Agilitycup.

I torsdags kväll var jag iväg till klubben och körde agilitycupen med Isa och Fia. För dagen var det två hoppbanor som skulle avverkas innan vi kunde åka hem, så det gjorde vi.

Fia gick ju helt underbart. Hon är ju så himla stabil i allt hon gör, vad det än handlar om. Två nollade lopp fick vi till, dock hade hon typ 1,47 tidsfel i första men i andra låg hon inom tiden med en eller ett par sekunder till godo. Hon är ju inte snabbast, men däremot fruktansvärt hindersäker så de gånger hon sätter en nolla och ligger inom referenstiden så ligger hon ju bra till på resultatlistan. Första loppet var dessutom lite knepigt med mycket baksidor av hinder och kluriga svängar vilket ju dödar lite fart hos henne. Andra loppet var istället mycket, mycket flytigt och jag kunde bara springa, springa, springa kändes det som. Och göra blindbyten. Det är det som fungerar absolut bäst. Bakombyten är inte att tänka på över huvud taget, det sackar hennes fart ordentligt och framförbytena tar också lite av farten, även om jag använder båda bytena när det verkligen krävs. Men fungerar det, då kör vi blindbyten och springer.

Isa var också duktig. Det här var ju hennes första agilitycup någonsin, tror jag, så det var ju lite spännande att se hur mycket hon skulle bry sig om hundarna runt omkring som skällde som rena rama bandhundar (ni vet, så som agilityhundar gör). Det visade sig att det inte var några problem alls. I första loppet blev det ju lite väl klurigt för henne med alla svängar och baksidor så då började hon krypa under något hinder istället och höll på, bordercollien. Givetvis belönade jag henne innan slalomet eftersom hon inte kan ett tävlingsmässigt slalom ännu, men jag körde tävlingsmässigt fram till slalom och efter slalom. I andra loppet däremot gick hon som en klocka. Vilken hund, och vem är det som tjuvtränar henne under nätterna? Det var två hinder på en raksträcka precis innan slalom där det blev någon snurr då hon inte tog fram-kommandot direkt, annars jättefint. Däremot, efter slalomet så var det en snurr runt ett hinderstöd, sedan en rak tunnel och så ytterligare en snurr runt ett hinderstöd och när jag hade skickat henne runt hinderstödet och sedan sade ”igenom” drog hon som ett spjut, precis som hon springer på rapporten. Domaren tillika träningskompisen som stod på banan skrattade rakt ut, jag hade inte en chans att hinna med. Hon kommer nog kunna bli bra när hon är klar, åtminstone.

Så med oss hem fick vi då två andraplatser från sheltien och två disk med bordercollien, allt enligt planen alltså.

Sommar och hundträning.

Jag håller just nu på att träna inför trean med Isa. Vi har inte kommit så jättelångt, men vi har ju som plan att debutera i slutet av året så vi hinner nog. Jag försöker ju få upp lite motivation hos henne så jag brukar köra henne bara ett par, tre minuter och då efter att jag har kört någon av de andra hundarna så att hon blir lite avundsjuk. Det går faktiskt väldigt bra, hon är mer än taggad på att jobba och vill absolut inte sluta när jag säger att det räcker. Vi har börjat pilla lite med vittring i höggräs, lite inkallning med stanna, långa rutan, fjärren och metallen. Det går hyfsat, men som sagt så är det långt kvar innan det ska vara tävlingsmässigt.

Vi har ju dessutom pillat en hel del med slalomet vilket faktiskt har gått framåt. Det brukar väl göra det om man tränar, förmodar jag. Jag har lagt upp det så att jag under ett par dagar kört ett rakt (svårt, enligt Isa) slalom, för att sedan vila från slalom en eller ett par dagar för att sedan köra jättelätta slalom ett par dagar innan man vilar och så kör man några svåra, så att jag varierar det hela tiden och så att hon samtidigt hinner vila och smälta allt. Det har varit smart att träna så, för idag när jag gick ut och körde ett rakt slalom var hon klockren. Oavsett vilken sida jag stod på så gick hon rätt ingång och jobbade jättefint. Visserligen kör vi bara ett fyrslalom, men det är ju det som är hela grunden. Bara för att hon var så duktig anmälde jag henne nu till Gagnef-Flodas agilitytävling, där hon ska få starta hoppklass båda dagarna. Förmodligen hinner jag inte få till något riktigt slalom till dess men det blir lite motivationshöjande för mig om jag kan börja sikta mot en tävling.

