Elitrapport i Gävle 150517.

Idag var det då dags för debuten i elitrapport! Det gick väldigt bra trots att regnet öste ner hela dagen och vi slutade på 546,25 p, certp och en hedrande fjärdeplats. Bästa collien!

Vi började med rapporten, som kändes ganska kort längdmässig och som gick på stig hela vägen. För Isa var det en perfekt bana att få börja med i eliten, men den var inte så utmanande som eliten kanske ska ha egentligen. Men det var en snabb bana där hundarna kunde sträcka ut ordentligt. Isa var bland de snabbare, hon älskar ju att sträcka ut så tiden var inget problem. Framföringarna däremot. Hos mig var första jättefin medan den andra var lite hetsig. Hos Johanna hade det varit ganska röjigt på båda. Rapporten slutade på 9,25.

Därefter lunch och sedan uppletande. Isa var helt däckad och hade inte tillräckligt med driv för att orka igenom hela uppletandet. Hon lyckades bara få in två föremål och började efter halva tiden att klibba vid mig (har aldrig hänt innan!) så det slutade på ynka 5,5.

Här funderade jag på att bryta. Jag hade inte sett betyget för rapporten utan bara hört att det varit katastrof på A-stationen och med det dåliga betyget på uppletet så var jag inte alltför munter. Dessutom var planen vattenfylld och när jag var ut och provade krypet direkt efter uppletandet så vägrade hon krypa, så ja. Jag var lite missnöjd minst sagt. Bestämde mig dock för att gå ut och prova lydnaden och om hon skulle nolla krypet så skulle jag belöna (kasta boll och bryta) hoppet. 

Och vilken jäkla hund jag äger!! Trots att hon var så trött så att ögonen rullade i huvudet på henne går hon bara in och levererar! Drar ihop 245 p på lydnaden med en 9:a på krypet. Satan i gatan vad bra hon är. Slutade då på 546,25 p och certp! Grymmaste hunden ever! Heja team Isa! ♡

Högrerapport i Tierp 150321

Idag har vi debuterat i högrerapport och det resulterade i en ”vinst” (1/1) och uppflyttning till elitklass på lagom fina 511,5 p! Jättekul!

Vi började med rapporten. Det enda som sammanfattar den är ”HET”. Behållningen var att hon sprang snabbt som vinden och satt stabilt vid starten, trots en del röj på själva framföringarna, både hos mig och Johanna. 9,5 blev betyget.

Därefter plats (10,10) och det var inga konstigheter. Lydnaden sedan, kändes jättebra med en fin känsla. I Sandviken var hon ju helt slut efter rapporten och där hade vi ingen lydnad kvar, men hon var så fräsch efter denna rapport. Hade jättefin känsla, hon var med hela tiden och pigg. Betygen var varierande men trots att jag avstod tungapporteringen så hade vi 210,5 p på lydnaden. Bara uppletet kvar och det är ju hennes paradgren. Hon kastade sig ut och plockade tre föremål på mindre än 1,5 minut och fick, med lite tugg samt att jag sade fot vid avlämnandet, en 9:a.

Det slutade som sagt på 511,5 p och uppflyttning, duktig collie!

Tävlingsplanering.

Senaste dagarna har erbjudit milt väder med regn och plusgrader, vilket gör att vi numer har barmark igen. Ganska skönt, tycker jag som tydligen har blivit en fryslort med tiden. Självklart har även hundträningen ökat lite till mängd, nu när man faktiskt inte ser ut som en michelingubbe så fort man kliver utanför dörren.

Vi har fortsatt fila på inkallningen i skogen, dock har det nu kommit en enorm förväntan på ställandet så senaste dagarna har vi bara kört släta, släta och åter släta inkallningar. Allt för att bibehålla farten. Vi håller dessutom på att fila på någon form av helhet, Isa är ju den typen som hellre går ner sig av tävlingssituationen än varvar upp utav den, så det behövs verkligen. Vi tränar mycket transporter mellan moment, mycket på att avsluta ett moment och sedan få belöning när vi ställer upp vid nästa moment. Sedan självklart att jobba flera moment i rad!

