Idag blev det lite lydnadsträning igen på klubben. Känns så himla kul att få köra lite med min pingla. Eftersom vi (interiktigtvågarändå) tänkt tanken om en framtida tävlingssäsong har vi börjat fila med lydnadsklass 3-momenten. Så spännande. Dagen till ära fixade vi med metallapporten, sittande under gång, fritt följ och någon minut av fjärr.
Jag har under sommaren nästan enbart värdeladdat ingångarna till fotposition och det har verkligen lönat sig. Nu är det verkligen värt för henne att skynda sig in i fotposition, vilket i sin tur gjort att apporteringen blivit mycket bättre då hon fokuserar på att så snabbt som möjligt gå in i fotposition. Så jättefina metallapporteringar idag! Bara släppa henne ur kampen mot metallen och sedan stå helt stilla tills hon sitter i fotposition med ett stilla grepp om apporten. Sedan partyyy!
Idag hade hon också förstått att sitt betyder ner med rumpan och inte ner på magen. Jätteduktig! Det kanske blir ett sättande under gång i framtiden?
Friaföljet är enbart kaos just nu. Man behöver nöta en stund varje dag för att hon ska hamna rätt i position och trappa ner förväntningarna lite, men nu var det några dagar sedan så det blev mycket tempoväxlingar och fokus på att hitta rätt sinnesstämning igen:-) Lyxproblem!
Fjärren är ett framtidsprojekt och det säger väl allt om dagens träning.. Hm.
Vi avslutade med liten avgångspromenad och sedan blev det på med pyjamasen och sova i bilen. Pinglan kommer sova gott resten av natten tror jag…
Vi har ju som sagt nött inkallning med ställande, varje morgonpromenad och även eftermiddagsträningarna har inkallningen varit ett givet inslag. Det har gett resultat, har bara belönat när hon väl sitter i fotposition så att hon ska sluta tänka och bara fokusera på att hamna i fotposition så snabbt som möjligt, och nu visar hon ingen tvekan alls och har dessutom bättre fart än innan. Idag på klubben körde jag först några släta inkallningar innan den lilla räven bakom örat hetsade mig till att prova en med ställande, fastän jag inte har tänkt göra det ännu. Sagt och gjort, inkallning med ställande blev det. Kanonfint, dessutom, för att vara första gången på klubben. Det fastnade till och med på film, så se och bedöm själva. Det är ju inte så brutalt som jag vill ha det, men det är tillräckligt kvickt och stabilt för betyg på tävlingsplanen åtminstone, även om det såklart förhoppningsvis hinner förbättras tills dess.
Igår blev det onsdagsträning på klubben för första gången på väldigt länge. Med klubben menar jag givetvis Tierps BK, inte hundungdomen eller någon av Gävles brukshundsklubbar. Det var en verklig oktoberkväll, mörkt och rått och duggregn, men det hindrade oss inte. För Isa blev det framåtsändande som blev kvällens moment.
Jag började med att köra ett framåtsändande med att jag stod vid punkten där hon ska göra tempoväxlingen. Jag tycker att det är själva tempoväxlingen och förändringen i aktivitetsnivå, om man kan säga så, som är det svåraste. Delarna för sig är inga problem, Isa kan både springa fort och gå smygande sakta, men att kunna behärska och koncentrera sig direkt efter en rejäl galopp är mycket klurigare. Genom att sätta hunden vid stället där man normalt skulle skicka hunden framåt mot gruppen och sedan själv ställa sig vid punkten där hunden ska bryta av kan man få hunden lugn och få den att ändra tanken på ett annat sätt än när man är 15 m bakom den. Man ropar helt enkelt ”framåt” medan man står kvar, låter hunden komma till en i full galopp och ta en godis ur ens vänstra hand och ska sedan låta den rinna iväg i ett saktagående och när hunden är 15 m ut kan man börja gå efter själv. Själva grejen är att märker man att hunden är väldigt i gasen när den kommer fram till en, kan man låta den stå kvar och äta godis och smeka den över ryggen tills den ändrar sinnesstämning och lugnt och koncentrerat kan gå ut i ett saktagående. Förstår hunden det här kommer den även koppla ihop det med godisskålen/targeten man sedan skickar till och till sist även i det stora hela.
