Two down, one to go.

Den här veckan har jag tre kurser som avslutas med varsin 5 h-tenta. I måndags gjorde jag den första, en projekttenta som kändes brutalt stor. Det var en tenta på en hel 15 hp kurs fast halvfart, så vi började med den i januari och nu är den klar. Med andra ord oerhört mycket att plugga på, tror att det var sju olika delar och nästan en bok per del att plugga in. Puh. Men nu är den gjord och den kändes på håret godkänd så det är bara att hålla tummarna. Idag gjorde jag den andra tentan, en tenta på ekonomi och verksamhetsstyrning 7,5 hp, och den kändes bättre faktiskt. Jag tyckte att det gick enkelt, så nu är det bara till att se om jag blev godkänd (det vill säga att det faktiskt var enkelt) eller om jag blev underkänd (det vill säga har missuppfattat hela kursen 🙂 ). På fredag har jag den sista, en tenta i entreprenadrätt, juridik med andra ord! Så nu är det det jag pluggar på. Men sedan är det sommarlov!

Igår blev det lite lydnadsträning med Isa uppe på klubben. Tränade framåtsändande och gjorde sedan ett enkelt uppletande på planen. Framåtsändandet var katastrof i början, det var bara trav, trav, trav och hets, hets, hets, men sedan fick jag till ett par fina och då fick det räcka. Jag tycker ju att hon är så himla gullig när hon far runt som ett litet löv, men jag märker att jag kan börja ställa krav på henne på ett helt annat sätt nu än förut. Nu har hon så mycket arbetsvilja och -kapacitet att hon inte går ner sig något utav det, utan bara fokuserar lite hårdare och bara liksom köper det. Känns väldigt trevligt! Vi har ju tävling igen på söndag så får vi se hur det känns och blir.

Vill man då kan man då ska man.

Var igår och tränade lydnad på Gävle bk tillsammans med några till. Vi körde kommendering av våra olika program, så Isa fick bli genomkommenderad en högrelydnad utan tungapporten. Hon var såklart het och lite flamsig eftersom det inte blev någon direkt uppvärmning och hon hade heller inte gjort något under dagen mer än ett par 40 minuters promenader. Men jag ser det som så att hellre har jag en hund som är överladdad och tokglad när jag går ut på plan för kommendering, än att hon ”dör” som hon har gjort tidigare.

Friaföljet var katastrof, än hit än dit, positionen var obefintlig och hon hade fokus på så mycket annat än mig. Inkallningen bra, snabb med fint avslut. Framåtsändande också katastrofaktigt, däremot riktigt bra inkallning på första sträckan. Däremot krypet kändes väldigt bra. Lugnt och fint och dessutom låg i bak sade de som tittade. Skallet jättefint, fick skälla tre ordentliga skall innan det kom belöning, hoppet lekte vi bara. Det kändes som ett riktigt trevligt genrep inför nästa helg. Ska fila lite till på momenten samt göra någon kedja utan belöning mellan momenten men sedan får vi anse oss så förberedda vi bara kan inför tävlingen. Ett kort litet motivationsspår ska vi nog kunna få till också..

Livet är det bästa som har hänt mig och ingenting är omöjligt.

Nu ligger vi i hårdträning, Isa och jag. Eller ja, mest Isa då såklart. Jag väntar ut min förkylning som vanligt och är ju, också som vanligt, så frustrerad att jag nästan avlider av det här stillasittandet och tadetlugntandet. Om någon vill byta kropp eller åtminstone immunsystem med mig så är det bara att slå en pling.

Hur som helst, Isa och jag har kommit med till ett högrespår i Lidingö och kämpar på med både spår, upptag och både högre- och elitlydnaden. Mitt självförtroende har ju fantastiskt lätt för att växa och nästan bli odrägligt och när vi drog till med en uppflyttning i högrerapporten utan tungapporteringen ser jag inte jätteallvarligt på högrespåret, because I’ve been there, done that, and you know: pieace of cake. Typ så. Så för att väga upp det tränar vi såklart en hel del och jag vet ju, längst inne, att spåret är ju lite svårare än rapporten för Isa så om vi skulle råka bryta på spåret fem gånger innan vi blir uppflyttade så är inte det något konstigt. Hör jag det? Ja, det gör jag. Så vi ska åka till Lidingö med en avslappnad inställning. Händer det inte nu, så händer det imorgon och någon dag kommer det att vara pieace of cake.