Förutom detta har vi tittat på vårens tävlingar, jag har redan nämnt årets mål men för att kunna nå de måste vi tävla också. Vi gör troligtvis vår debut i högre rapport den 21/3 i Tierp, känns faktiskt lite skönt med hemmaklubben där vi har lite kända framåtsändandesträckor osv. Går inte det vägen så är planen att tävla i Järfälla helgen efter. Därefter uppehåll och fila på moment tills den 25/4, då Fagersta har högre spår som jag ska anmäla mig till. Dagen efter, den 26/4, är det högre spår i Skultuna. Därefter är det högre spår i Västerås den 3/5, Väsby 10/5 och Roslagen den 14/5. Innan det såklart är dags för mera rapport, då har Borlänge 16/5 och Gävle 17/5 och därefter Skutskär den 23/5.

Det är ungefär så långt som jag har kommit, visar det sig att vi blir uppflyttade den 21/3 i rapporten och/eller den 25/4 i spåret kommer ju planen att vara en annan. Man ska aldrig säga aldrig, Isa är oftast tyst och snabb på rapporten och med självförtroende på förlängningarna, hon har ett fantastiskt uppletande och har man fullt på platsliggningen så behöver man ha en medelpoäng på 6,5 på lydnaden för att bli uppflyttad, så helt omöjligt är det inte. Men som sagt, jag har ingen brådska. Är jag uppflyttad innan juni är jag mycket, mycket nöjd. Spåret kan ju vara lite klurigt för att man har risk att bli bortlottad, vilket ju knappt ens existerar i rapporten. Så spåret kan ju med andra ord bli en fördröjd uppflyttning just för att man helt enkelt inte kommer med. I lägre hade jag verklig tur, kom med på nästan alla jag anmälde mig till medan jag såg andra hamna på reservlista efter reservlista efter reservlista…

Så hörrni, lite träning på detta så borde ju våren kunna bli riktigt kul, eller hur?

there’s no place I rather be

Det bör ju som sedvanligt komma en liten årssammanfattning så här på slutet av året, speciellt nu när det är färdigtävlat för 2014. Isas mål för året var att få ett 1:a pris i lydnadsklass 2, bli uppflyttad ur appellen, lägre spår och lägre rapport. Vilket vi har klarat med bravur och lite till.

Vi inledde tävlingssäsongen den 12 april med appellspår i Skutskär, där vi vann och blev uppflyttade på fantastiska 295 p. Hade jag haft en 10:a på spåret hade jag spräckt 300-gränsen, men det får jag ta med nästa hund. Därefter ett par lägrespår och en lägrerapport på vårkanten som vi fick bryta på specialen. Däremot debuterade vi den 23 maj lydnadsklass 2 i Enköping och kom på andra plats med ett 1:a pris på 172 p, alldeles, alldeles lagom med andra ord.

Vi tränade på under sommaren och den 23 augusti var vi till Uppsala BK och tävlade lägrespår igen, denna gång med fullt på både spår och upptag och det räckte tillslut till en vinst på 531,25 p och uppflyttning med råge. Därefter lugn och ro till den 4 oktober då vi startade lägre rapport igen, vilket också liksom spåret räckte till vinst och uppflyttning på fina 560,75 p. Det kändes riktigt bra!

Dock tävlade vi KM på Tierps BK en helg i augusti, där vi lyckades vinna både KM i bruks och i lydnad för 2014! Jag hade inte ens planerat att tävla utan bara gå in och lattja, men när tävlingsinstinkten slår till kommer man inte undan;-) Tur att det gick bra iaf!

Nu är vi med andra ord uppe i lydnadsklass 3 och högre spår och rapport, och det är dessa moment vi håller på att fila på nu under vintern. Vi har spårat litegrann och hon har varit så fantastiskt motiverad och engagerad så det har varit riktigt roligt. Bara börja introducera sidopåslägg också så är det där också biff sedan!