När jag hade kört ett sådant framåtsändande körde jag några stycken med skål och godis vilket fungerade jättefint. För ett par träningar sedan hetsade hon ut i trav i saktagåendet (ajabaja) så att jag fick muttra på henne för att hon skulle sakta ner, men nu gick hon självmant från skålen i skritt, jättefint verkligen! När vi hade kört några gånger provade jag att köra en gång utan skål och godis, och hallelujah. Hon sprang snabbt ut till strax innan gruppen, stannade och tittade efter skålen, slängde sedan ett ögonkast över axeln på mig innan hon i skritt gick över till ett saktagående och sakta gick ut. Vilken hund! Bara fortsätta att variera med till största del skål men då och då utan så att det sitter kvar i minnet. Efter det körde jag ett par rena saktagåenden innan det var slut för dagen. Här film på ett saktagående från början av vår träning, för ca 11 månader sedan:
Jag har kört lite spontana skall också och upptäckt att hon skäller kanon, så länge hon har bollen synlig. Så fort jag tar undan bollen eller håller den bakom ryggen så att hon inte ser den skäller hon mycket sämre, så där har jag definitivt något att fila på. Det är inte lätt när det är svårt, säg…
Idag blev det lite morgonträning på hundungdomen tillsammans med Elin och hennes pudel. Vi hade planerat att vara på brukshundsklubben men när vi kom dit var det utställning, så då fick vi backa och köra vidare. Dagens plan var att köra en gömd platsliggning med skott samt få lite kommendering.
Vi började med platsliggningen. Det har regnat senaste dagarna här så planerna var rejält vattensjuka, bara man gick på gräsmattan så bubblade det upp en massa vatten och det stod djupa vattenpölar överallt. Detta gjorde att när jag hade lagt Isa för platsliggning och sedan precis hunnit gömma mig ropar Elin att hon har satt sig upp. Bara att gå tillbaka och göra om. Jag såg till att hon låg ordentligt innan jag lämnade nästa gång och då var det inga problem. Efter två skott gick jag tillbaka och klappade om och berömde innan jag gick och gömde mig igen för de två sista skotten. Enligt Elin hade hon tittat mera bakåt på skytten när jag var gömd, än när jag står synligt, men det är kanske inte så konstigt. Jag ska försöka få till ytterligare en gömd plats med skott uppe på hemmaklubben innan tävlingen.
”Ge mig kampen tråkiga matte”
När det var Isas tur igen efter att Elin hade kört så nötte vi lite framåtsändande. Hon börjar med att vara så lattjo och ofokuserad så det fanns inte, knastossa. Efter lite taktiksnack och diverse mutor kunde vi köra. Det här var första gången med kommendering för henne så när Elin kommenderar första gången tror Isa att det är ett släppkommando på saktagåendet och drar järnet rakt fram, inte riktigt rätt. När hon insåg att det inte hände någonting lugnade hon ner sig och resterande kommenderingar brydde hon sig inte om över huvud taget. Vi behöver gå tillbaka och träna saktagående, kom jag fram till. Hon har väldigt, väldigt, väldigt lätt att trava iväg efter godisskålen så nästan alla gånger fick jag muttra på henne efter godiset och det vill jag inte befästa. Hon ska kunna själv.