Vi har inte kört jättemycket upptag under Isas liv, mest för att jag har tjurat och inte ens trott att vi skulle ta oss ur lägre (vilket vi såklart gjorde…) men lite också, har jag kommit på i efterhand, för att det känns som ett bra sätt att få till ett bra upptag åt rätt håll, genom att uteslutande låta henne gå i rätt riktning. Vi har kört max ett tiotal upptag med ca 100 m spår och fantastisk leksak i slutet bara för att hon ska förstå vad det är som gäller, men vi har inte tränat det. Vi får ju se hur det går, såklart, det kanske är så att jag kommer hem efter åtta tävlingar med bara bakspår och inser att jag faktiskt kommer behöva träna det på ett annat sätt. Igår lade dock far min ett upptag åt henne, som jag släppte på efter en timme och som hon gjorde klockrent. Hon går rakt ut i rutan, hittar på spåret, tar tre tveksamma steg åt fel håll innan hon vänder och tar upp spåret åt rätt håll och tuffar iväg. Tiomässigt. Riktigt, riktigt bra.

Idag blir det spår vid arenan och tror att det blir ett ca 1000 m långt så att vi sedan kan peppa med korta spår de här sista två veckorna inför tävlingen.

Men vänta inte hela livet.

Vi håller på att träna på dem kommande elitmomenten nu. Det som skiljer sig från högrelydnaden är ju längre fritt följ med sidoförflyttningar och vändningar på stället, inkallningen är med både ställande och läggande, ljudgivningen sker två gånger, det är metallapport med, krypet är längre och stegen. Tror bara att det är som skiljer?

Vi har börjat med allt utom läggandet på inkallningen som vi har börjat tagit tag i nu. Det är lite klurigt att få till rätt tänk då hon gärna tänker lite för mycket, tänker mer än vad hon gör. Vi har fräschat upp det med lite baklängesfotgående där vi kör läggande under gång vilket ju fungerar bra, men har ni börjat utöka med att kasta iväg en godis och när hon är på väg mot mig i halvgalopp (jag går baklänges precis som om hon skulle upp i ett baklängesfotgående) kommenderar jag ”ligg”. Det fungerar också helt okej, hon tänker ju en del och vi får inte riktigt till de här snabba läggandena som jag tänker mig, men jag tror också att när hon förstår att det är lägganden som efterfrågas kommer det att gå snabbare och snabbare. Vi har ju dessutom en och en halv månad till planerad start i elitklass. Planen är att utöka med att kunna skicka runt kon samt så måste jag ju stå stilla. Vi får se, jag har några högreklass spår innan elitstarten så jag vill inte göra henne osäker på ställandet heller.

Idag blir det lite lydnadsträning om någon timme, då kommer fokus vara på metallapporten, tungapporten samt inkallningen med ställande. Blir eventuellt en liten kedja, vi får se vad jag har bestämt mig för när vi kommer dit!

Vi hade allt, och friheten var ännu inte stulen.

Idag var jag till Gävle BK för att träna lydnad med Isa. Eftersom vi så smidigt blev uppflyttade ur lägre i helgen tänkte jag försöka mig på att starta högre rapport i Tierp i början av november. Det kan gå precis hur som helst, jag har påbörjat alla moment så det som är kvar är att få ihop det som är kvar så har man tur som en tokig kan det gå hur bra som helst (läs uppflyttning) men det kan lika gärna gå käpprätt åt h-e. Det är spännande att tävla;-)

Isa och kompisen Rally som är och hälsar på den här veckan.