Liten årssammanfattning om Isas första riktigt tävlingssäsong!

Uppifrån och ner: Vinst KM 2014 Lydnad Tierps BK, Vinst KM 2014 bruks Tierps BK, Vinst och uppflyttning lägrespår Uppsala, Vinst och uppflyttning lägrerapport Sandviken och till sist Vinst och uppflyttning appellspår Skutskär. 🙂

Lägrerapport i Sandviken 141004

Igår var vi till Sandvikens BK för att tävla lägrerapport vilket gick strålande, det landande på vinst och uppflyttning på 560 p.

Vi började med rapporten vid 07.30 på morgonen, min mottagare hade blivit rejält sjuk och var tyvärr tvungen att avstå tävlingen men då löste det sig genom att pappa, som tävlade med Blixtra där, kunde ta emot och skicka Isa. Rapporten gick klockrent, hon sprang snabbast av alla hundar på första sträckan och låg bara några sekunder efter Blixtra på andra skicket. Även framföringarna som har varit vår lilla akilleshäl de senaste träningarna gick jättefint och vi fick därmed 10-10 på rapporten.

När även eliten var klara gick vi tillbaka till klubbstugan för lite lunch och en timmes paus. När pausen var klar körde vi först budföring, sedan platsen och sist lydnaden. Budföringen gick inte särskilt bra i Uppsala då hon blev överraskad av skottet, visserligen har det gått bra när vi har tränat efteråt men nu var det något som hade blivit lite knas för henne. Hon sprang inte särskilt fort och ville först inte gå ända fram till mottagaren men gick sedan fram för att sätta sig fot på fel sida. Hur som helst var det ju fullt godtagbart och vi landade på 8-8 på budföringen. Därefter platsliggning, inga konstigheter: 10-10 med lite blickar bakåt men ingen stress eller slickningar runt munnen eller hässjningar.

På lydnaden var hon trött, dels efter en stor rapport med 11 ekipage så det var mycket ljud och lukter att se och känna och dels efter lite press och stress på budföringen. Trots det gjorde hon allting och jag hade väl en 7,5 (linförigheten, satte sig inte i någon halt och sackade i språng marsch) men annars låg betygen på över 8:a, vilket gav en lydnad på 268 p, trots segheten.

Nu har vi alltså nått upp till våra mål för det här året: appellen, lägre klass rapport och spår och lydnadstvåan. Nästa år blir det till att ta oss ur lydnadstrean och högre klass spår och rapport för att sedan kunna köra eliten! Hur kul som helst!

Lägreklass spår Uppsala BK 140824

Idag har jag varit till Uppsala BK och tävlat i lägrespår! Dagens resultat blev fullt på upptag, fullt på spår, nollad budföring och sedan som grädde på moset en >270 poängs lydnad vilket resulterade i vinst och uppflyttning på fantastiska 531,25 p! Hurra!

Spåret gick jättefint, hon tuffade stabilt och kvickt på och var noggrann med pinnarna. Hon tog själv initiativ till att fortsätta spåra efter att jag belönat en pinne och höll samma hastighet och engagemang från början till slut. Hon kan ha lätt för att få slut på bränsle i slutet av spåret men nu höll hon i bra! Det tog henne 14 minuter exakt att kliva runt dessa 1000 m. 

När vi kom tillbaka till klubben blev det lite väntan på lunchpaus osv innan det blev budföring och platsliggning. Vi har inte kört budföring med skott sedan lägrerapporten i Skutskär i början av juni, så Isa drog järnet mot mottagaren men blev överraskad när skottet kom och kom då av sig och sprang tillbaka till mig. Det såg verkligen ut som att hon tänkte ”men vad i hela friden var det där?!”. Inte så mycket att göra åt, snarare jag som får ta åt mig som inte tränat momentet på två månader. Därefter platsliggning vilken hon låg klockrent. Hon vred på huvudet vid första skottet men resten vippade hon knappt på örat åt. Riktigt duktig!