Vi har varit ut och spårat lite också, så jag börjar titta lite efter lägrespår igen. Eventuellt ska vi upp till Piteå den första helgen i augusti, och då är väl i så fall tanken att prova tävla där igen då. Vi får se, helt enkelt.

Med fokus på agility.

Eftersom jag haft mycket med brukset och lydnaden (och plugget) i våras hann det inte bli så mycket agilitytränande. Nu har jag dock börjat ta tag i agilityn igen och jag har dessutom bokat in två tävlingar. De tävlingsklara är ju Fia och Blixten, så det är de som ska få ut och prova vingarna. Första tävlingen är Slottshoppet i Skutskär, där ska Blixten få tävla klass 1 agility och hopp den 19-20 juli och Fia ska få starta klass 2 agility och hopp den 22-23 juli. Sedan är det Gagnef-Flodas stortävling helgen efter, den 26-27 juli då de har alla klasser så då ska också Fia och Blixten få köra.

Fia har vilat sig lite i form faktiskt. Senast jag var iväg och tränade gick hon som ett expresslok och tog verkligen i när hon sprang. Riktigt kul. Blixten har också gått som ett expresslok senaste träningarna, men det är inte odelat positivt alla gånger. Däremot, när jag vågar springa och håller henne hårt och fokuserat hela banan igenom går hon klockrent. Vi har fått lite slarviga slalomingångar efter vinterns vila, men förutom dem så går hon jättefint.

Isa har också fått börja ta tag i agilityn så vi håller på och tränar slalom. Det går faktiskt framåt, måste jag säga. Förra juni började jag träna slalom men det gick inget vidare, så då tjurade jag ihop lite och lade slalomträningen på hyllan och började träna mer fokuserat på brukset istället men nu verkar hon ha mognat. Nu klarar hon av att gå ett fyra-pinnars-slalom rätt fint, även om det såklart kan bli någon miss här och var men i det stora hela så går det bra. Förhoppningsvis har jag det klart till hösten så att vi kanske kan vara med på någon agilitycup om vi har tur.

Isa är ju så fruktansvärt signalkänslig i agilityn, ruggigt snabb men samtidigt så fruktansvärt kontrollerad. Hon kan svänga runt hinderstöden när hon hoppar så att hon nästan slickar sig runt, kan komma i full speed mot ett hopphinder och göra en halvhalt och kontrollerat hoppa helt runt om hinderstödet och sedan dra full speed tillbaka och det enda jag gör är att jag gör en halvhalt eller säger lågt ”Isa”. Här kan man snacka skillnad mot Blixten, som oavsett hur mycket jag vrålar eller belönar runt hinderstödet alltid vill landa 3-4 m efter hindret, oavsett vart vi ska. Helt galen är hon. Fia istället har mindre fart, men är istället som att försöka svänga ett hangarskepp, inte helt lättstyrd hon heller med andra ord.

Nu ska jag ut och träna lite mer slalom, sedan blir det en långpromenad innan det blir klubben ikväll för lite lydnadsträning.

Du gör min framtid, yeah, på gott och ont.

Nu var det ett tag sedan sist och jag har hållit igång i samma tempo hela tiden så det har blivit mycket hundtränande, så jag drar bara det mest intressanta.

I torsdags var jag iväg till klubben och körde agility med sheltien och Blixten. Det stod slalom på schemat, så jag ställde upp en liten bana med mycket kluriga slalomingångar. Det gick bra, överlag. Det var svårt så vi tränade lite bakombyten framför slalomet och på att inte dra järnet till tunneln när matte ropar att man ska svänga och ta slalomet… Fia har inte jättemycket kondition och det var ett tag sedan hon körde agility på riktigt, så hon fick bara köra ett par gånger för att uppehålla motivationen. Jag blir irriterad på henne när hon går in fel i slalomet, för jag vet att hon kan gå rätt, men jag tror att det stjälper mer än det hjälper för jag ser att hon tar åt sig (negativt) när jag blir irriterad. Måste tänka på det! Blixten är ju en träningsmaskin, jag skulle kunna träna en hel dag och hon skulle ändå inte låta det synas hur trött hon skulle vara. Fullt ös medvetslös. Det var första gången hon fick köra agility i år, så hon var ringrostig på det mesta men som sagt, för att vara första gången för året så får man vara nöjd.