Idag tränade vi först på framåtsändande. Detta himla moment. Jag har tränat saktagående sedan i januari-någon-gång vilket hittills går lugnt och stabilt och hon vet vad ”framåt” innebär, nu gäller det bara att på smidigast möjliga sätt sätta ihop dessa två delar och på vägen undvika katastrofer. Idag ställde jag ut en godisskål mellan de två framåtsändandekonerna och inledde med att köra två framåt-kommenderingar ur fritt följ mot skålen, det var inga problem. Hon galopperade fort ut till skålen och mumsade i sig godisarna. Därefter körde jag två stycken saktagåenden från godisskålen, det gick också väldigt bra: lugnt och fint skrittade hon. Till sist körde jag två stycken ”framåtsändanden”, där jag skickade ut henne till godisskålen ur fritt följ, lät henne stanna och mumsa i sig två små godisar innan jag sakta, utan att säga någonting, började gå mot henne. Första gången gick hon iväg själv lite prövande ut i ett saktagående, vilket ju resulterade i kastad boll och hallelujah, andra gången samma sak men där behövde jag lägga på ett lågt ”ssssss” för att hon skulle gå över i saktagående. Givetvis bollkastande och hallelujah även då! Det finns hopp med andra ord, nu ska vi jobba lite så här är tanken och vi ska så småningom kunna plocka bort skålen lite då och då för att se om hon minns och förstår. Jag ska även störningsträna saktagåendet med kommenderingar etc samt lägga på en inkallning på det. Jag ser nu när jag läser att det ser ut att vara jättemycket kvar, och det är det verkligen innan det är helt och fullt klart, men jag är övertygad om att vi åtminstone kommer kunna få ihop ett godkänt framåtsändande tills högretävlingen (peppar, peppar och så håller vi tummarna).

Efter lite vila blev det lite allt-möjligt-träning, sådant här roligt där allt går i ett för att ha hög aktivitetsnivå på henne. Först skall, går jättebra men är störningskänsligt, hon kommer lätt av sig om det är någon annan hund som gör något spännande eller som nu när folk körde agility på planen bredvid, men hon vet vad ordet betyder och skäller väldigt bra just nu, och tar självmant upp skällandet igen när hon checkat av störningen. Sedan lite runda en kon med varierande rusa-rakt-in-i-belöningen och inkallning-med-ställande-look-a-like. Hon gör ställandena bättre och bättre, men jag måste komma ihåg att kommandot ska ges som ”sssssssstOPPA” och inte ”STOPPA”, så att hon hinner uppfatta att jag faktiskt säger någonting och inte bara dumrusar rakt fram. Därefter lite fritt följ med bollen hängandes ur min hand ner bredvid hennes vänstra bog, vilket gör att hon inte tränger (applåder), körde sedan ett par snabba hopp över hindret innan det blev två korta platsliggningar där jag gick bakom skranket. Det är ju dold platsliggning i högre, så det måste vi ju få till…

Som sagt, vi har lite att fila på, hinner vi absolut inte bli klar kommer vi inte att starta men jag ska göra mitt bästa för att vi ska åtminstone ligga på en hyfsad nivå. Om inte annars får vi starta högre i mars, det överlever vi!

Rapportträning i Östervåla.