På lydnaden kändes hon pigg och med vilket var väldigt trevligt! Vi fick 9:a på linförigheten, vilket ju brukar vara en liten akilleshäl då jag så sällan tränar med koppel så det var väldigt roligt. Fortsatte i samma stil och fick 9:a på framförgåendet där jag tidigare legat på mellan 6 och 7, så det var också oerhört kul. Läggandet blev DK då hon precis innan start inte ville lägga sig när vi genrepade så bättre att ta ett DK än en nolla. Inkallningen hade hon bra fart och hyfsad ingång. Krypet mindre bra, inte riktigt med så jag fick kommendera henne kryp säkert tre gånger. Apporteringen jättefint. Hoppet likaså. Vilket ju gjorde att vi slutade på fina 531,25 p och vinst och uppflyttning. Bästa Isa!

Nu ska vi försöka satsa lite på rapporten och sedan blir det till att börja fila på högremomenten till nästa år!

Lägrespår i Söderhamn.

Helvetes jävla skit. Idag gick det inte heller, så vi fick bryta på spåret. Kanonfin klubb, kanonfina spårmarker och trevligt folk. Jag släpper på Isa på spåret, hon spårar jättefint och ligger mitt i spåret hela vägen och plockar en, två, tre, fyra, fem, sex pinnar innan hon spårar ett par hundra meter till och så är vi ute på vägen. Mottagaren skakar beklagande på huvudet och sade att tyvärr, men slutet ligger lite längre upp i spåret. Alltså, hade hon tagit slutet så hade vi i princip varit i hamn. En pinne borta på spåret är något jag kan leva med utan problem, men så jävla surt att hon spårar så himla fint hela vägen och sedan bara KLIVER ÖVER SLUTPINNEN!! Fy satan. När hon tagit alla andra? Och dessutom tagit de andra pinnarna redan ett par tre meter innan. Helvetes, helvetes, helvetes jävla skit.

Nu blir det inget mer tävlande förrän i höst med Isa, så får vi se då hur det går.

Blixtens bravader.

Jag har ju faktiskt glömt att berätta om Blixtens bravader här de senaste dagarnas tävlingar.

Först var hon på Gävle BK den 1/6 och körde elitrapport och vann på 596,25 p och CERT, innan hon igår var till Knivsta BK och också körde elitrapport, och vann där med på 565 p och CERT och blev dessutom distriktsmästare 2014 i rapport. Sådan är hon, våran bästa Blixtra!

Lägrerapport i Skutskär.

Idag var jag iväg till Skutskär för att köra en lägrerapport med Isa. Tyvärr var vi tvungna att bryta på rapporten då hon fick vittring av den andra skytten och blev lite konfunderad över att det var människor på hennes sträcka, så då vände hon tillbaka. Så himla surt, hon var ca 200-250 m från A-stationen, det hade varit enklare för henne att fortsätta rakt fram, men hon tyckte det var bäst att vända tillbaka. Så är det ibland.

Det här visar vad vi tycker om dagens resultat…

Däremot körde vi ju all lydnad först, så det var ju faktiskt bra att man fick ut och köra lite lydnad åtminstone. Platsliggningen gick hur bra som helst, vi har ju verkligen tränat på det i och med att hon tyckte det var lite obekvämt att ligga plats när det sköts så jag var lite harig allt att hon inte skulle ligga kvar på bortaplan, som tur var hade jag inget att oroa mig för. Isa låg blickstilla, tittade lite bakåt när det sköts men aldrig att hon ens tänkte tanken på att resa på sig. Riktigt, riktigt bra. Lika budföringen har vi också jobbat mycket med, och den gick precis lika bra den! Full fart ut och full fart tillbaka. Själva planlydnaden kändes dock superkasst så den behöver vi inte ta, det som var bra där (det enda som var bra i princip) var att hon gjorde raka halter i framförgåendet. Det har jag också tränat väldigt mycket senaste veckorna så det var ju kul att det satt! Dock har jag ju inte tävlingstränat någonting, så jag får väl skylla mig själv litegrann att det gick så fruktansvärt kasst. Hon höll inte ihop en millimeter, så fort hon kom in på planen så var det heldött och det fanns ingenting att ta av över huvud taget. Så lydnaden glömmer vi det mesta av, det vi lär oss utav det är att jag behöver tävlingsträna och träna helheter i alla moment, och smådetaljer som snabba sitt-upp och hela ingångar osv osv osv. Nu har vi ju hela sommaren på oss att träna innan det blir nästa tävling i augusti någon gång, så får vi hoppas att jag har tagit mig i kragen och fått dit lite helhet på det hela.