Därefter körde vi kommendering av fritt följ, tungapport och inkallning. Friaföljet börjat lite high chaparall, mycket studs och positionen ska vi inte ens prata om, men ju längre jag körde desto bättre gick hon. Jättefina halter och svängar. Sedan tungapport, det var första gången jag fick hjälp att kommendera den. Isa var jättetaggad, drar järnet ut, kommer ut, provar lyfta och bara ”vafan, den är ju astung”, släpper och tar om innan hon kommer till mig i halva sträckan galopp och halva sträckan trav och sedan en bra ingång. Efter lite kamp och bus gör vi om, då kutar hon ut och tar den direkt och precis när hon vänder mot mig drar jag järnet bortåt och då fick hon fart. Ingen ingång där utan bara bus. Vi behöver tagga mer på tungen men det ser hyfsat ut. Inkallningen gick sisådär. Snygga stoppanden när jag skickade runt kon, men när jag sedan körde en inkallning blev det ganska lång stoppsträcka, så det behöver vi träna mera på.
Vacker sheltie som fick vila idag.
Det är exakt tre veckor till tävlingen från idag, så förhoppningsvis hinner vi fila lite mera på allting. På den tiden kommer vi också hinna med att köra lite rapport, hoppas jag. Nästa helg är det rapportträning som gäller, och förhoppningsvis också helgen efter det. Eftersom det är högre lär vi ju köra utan koppel och är det något som är spännande så är det att göra en okopplad framföring med en övertaggad bordercollie…
Igår var jag iväg till storskogen bortom storvägen för att spåra med Isa och Yksi. Jag lade ut två pyttekorta spår, cirka 150-200 m långa med en skogspinne som slut (och med skogspinne menar jag en pinne jag hittade bredvid bilen när jag parkerat i skogen, tog av barken och så genast ut i skogen), så att hundarna skulle ha jättemycket motivation och så när de väl skulle finna pinnen (som ju var slutpinnen, men det visste de ju inte om före) så skulle det bli halleluja och, lite snopet, slutspårat mitt i det roliga. Om ni hänger med.
Så jag lade ut spåren innan jag gick en halvtimmes promenad med dem upp och ner i grustaget och runt omkring i skogen så att de fick springa av sig lite innan det blev dags. Då hade spåren hunnit ligga ungefär 45 min, och det är cirka 60 min i lägre så det var lagom. Yksi fick börja, hon var jättetaggad och hade snyggt tryck i linan hela tiden. Kliver någon meter åt sidan förbi pinnen innan hon får den i näsan och kastar sig över den och så tillbaks till mig. Då blev det halleluja precis som utlovat, även om hon sedan såg lite snopen ut över att det redan var klart. Jätteduktig.
Isa var ju givetvis lika taggad, speciellt eftersom hon fick vänta till sist. Jag släpper på henne på spåret och hon jobbar lika fint hon, letar spåret engagerat hela tiden och arbetar sig framåt hela tiden. Hon har ju inte samma tryck i linan som mallarna, men jobbar lika bra gör hon ändå. Jag trodde först att hon hade gått över pinnen, eftersom hon kan vara lite svajig vid pinnarna – ibland lämnar hon kvar dem i skogen och ibland tar hon dem fem meter före, men inte då. När pinnen kom tog hon den jättefint och kom som ett skott tillbaka till mig. Då blev det lite halleluja för henne med, kastande av tennisboll och ätande av svindyr, frystorkad black angus Orijen-foder. Det satt bra det, sade Isa.
Idag har det istället blivit lite slalomträning samt träning av fjärren, vi håller på med stå-ligg-skiftet. Jag vill ju att hon är helt stilla i bak och bara rör frambenen, men jag orkar inte hålla på och lära in tasstarget i bak eller göra något avancerat utav det, så vi lär in det med en godis framför näsan som på den gamla, goda, tiden. Det går jättebra, faktiskt. Jag har döpt ståendet till ”stå” (you didn’t see that one comin’) och läggandet från ståendet till ”back”. Hon jobbar väldigt fint och stilla, nu ska jag bara få till det fastän jag står upp och så i en framtid ska jag kunna stå 10 m bort och hon gör det lika snyggt. Ett litet steg i taget så ska det nog gå bra.
Imorgon blir det agilityträning som ett litet genrep inför helgen!