Igår var vi till Östervåla tillsammans med fyra andra hundar och körde rapport i en kanonfin skog. Det blev en väldigt tävlingsmässig träning, vilket var riktigt bra för vår del. Dels var det många hundar med, så det blev lite liggtider och flera hundar som skulle skickas och tas emot och dessutom fick vi med oss en snäll skytt som satt ute på grundsträckan och sköt, vilket var riktigt, riktigt bra! På lägrerapporten vi körde i Skutskär i början av juni vände hon ju vid andra skytten då hon tyckte att det var hur skumt som helst att det satt någon ute på hennes sträcka, så vi har dels tränat på som förlängda budföringar i skogen där vi har haft en människa stått på sträckan samt budföringar med skott för att vänja henne vid lite störningar. Det har funkat jättefint, första gången hon såg människan på sträckan i skogen när vi tränade tvärnitade hon och tittade innan hon fortsatte framåt igen. Igår var det inte heller några problem, grundsträckan var 800 m och varje förlängning ca 200 m och hon sprang klockrent alla skick utan att reagera på varken skytt eller skott. Dessutom hade hon träffat på något i skogen och skällt till strax efter skytten men ändå fortsatt framåt vilket var riktigt snyggt av henne. Vi tog ju tider också på alla hundar och det visade sig att Isa var snabbast på alla skick med 2-13 sekunder före Blixten som var näst snabbast på alla skick. Jag tror definitivt att det beror på det nya höghastighetsskynket av märket Mach som vi fick i födelsedagspresent. Det är mycket fint gult med hennes namn på ryggen, så det är klart att hon sprang snabbt som vinden.

Det är tävling om två veckor så vi hoppas att den här lilla formtoppen håller i sig tills dess och så får vi köra lydnad så länge!

Spårning i storskogen.

Igår var jag iväg till storskogen bortom storvägen för att spåra med Isa och Yksi. Jag lade ut två pyttekorta spår, cirka 150-200 m långa med en skogspinne som slut (och med skogspinne menar jag en pinne jag hittade bredvid bilen när jag parkerat i skogen, tog av barken och så genast ut i skogen), så att hundarna skulle ha jättemycket motivation och så när de väl skulle finna pinnen (som ju var slutpinnen, men det visste de ju inte om före) så skulle det bli halleluja och, lite snopet, slutspårat mitt i det roliga. Om ni hänger med.

Så jag lade ut spåren innan jag gick en halvtimmes promenad med dem upp och ner i grustaget och runt omkring i skogen så att de fick springa av sig lite innan det blev dags. Då hade spåren hunnit ligga ungefär 45 min, och det är cirka 60 min i lägre så det var lagom. Yksi fick börja, hon var jättetaggad och hade snyggt tryck i linan hela tiden. Kliver någon meter åt sidan förbi pinnen innan hon får den i näsan och kastar sig över den och så tillbaks till mig. Då blev det halleluja precis som utlovat, även om hon sedan såg lite snopen ut över att det redan var klart. Jätteduktig.

Isa var ju givetvis lika taggad, speciellt eftersom hon fick vänta till sist. Jag släpper på henne på spåret och hon jobbar lika fint hon, letar spåret engagerat hela tiden och arbetar sig framåt hela tiden. Hon har ju inte samma tryck i linan som mallarna, men jobbar lika bra gör hon ändå. Jag trodde först att hon hade gått över pinnen, eftersom hon kan vara lite svajig vid pinnarna – ibland lämnar hon kvar dem i skogen och ibland tar hon dem fem meter före, men inte då. När pinnen kom tog hon den jättefint och kom som ett skott tillbaka till mig. Då blev det lite halleluja för henne med, kastande av tennisboll och ätande av svindyr, frystorkad black angus Orijen-foder. Det satt bra det, sade Isa.

Idag har det istället blivit lite slalomträning samt träning av fjärren, vi håller på med stå-ligg-skiftet. Jag vill ju att hon är helt stilla i bak och bara rör frambenen, men jag orkar inte hålla på och lära in tasstarget i bak eller göra något avancerat utav det, så vi lär in det med en godis framför näsan som på den gamla, goda, tiden. Det går jättebra, faktiskt. Jag har döpt ståendet till ”stå” (you didn’t see that one comin’) och läggandet från ståendet till ”back”. Hon jobbar väldigt fint och stilla, nu ska jag bara få till det fastän jag står upp och så i en framtid ska jag kunna stå 10 m bort och hon gör det lika snyggt. Ett litet steg i taget så ska det nog gå bra.

Imorgon blir det agilityträning som ett litet genrep inför helgen!

Träning, träning, träning.