I lördagskväll åkte jag till skogen och körde spår och sedan åkte jag till klubben och tränade lydnad. Spåret var ungefär 300-400 m långt med tre skogspinnar plus slut. Hon spårade fint men tog inte en enda pinne, vilket ju var väldigt dåligt. Måste börja köra lite pinnlekar igen, tror jag! Lydnaden fick bli brukslydnad då, eftersom vi spårat före. Vi körde lite framförgående och lite kryp, försökte få till raka halter i framförgåendet och försökte få lite kontroll i krypet så att hon inte skenar. Det gick rätt bra, med lite mer träning så kan det nog bli fint. Jag körde dessutom två platsliggningar på cirka 5 min var där hon låg helt stilla trots störning runtomkring. Bra!

Idag blev det lite lydnadslydnad istället. Jag ställde upp rutan i hagen och tog en lång omväg så att hon inte skulle se den förrän vi gick mot den. Fungerade jättebra, när vi var ungefär 25-30 m från rutan höjer hon huvudet och tittar på den, sedan tittar hon snabbt upp på mig innan hon vänder ner huvudet och låser på rutan. Riktigt, riktigt, riktigt bra! När jag sade ”rutan” drog hon järnet och ställde sig klockrent på ”stå”. Jag körde ytterligare några gånger från olika håll och avstånd och det fungerade riktigt snyggt. Nästa rutpass blir nog med target i mitten för att gå tillbaka lite i träningen. Efter det körde vi fjärren, den hade som rostat lite under ett par dagars vila. Att köra sitt-ligg-sitt-ligg fungerar jättebra, men att köra ligg-sitt-ligg-sitt (hon börjar från liggande alltså) fungerar väldigt dåligt! Där är jag tvungen att ta i och säga ”ISA sitt upp” för att hon ska sätta sig. Äsch, vi får köra fjärren lite varje dag nu resten av veckan så får vi se om vi hinner få ordning på det. Lydnadstävlingen är ju på lördag, den tredje maj.

Efter lydnadsträningen cyklade vi 10 km och stannade på hälften och badade, det var helt klart värt allt tyckte Isa! Imorgon blir det vallning igen…

Kan också berätta att Blixten och mor tävlade elitrapport i lördags (igår alltså) och fick 577 p, certpoäng och sista resultatet till SM-listan, så nu är hon definitivt med i rapportgruppen på årets bruks-SM! Heja Blixten!

Idag, söndag, tävlade far och Yksi lägrespår och blev uppflyttade på 451,75 p med nollad plats och budföring, också riktigt bra! Hoppas vi att jag och Isa håller i den här trenden på lydnadstävlingen i helgen och lägrespåret helgen efter det…

En vacker dag ska jag visa alla att jag kan.

Den här dagen har bestått av 98 % friskluft och hundträning, precis som vi vill ha det med andra ord. Först började vi med spårträning i Tallparken vid 10.00, där vi körde spår och uppletande. Isas spår gick fint, det var ca 400 m långt och innehöll tre pinnar, en boll och en slutkamp. Jag tyckte att hon var loj, det var över 15 grader varmt och, faktiskt, stekande sol, så det är väl kanske inte så konstigt. Trots det spårade hon bra, inte ett avhopp och inte ett viltintresse någonstans, och dessutom tog hon alla pinnarna och bollen och slutet. Riktigt bra!

Uppletandet gjorde hon också ”bra”, fastän jag tycker att hon var loj och aningens oengagerad. Hon fick plocka fyra saker där hon tog de första tre rätt snabbt men sedan fick hon leta länge efter den fjärde, och det tyckte hon var lite jobbigt. Ett rätt trögt träningspass med andra ord, inte jättemycket driv någonstans men med ett schyst resultat med tanke på omständigheterna.