Jag har ju kommit med på Söderhamns lägrespår på lördag. Stod tidigare som första reserv men kom i veckan in på ordinarelistan, vilket jag inte hade räknat med riktigt. Jag har inte spårat på två – tre evigheter, så det var bara att ut och spåra. Fick tips på att jag skulle sitta i slutet av spåret som lite motivationshöjande så vi gjorde ett sådant spår i tisdags och det gick jättebra. Först hade jag lagt ut ett ca 300 m långt ca 60 min gammalt spår, sedan när vi skulle gå det så gick jag ut i spåret bakvägen och lät Isa se att jag gick in i skogen. Därefter satte far min in Isa i bilen igen och backade tillbaka till den riktiga spårstarten och lät henne sedan gå på spåret där (så Isa trodde att hon gick in direkt efter mig). Och det var verkligen motivationshöjande! Hon spårade som en dåre och blev jätteglad när hon fick se mig i slutet. Riktigt bra.
Simmat hos Valbo Hundsim och Trim har vi också gjort denna vecka!
Igår var jag iväg till skogarna långbortistan där jag ska gå ut på spår till klubbens elitspårtävling i helgen, så lade vi ett av elitspåren åt Isa och Yksi och sedan körde vi konkurrensspår på det och lät dem spåra till en pinne i taget. Det var också mycket motivationshöjande och när Isa fick spåra de sista 150 m till sista pinnen hade hon ett jäkla driv, trots att hon spårat till och från i 1500 m. Också riktigt bra! På fredag ska jag köra ett kort spår igen där jag sitter i slutet, så får vi hoppas att hon har bra motivation ut i spåret i Söderhamnskogarna.
Jag har givetvis också tränat lydnad, inte så mycket detaljträning men desto mer helhetsträning. Gått ut och kört ett par, tre, fyra moment i rad utan att belöna i mellan, men belönat som en tok när sista momenten varit klart. Det har tagit några dagar men när jag körde imorse hade hon faktiskt ett riktigt fint driv rakt igenom. Det tar sig, sade mordbrännaren. Ikväll blir det agilityträningstävling med Fia och Blixten, så jag tänkte åka upp tidigare och köra igenom lite fler moment innan dess.
Sedan har jag kommit på vad jag ska göra i Söderhamn, om det är så att jag kommer vidare från spåret. Jag ska ut och träna på planen när jag kommer tillbaka från spåret! Köra ett par tre moment och belöna efter, köra hoppet så att hon hoppar ut ordentligt osv. Lattja lite. Men först och främst måste hon ju spåra, såklart!
I förrgår var jag iväg till klubben och var med på den månatliga tävlingsträningen (ordet ”månatliga” gav mig mindre trevliga associationer, men det är som det är). Planen var att köra igenom lydnadstvåan utan belöningar, vilket jag också gjorde.
Det gick halvhyfsat måste jag säga. Hon löper ju nu så jag tänker skylla lite av segheten på det, men hon kan ju helt klart bättre. Det som kändes riktigt, riktigt bra var friaföljet men det var väl också det som gick bäst. 10-mässigt enligt domaren om hon inte hade lagt sig i sista halten så då åkte vi ner på en 9:a. Jag räknade ihop poängen hemmavid och kom då upp i 182,5 p, och då var det här en av hennes sämre dagar, så det känns som att vi har lite att spela på i alla fall. Här kommer betyg och film så får ni se själva:
Nu var det ett tag sedan sist och jag har hållit igång i samma tempo hela tiden så det har blivit mycket hundtränande, så jag drar bara det mest intressanta.