Jag har ju kommit med på Söderhamns lägrespår på lördag. Stod tidigare som första reserv men kom i veckan in på ordinarelistan, vilket jag inte hade räknat med riktigt. Jag har inte spårat på två – tre evigheter, så det var bara att ut och spåra. Fick tips på att jag skulle sitta i slutet av spåret som lite motivationshöjande så vi gjorde ett sådant spår i tisdags och det gick jättebra. Först hade jag lagt ut ett ca 300 m långt ca 60 min gammalt spår, sedan när vi skulle gå det så gick jag ut i spåret bakvägen och lät Isa se att jag gick in i skogen. Därefter satte far min in Isa i bilen igen och backade tillbaka till den riktiga spårstarten och lät henne sedan gå på spåret där (så Isa trodde att hon gick in direkt efter mig). Och det var verkligen motivationshöjande! Hon spårade som en dåre och blev jätteglad när hon fick se mig i slutet. Riktigt bra.

Simmat hos Valbo Hundsim och Trim har vi också gjort denna vecka!

Igår var jag iväg till skogarna långbortistan där jag ska gå ut på spår till klubbens elitspårtävling i helgen, så lade vi ett av elitspåren åt Isa och Yksi och sedan körde vi konkurrensspår på det och lät dem spåra till en pinne i taget. Det var också mycket motivationshöjande och när Isa fick spåra de sista 150 m till sista pinnen hade hon ett jäkla driv, trots att hon spårat till och från i 1500 m. Också riktigt bra! På fredag ska jag köra ett kort spår igen där jag sitter i slutet, så får vi hoppas att hon har bra motivation ut i spåret i Söderhamnskogarna.

Jag har givetvis också tränat lydnad, inte så mycket detaljträning men desto mer helhetsträning. Gått ut och kört ett par, tre, fyra moment i rad utan att belöna i mellan, men belönat som en tok när sista momenten varit klart. Det har tagit några dagar men när jag körde imorse hade hon faktiskt ett riktigt fint driv rakt igenom. Det tar sig, sade mordbrännaren. Ikväll blir det agilityträningstävling med Fia och Blixten, så jag tänkte åka upp tidigare och köra igenom lite fler moment innan dess.

Sedan har jag kommit på vad jag ska göra i Söderhamn, om det är så att jag kommer vidare från spåret. Jag ska ut och träna på planen när jag kommer tillbaka från spåret! Köra ett par tre moment och belöna efter, köra hoppet så att hon hoppar ut ordentligt osv. Lattja lite. Men först och främst måste hon ju spåra, såklart!

Lägrespår i Norrtälje idag.

Idag klev jag upp 03.30 (!) och åkte cirka kvart i fyra iväg till Roslagens BK i Norrtälje för att tävla lägrespår. Jag drog startnummer 2 under samlingen och efter det åkte vi ut till skogen. Tyvärr fick jag bryta då Isa efter första pinnen gick över till vilt och vi började gå i cirklar. Spårupptaget var däremot rätt bra, letade sig intresserat ut i spåret i sakta mak (kanske lite väl sakta mak, men hon gjorde det i alla fall) och spårade i mitt tycke fint fram till första pinnen. Den hade hon lite svårt att lokalisera, jag såg pinnen men hon hade lite jobb för att leta rätt på den med näsan men tillslut fick hon tag i den. Därefter bar det iväg igen över klipphällar och sankmarker, tills jag insåg att jag faktiskt stått på just den där klipphällen en gång tidigare. Tittade då på Runkeepern jag hade igång och givetvis, vi hade gått i en fin, vid cirkel tillbaka över vårt spår. Då var det bara att bryta och försöka stövla sig tillbaka genom skogen.