Lägrespår i Norrtälje idag.

Idag klev jag upp 03.30 (!) och åkte cirka kvart i fyra iväg till Roslagens BK i Norrtälje för att tävla lägrespår. Jag drog startnummer 2 under samlingen och efter det åkte vi ut till skogen. Tyvärr fick jag bryta då Isa efter första pinnen gick över till vilt och vi började gå i cirklar. Spårupptaget var däremot rätt bra, letade sig intresserat ut i spåret i sakta mak (kanske lite väl sakta mak, men hon gjorde det i alla fall) och spårade i mitt tycke fint fram till första pinnen. Den hade hon lite svårt att lokalisera, jag såg pinnen men hon hade lite jobb för att leta rätt på den med näsan men tillslut fick hon tag i den. Därefter bar det iväg igen över klipphällar och sankmarker, tills jag insåg att jag faktiskt stått på just den där klipphällen en gång tidigare. Tittade då på Runkeepern jag hade igång och givetvis, vi hade gått i en fin, vid cirkel tillbaka över vårt spår. Då var det bara att bryta och försöka stövla sig tillbaka genom skogen.

Det är svårt när hon går över till vilt för hon växlar inte upp tempot någonting eller engagerar sig mer i spåret, utan det går i samma lugna takt hela tiden oavsett om hon är på spåret eller inte. Det gör det inte till det lättaste att avgöra om man bör ta tillbaka henne och be henne leta spåret på nytt, eller om man ska låta henne spåra. Det kan ju vara rätt spår. Aja, mer motivationsträning så att det är rätt spår som blir kul och dessutom kanske sätta klädnypor i spåret så att matten ser om jycken kliver av…

På vägen hem stannade jag till på hemmaklubben och tränade lite lydnad, vilket faktiskt gick bra ändå (matten var väldigt arg och besviken första timmen av hemresan, tur att hemresan tog två timmar så att matten hann rycka upp sig lite). Jag har börjat träna framförgåendet på ett nytt sätt, så nu har jag fått raka halter där och det känns jättebra. Tidigare har hon vänt sig mot mig och det har då resulterat i att ibland har rumpan åkt ner i backen när hon vänt sig, så att hon har satt sig med andra ord. Nu står hon rakt och fint och fokuserar framåt. Lika krypet har tagit sig lite. Jag har ju paniktränat det nu ett tag (inte bra) inför lägretävlingen vilket har gjort att jag har tappat all framåtanda i momentet. Helt plötsligt stannar hon bara och så kan hon ligga kvar där fastän jag går vidare. Nu har jag dock börjat träna med ett nytt godis: kladdig kattmat på portionspåse! Och det har gett resultat, kan jag berätta. Idag ville hon nästan ligga lite för långt fram istället, men det rättar man snabbt till genom att ta något steg tillbaka, och lika så har hon höjt huvudet och kryper med lite mer kontakt med mig. Tidigare har hon haft huvudet rakt ner/framåt och hela momentet har varit ”tråkigt” men som sagt, med lite kattmat fixar sig det mesta.

Nu ska jag plugga resten av dagen, med undantag för de bönestunder jag kommer ha för att klara tentorna i veckan, så får vi hoppas att lägrerapporten nästa lördag går bättre.