I torsdags var jag iväg till klubben och körde agility med sheltien och Blixten. Det stod slalom på schemat, så jag ställde upp en liten bana med mycket kluriga slalomingångar. Det gick bra, överlag. Det var svårt så vi tränade lite bakombyten framför slalomet och på att inte dra järnet till tunneln när matte ropar att man ska svänga och ta slalomet… Fia har inte jättemycket kondition och det var ett tag sedan hon körde agility på riktigt, så hon fick bara köra ett par gånger för att uppehålla motivationen. Jag blir irriterad på henne när hon går in fel i slalomet, för jag vet att hon kan gå rätt, men jag tror att det stjälper mer än det hjälper för jag ser att hon tar åt sig (negativt) när jag blir irriterad. Måste tänka på det! Blixten är ju en träningsmaskin, jag skulle kunna träna en hel dag och hon skulle ändå inte låta det synas hur trött hon skulle vara. Fullt ös medvetslös. Det var första gången hon fick köra agility i år, så hon var ringrostig på det mesta men som sagt, för att vara första gången för året så får man vara nöjd.
I lördagskväll åkte jag till skogen och körde spår och sedan åkte jag till klubben och tränade lydnad. Spåret var ungefär 300-400 m långt med tre skogspinnar plus slut. Hon spårade fint men tog inte en enda pinne, vilket ju var väldigt dåligt. Måste börja köra lite pinnlekar igen, tror jag! Lydnaden fick bli brukslydnad då, eftersom vi spårat före. Vi körde lite framförgående och lite kryp, försökte få till raka halter i framförgåendet och försökte få lite kontroll i krypet så att hon inte skenar. Det gick rätt bra, med lite mer träning så kan det nog bli fint. Jag körde dessutom två platsliggningar på cirka 5 min var där hon låg helt stilla trots störning runtomkring. Bra!
Idag blev det lite lydnadslydnad istället. Jag ställde upp rutan i hagen och tog en lång omväg så att hon inte skulle se den förrän vi gick mot den. Fungerade jättebra, när vi var ungefär 25-30 m från rutan höjer hon huvudet och tittar på den, sedan tittar hon snabbt upp på mig innan hon vänder ner huvudet och låser på rutan. Riktigt, riktigt, riktigt bra! När jag sade ”rutan” drog hon järnet och ställde sig klockrent på ”stå”. Jag körde ytterligare några gånger från olika håll och avstånd och det fungerade riktigt snyggt. Nästa rutpass blir nog med target i mitten för att gå tillbaka lite i träningen. Efter det körde vi fjärren, den hade som rostat lite under ett par dagars vila. Att köra sitt-ligg-sitt-ligg fungerar jättebra, men att köra ligg-sitt-ligg-sitt (hon börjar från liggande alltså) fungerar väldigt dåligt! Där är jag tvungen att ta i och säga ”ISA sitt upp” för att hon ska sätta sig. Äsch, vi får köra fjärren lite varje dag nu resten av veckan så får vi se om vi hinner få ordning på det. Lydnadstävlingen är ju på lördag, den tredje maj.
Efter lydnadsträningen cyklade vi 10 km och stannade på hälften och badade, det var helt klart värt allt tyckte Isa! Imorgon blir det vallning igen…
Kan också berätta att Blixten och mor tävlade elitrapport i lördags (igår alltså) och fick 577 p, certpoäng och sista resultatet till SM-listan, så nu är hon definitivt med i rapportgruppen på årets bruks-SM! Heja Blixten!
Idag, söndag, tävlade far och Yksi lägrespår och blev uppflyttade på 451,75 p med nollad plats och budföring, också riktigt bra! Hoppas vi att jag och Isa håller i den här trenden på lydnadstävlingen i helgen och lägrespåret helgen efter det…
Idag har det inte hunnit bli så mycket hundträning, än så länge. I morse följde jag med far till Knivsta då han skulle tävla en lydnadstvåa med Yksi, det blev ett 1:a pris på 165 p och en tredje plats för dem. Mycket bra jobbat, speciellt då Yksi är så fruktansvärt skendräktig just nu.
