det innan han befäster någonting 😊 Han är ju fortfarande Bästa Brimir såklart, men för det är han ju både unghäst och unghingst och krasst sett är han ju bara hanterad drygt 4 månader hittills, så jag tycker inte alls det är något konstigt att han provar 😉
Sofia Olsson 