Det är svårt när hon går över till vilt för hon växlar inte upp tempot någonting eller engagerar sig mer i spåret, utan det går i samma lugna takt hela tiden oavsett om hon är på spåret eller inte. Det gör det inte till det lättaste att avgöra om man bör ta tillbaka henne och be henne leta spåret på nytt, eller om man ska låta henne spåra. Det kan ju vara rätt spår. Aja, mer motivationsträning så att det är rätt spår som blir kul och dessutom kanske sätta klädnypor i spåret så att matten ser om jycken kliver av…

På vägen hem stannade jag till på hemmaklubben och tränade lite lydnad, vilket faktiskt gick bra ändå (matten var väldigt arg och besviken första timmen av hemresan, tur att hemresan tog två timmar så att matten hann rycka upp sig lite). Jag har börjat träna framförgåendet på ett nytt sätt, så nu har jag fått raka halter där och det känns jättebra. Tidigare har hon vänt sig mot mig och det har då resulterat i att ibland har rumpan åkt ner i backen när hon vänt sig, så att hon har satt sig med andra ord. Nu står hon rakt och fint och fokuserar framåt. Lika krypet har tagit sig lite. Jag har ju paniktränat det nu ett tag (inte bra) inför lägretävlingen vilket har gjort att jag har tappat all framåtanda i momentet. Helt plötsligt stannar hon bara och så kan hon ligga kvar där fastän jag går vidare. Nu har jag dock börjat träna med ett nytt godis: kladdig kattmat på portionspåse! Och det har gett resultat, kan jag berätta. Idag ville hon nästan ligga lite för långt fram istället, men det rättar man snabbt till genom att ta något steg tillbaka, och lika så har hon höjt huvudet och kryper med lite mer kontakt med mig. Tidigare har hon haft huvudet rakt ner/framåt och hela momentet har varit ”tråkigt” men som sagt, med lite kattmat fixar sig det mesta.

Nu ska jag plugga resten av dagen, med undantag för de bönestunder jag kommer ha för att klara tentorna i veckan, så får vi hoppas att lägrerapporten nästa lördag går bättre.

Jag lever för dagen men jag dör för natten.

Idag har jag varit iväg till Marmaskogen och kört en hel lägrerapport. Inte tävlat, utan bara tränat en fullängdssträcka. Jag ska ju tävla i Skutskär här om en vecka så ville prova på att köra ordentligt en gång innan åtminstone. Träningen gick kanonbra verkligen, mycket svårt att göra det bättre än så här.

Vi började med att gå ut till B då, 1100 m långt, med alla tre hundarna: Isa, Yksi och så en till hund som körde. Först ut var Yksan. Tyvärr ”glömde” hon bort vad hon skulle göra så det tog ett bra tag, rättare sagt hela 13 minuter, för henne att ta sig ut från B-station och springa till A. Det blev mycket trassel precis utanför B så där hade hon gjort ett lagom fint nystan av spår till de andra hundarna. Trots det nystanet och trots att det blev en längre liggtid än tänkt, så drar min kära Isa iväg som en raket. Hon faller ner lite åt vänster i nystanet (spåret gick upp åt höger) men lyckas ta sig tillbaka upp och drog iväg i full fart till A, tror att hon fick en tid på 3 minuter prick. Den tredje hunden klarade inte av allt spårtrassel utan kom tillbaka. Vi gick sedan vidare till C, en förlängning med 400 m med andra ord, och gjorde oss i ordning för att ta emot hundarna. Denna sträcka fick Isa gå först och lite nervös var jag nog, hon har ju tidigare haft lite klurigt med förlängningarna och aldrig riktigt kopplat på näsan och börjat spåra utan har vänt vid tidigare station, men idag! Hon gick som tåget helt bekymmersfritt och kom spårandes i full galopp från B-station, så jag tror att hon fick en tid på 3 minuter och 10 sekunder från A-C så det var riktigt bra. På tillbakavägen fick hon springa till A från ungefär halva grundsträckan och då lödde hon iväg i samma fart då så det var ingen tvekan om vad det var som gällde.

Isa skötte sig verkligen riktigt bra! Först trasslet vid B-station och sedan ta en förlängning på 400 m helt själv trots att hon varit lite osäker tidigare, det var helt fantastiskt bra gjort! Nu ska vi köra några korta rapporter i veckan och träna på lite framföringar så får vi hålla tummarna för att hon går lika bra på tävlingen.