När vi kom hem därifrån vid halv ett-tiden någonstans gick vi ut och körde platsliggning med skott samt budföring med skott med Isa. Platsen låg hon jättefint, reste sig inte en enda gång. Första skottet sköts bakom mig, när jag stod ca 25 m bort från henne, andra skottet så satt jag bredvid och klappade på henne, fjärde skottet sköts ca 30 m bakom henne medan jag stod 25 m bort och fjärde skottet sköts medan jag satt bredvid och klappade på henne igen. Under alla skotten låg hon lugnt och stilla utan att försöka resa på sig. Sist körde vi en platsliggning utan skott där far sprang omkring och agerade störning och kastade bollar, då satte hon sig upp en gång men sedan låg hon fint.
Budföringen med skott var den första men jag måste nog säga att hon gjorde den hyfsat. Hon tappade lite fart men å andra sidan körde vi på åkern och där är det väldigt gropigt så det är ju rätt naturligt om hon inte ville ge järnet. Helt och fullt godkänt för att vara första budföringen oavsett.
Efter middagen tänkte jag gå ut och köra fjärr och rutan, så får vi se hur det går.
Det är så himla härligt att det har blivit ljusare på kvällarna nu. Det känns som om det bara har smällt till, nyss var det kolsvart vid 16 och nu plötsligt är det fortfarande ljust vid 20-tiden på kvällen. Eftersom det har blivit ljust nu har vi också börjat åka ut och spåra lite mitt i veckan, så i torsdags var jag ut och lade två korta spår vid arenan och körde lite upplet.
Klockan 17.00 samlades vi och höll på fram till kvart i åtta, ungefär. Jag hade med både Isa och Yksi och körde med. Isas uppletande går ju bra, hon tycker om att leta och tycker att det är kul och det är inte många gånger hon har tugg. Nu känns det som om jag kanske ska börja ta klivet ut ur lekstadiet och börja räta upp det lite. Inte sätta en massa press eller krav på henne, mer träna rakare skick med hjälp av korridorer är väl tanken, sedan är det mer jag som behöver tänka över hur jag vill ha det. Just nu känns uppletandet lite ostrukturerat, så jag behöver fundera över hur jag kan få mer grepp om det. Vi får se vad det resulterar i, hon är ju drygt två år så än har vi många år kvar, och förmodligen har vi en bra bit kvar innan vi startar högre för den delen.
Isas spår gick också bra, hon hade fått ett cirka 150 m långt spår innehållandes en vinkel och ett slut. Anledningen till det ytterst korta spåret var att hon gått relativt långa spår de senaste gångerna, runt 700-800 m, och jag vill inte få in att det alltid är långt och lite jobbigt när man åker ut och spårar. Förhoppningsvis tyckte hon att det var kul och enkelt att spåra efter kampen, hon var klockren i spåret hursom.
Yksi skötte sig med beröm godkänt. Uppletet har hon haft lite svårt för, hon förstår inte riktigt vad det är som förväntas av henne. Nu hade hon däremot mycket, mycket bra fart så jag skickade henne två skick innan jag satte ner henne på baslinjen och sprang ut och bollade lite med ett föremål och slängde det på backen, så att hon hade riktig motivation ut för att ”leta” efter saken. Litet startskall lyckades jag få fram där på sista föremålet, men huvudsaken att hon har bra motivation i det här läget än att ta tillbaka och banna henne för det. Lika spåret hade hon mycket bra driv, hon fick en cirka 200 m lång serpentin med en godisburk som slut, och jobbade jättebra hela spåret igenom. Så guldstjärna åt båda, men mest åt Yksi, igår.
Idag blev det en mycket kort lydnad med Isa, en supersuperkort linförighet med massa bus, två snabba lägganden och två fria hopp över hinder, med massa bus. Jag var max ute i 5 minuter, sedan in igen så att hon ville vara kvar ute och träna mera. Imorgon är det ju appellen som gäller i Skutskär, så vi får se hur det går. Jag är så glad om vi skulle hamna på 224,5 p, allt över är ren bonus, bara vi kommer igenom på spåret! Men som sagt, vi får se…
Sofia Olsson 