När vi kom hem blev det lite vila innan det blev till att gå ut och köra lite lydnad. Jag började och körde ett kort fritt följ vilket hon gjorde rätt bra, det är de där vänstersvängarna som inte riktigt håller. Bara att träna! Dock gjorde hon snygga, snabba halter, så alltid något. Sedan körde jag lite fjärr, vilken tar sig mer och mer. Idag kunde jag flera gånger köra på fem meters avstånd, vilket hon gjorde tillräckligt snyggt. Jag varierade lite med att gå ut mina fem meter och med att stå precis framför henne så att man får in både lite avståndsträning och lite teknik. Till sist körde jag krypet, bara flyttade henne lite fram och tillbaka. Väldigt fint. Jag gillar dock inte de små skutten hon gör ibland med bakdelen, så det lär vi fila mera på.

Allra sist tog jag ut Blixten och körde lite lådträning. Hon verkar ha förstått hur hon ska göra nu, det satt långt inne för henne och inte blev det lättare för att jag klickar och belönar fel för att hon är så kvick, men nu verkar det ha fallit ner för henne. Nu ska jag bara träna vidare på att jag kan stå på olika avstånd och på olika placeringar kring henne innan jag kan börja träna att jag går med henne, går förbi henne och till sist springer i full fart med henne. Till att börja med blir det dock lite längre tid på lådan vi ska belöna, så att hon får lite stadga för det har hon ju inte naturligt, den lilla mallan.

Imorgon blir det lydnadsträning på klubben!

There’s no place I rather be.

Nu är äntligen båda tentorna klara, i tisdags gjorde jag en i linjär algebra och i onsdags gjorde jag en i byggnadsfysik. Det klart jobbigaste jag varit med om. I den linjära algebran tror jag att jag är godkänd, men det är nog verkligen på håret i byggnadsfysiken så det är bara att hålla tummarna. Som belöning ska jag köpa mig ett par nya hundträningsbyxor för alldeles för mycket pengar.

Idag blev det vårens första agilityträning utomhus, först själv hemmavid innan jag mot kvällskvisten åkte till Lövsta och körde hoppteknik där. Hemmavid fick Blixten, Yksi och Isa träna kontaktfältsbeteende på min fina gröna låda. Isa är ju klockren på lådan, vet exakt vad hon ska göra oavsett om jag kutar förbi i full fart eller hetsar henne innan, så hon har börjat få gå vidare i träningen till plankan aka balansnedfarten som jag lägger på lådan. Det tycker hon är lite klurigt, när jag går bredvid henne gör hon det jättefint och går ner och ställer sig med två på, två av. Om jag däremot springer eller hetsar henne så vill hon helst stanna med alla fyra tassar på nedfarten, precis i kanten vid marken, men ändå på nedfarten. Säger jag ”upp” då igen, så kliver hon ner och ställer sig rätt, men jag försöker jobba henne när jag går bredvid henne så att hon blir extra säker på det då jag inte vill ha ett dubbelkommando i slutändan. Isa fick efteråt ett kort motivationsspår på ca 100 m plus kamp som slut, där jag band fast henne i en stolpe så att hon fick se när jag lade spåret. Fruktansvärt taggad och jobbade svinbra i båda vinklarna!

Blixtens träning hade verkligen hunnit landa under vintern. Från att ha flugit omkring som en bananfluga överallt och ingenstans på den där lådan, till att nu klockrent ställa sig två på, två av 99,5 gång av 100. Riktigt bra. Hon har haft svårare att fokusera bort från mig än vad Isa har haft, så henne måste jag lägga en leksak en bit framför lådan för att hon ska få en riktning och inte ställa sig mot mig. Nu stod jag till att börja med mellan leksaken och lådan så att hon ändå fick rikta sig mot mig, men sedan kunde jag flytta mig längre och längre bak för att tillslut försiktigt kunna skicka upp henne på lådan. Verkligen guld hur hon har tagit sig. Innan sommaren är slut kommer vi nog ha både ett mycket snyggt slalom och ett mycket snyggt kontaktfält.

Yksi är ju som hon är, inte lika kvick i huvudet som Isa eller Blixten men hon jobbar gärna på ändå. Vi började med lite grundläggande lådträning, att hon skulle upp med alla tassar på lådan, men från att ha tränat bakdelskontroll med framtassarna på lådan, till att kliva upp med baktassarna, nä, det var minst sagt lite klurigt. Vi kämpade på med det där några gånger, men det krävs ju mer träning för att få någon form av resultat. Efter lådan körde vi lite ut-och-runda-en-stolpe och det tycker hon är jättekul. Att runda stolpen från vänster sida är inga problem, lite tveksam ut så det blir trav ut och full galopp tillbaka, men från höger sida tycker hon fortfarande är lite konstigt så där får vi jobba med lite kortare avstånd för att hon inte ska slinka åt sidan och ta den från vänster. Det kommer dock, vi har inte tränat många gånger.

Till hopptekniken på kvällen fick Isa och Fia följa med. Vi ställde upp en kort kombination med tre studs och sedan ett galoppsprång till en oxer. Isa var övertaggad och ville gärna hoppa studs över alltihop och gärna ta i som om oxern vore 70 cm hög istället för 50 cm, men hon hade kul i alla fall. Fia var istället den som briljerade. Hon har varit lite väl noggrann och försiktig och gärna taxerat mycket fint och hoppat i en mycket vacker båge över minsta bom, men även om det ser fint ut så är det mycket tidsödande och rent förödande för en hund som Fia, som inte har så mycket naturlig gas mellan hindren. Istället har vi nu under vintern jobbat på att hon ska öka tempot och minska noggrannheten över hindren, det räcker om hon ligger någon millimeter över bommen och hon kan mer än gärna ta hindret som i ett galoppsprång och bara våga ge järnet. Och det gjorde hon idag. Riktigt bra jobbade hon, öste på i full fart och brydde sig knappt överhuvudtaget om bommarna. Så dagens guldstjärna till Fia!

Dessutom hann jag tvätta bilen invändigt och ta en långpromenad, trots att jag vaknade vid 11.15, så idag har jag varit mycket produktiv! Imorgon blir det jobb och sedan mysmiddag med naturarna.

Agilityträning.

För några dagar sedan var jag och tränade agility på klubben med laget, så både Fia och Blixten fick köra lite. Vi körde en klass 2-agilitybana som faktiskt gick finfint för båda två. Fia höll ett riktigt bra tempo för att vara Fia och med tanke på att regnet stod som spön i backen och var till och med under referenstiden, vilket sällan brukar hända när vi kör lagbanor. Blixten skötte sig också snyggt, även om hon var något laddad. För det första har vi ju inget KF-beteende ännu vilket gjorde att alla KF-hinder ju bara lattjades över, sedan var hon lite yvig i någon sväng och så där, men i det stora hela gjorde hon banan jättefint. Det som hon satte klockrent var ju slalomingången (efter att vi kört banan en gång så hon fått springa av sig lite överskottsenergi). Det var inte en särskilt svår ingång, men jag var tvungen att vara på vänster sida och den var efter en snabb typ raksträcka vilket gjorde att jag var tvungen att skicka in henne i den då jag inte hade den fysiska möjligheten att vara med henne, konditionen är inte på topp vet ni. Hon har haft väldigt svårt för slalom när jag varit på vänster sida och vi tränade in det för bara ett par veckor sedan (att jag är på vänster sida, inte själva slalomet) så med tanke på det så var hon riktigt duktig.

Här kommer en film var på sötnosarna:

 

Tävlingsledarutbildning.

Har under hela helgen varit på TL-utbildning för agilityn i Uppsala. Vi körde mellan 9-16 både lördag och söndag. Det var faktiskt ganska intressant, om man kan säga så. En del diskussioner där man fick lite nya infallsvinklar på saker. Dessutom var det gofika på eftermiddagarna så det gjorde ju också hela kursen ännu mer värt 😉

Så nu, liksom man alltid blir när man frotterar sig med agilitymänniskor, har ju agilitymotivationen stigit. Målet för Isa är ju att under sommaren träna in grundläggande KF och slalom, utöver allt annat. Med helgens snack i ryggen fick jag lite mer motivation att sätta igång med det. Jag drar mig lite för det då jag inte tycker den här jättejättejättebasic-träningen är sådär galet kul. Jag tycker mer om när man fått in grunderna och kan börja träna mer ”på riktigt”. Nu lät det där konstigt när jag läste det men ni fattar säkert. Så att lära hunden att gå igenom en port är i mitt tycke inte jättespännande, utan när hunden kan slalomet så man kan överträna säkerhet och in- och utgångar osv då börjar det hända grejer.

Jag körde lite med Isa idag då. Blev först jättebasic slalom och sedan KF-lådan. Båda gjorde hon snyggt, KF-lådan har jag kommit så långt med att jag kan gå med henne mot lådan och så fortsätta förbi och så springer hon i förväg och ställer sig 2på2av och står kvar fastän jag går förbi. Vidareutveckling av det blir ju att jag kan öka mitt tempo och kanske komma med längre ansats innan vi tillslut får plocka fram brädan och klicka fram 2på2av på den och sedan köra samma träning som på lådan, innan det blir dags för riktiga KF-hinder. Jobbar jag på har jag förmodligen ett hyfsat KF-beteende i slutet av augusti. Samtidigt hoppas jag att slalomet ska sitta någorlunda, så är det nog inte helt omöjligt att det blir en agilityhund av den där.

Jag kommer inte att sakna något, det är ju klart i alla fall.

Isa har börjat bli ett monster med monster-energi. Hon kan bokstavligt talat inte springa sig trött och om hon mot förmodan skulle bli lite trött i benen så sover hon kanske en halvtimme när hon är inne innan det börjar krypa i border collie-benen igen. Naturligtvis får hon ju finna sig i att inte bli promenerad med varenda minut utan får sova vidare och ta det lite lugnt, men den där kommer bli kanon att jobba med när det psykiska börjar hänga med också. En lagom taggad outtröttlig arbetsmaskin, precis vad jag är ute efter. Hittills har hon det mesta, en bra kamp (med mig och en del andra, men inte alla), mycket spring i benen, oberörd av skott och lär sig ruggigt fort. Sedan har vi naturligtvis de här bitarna vi är tvungna att jobba lite med, exempelvis kontakt med andra människor, kontakt med andra hundar och det där jobbiga vallet på resten av hundflocken, men det kommer.

Var ut och tränade lite igår igen. Nu lät det precis som om jag är ute och tränar varannan vecka eller så, haha, det är inte sant dock 😉 Vi körde lite lådträning, lite ff, lite runda stolpen och lite läggande under gång. Lådträningen har klickat ordentligt för henne, hon vet exakt vad hon ska göra. Ibland blir det bara en baktass på men då väntar vi lite till och i sinom tid kommer det en till, lika har jag släppt henne mot lådan ett par gånger och då springer hon fram och ställer sig. Riktigt duktig. Att runda stolpen har hon också blivit grym på, springer ut och rundar jättefint verkligen med en bra fart, så det kommer bli bra! Friaföljet likaså, var några dagar sedan jag körde det, och riktigt duktig var hon. Kunde gå lite längre sträckor i både långsamt och normalt tempo, lika kunde jag göra tempoväxlingar där jag gick normalt, sedan långsamt och sedan normalt igen innan jag belönade och hela tiden håller hon en jättefin position utan att släppa en tum. Riktigt, riktigt, riktigt grym! Läggande har vi ju också kört, har kört mestadels att jag gått i långsamt, långsamt tempo och sagt ”ligg” och så stannat när hon lagt sig och belönat. Nu körde jag att jag gick, sade ”ligg” och när hon lade sig sade jag ”stanna” och sedan jag gick vidare några meter. Det gjorde hon jättefint, så ett fullständigt läggande är inte långt borta om vi inte misslyckas totalt i träningen, och varför skulle vi göra det? Vi får dock se när jag tänker starta appellen, funderar på om jag ska göra det i höst istället. Dels på grund av spårningen, vi har just nu ungefär 50 cm snö på backen så det här med att spåra är som lite klurigt och hon behöver ju verkligen den träningen, lika med budföringen som hon inte fixade någon höjdare i helgen. Dessutom har vi platsliggningen också, där hon ska ligga i 3 min med 5 meter till två andra hundar, och det känns också som att vi har lite att jobba på. Ja, vi får se, anmälan gick ut i början av maj så vi har en månad på oss att träna och se hur det går med snön!

Fia fick köra lite runda stolpen, och var kanonduktig! Riktigt smidig och snabb var hon. Lika körde vi lite apportering och ingångar med apporten. Det älskar hon, för hon älskar pallen så allt som har med pallen att göra är hennes favoritgrejer. Mycket tempo idag med (för att vara Fia, inte för att vara BC eller malle…) och jätteduktig. Liten bild på Pippen:

Nu lär jag plugga litegranna 🙂

Isas påbörjade KF-träning.

Filmen som aldrig kom med i det tidigare inlägget.