Att vila sig i form…

…är inget koncept som Brimir tror på.

Nu har han vilat i drygt två månader sedan inridningen, och han har blivit mer och mer odräglig för var dag som gått. Första två veckorna efter inridningen sov han i princip dygnet runt, sedan har han hittat på hyss. Jag tror han tycker att det är förskräckligt tråkigt att gå med två medelålders valacker som helst står still eller äter mat.

Jag har knappt hanterat honom under dessa två månader, för att han skulle få vila på isländskt vis och bara vara häst. Jag har visiterat honom varje dag såklart men inte tagit in honom eller hanterat honom något särskilt.

På vägen med en understimulerad unghingst och att jag bara har hanterat honom väldigt lite, har han tagit små kliv upp i hierarkin för var gång jag faktiskt har hanterat honom. Inte tänkt på de där småsakerna som jag var så noga med från början, eftersom det borde ”vara klart”. Men det blir ju aldrig klart.

För att nämna ett urval av beteenden som jag bara *hanterat* och inte satt ner foten för, till exempel har han börjat nafsa, han blir ”rädd” när man leder honom och ”råkar” springa in i mig, han går lite fortare än mig när jag leder så att jag måste bromsa honom, han står inte still på stallgången etc.

Ikväll bestämde jag mig för att ta upp ledövningarna som vi jobbade med i somras och pju! Tog säkert en kvart bara att ta sig från hagen till stallet! Det blev plötsligt väldigt tydligt vem som trodde att han bestämde och han var inte nöjd över att jag aspirerade på ledarplatsen – jag fick till och med ett tjuvnyp i överarmen 😏

Övningarna är väldigt simpla, det handlar om att han ska flytta undan först för tryck och sen för mig. Han ska flytta sig åt sidan, framåt och bakåt bara jag trycker lätt på honom. När jag leder honom och stannar så ska han direkt stanna bakom mig. Om jag tar några kliv bakåt ska han genast backa utan att jag behöver dra i grimskaftet eller putta på honom. Om han inte stannar direkt eller går förbi mig eller står kvar eller går på mig när jag stannar och kliver bakåt, tar jag bara och gör en 180 graders sväng helt om och provar igen.

Brimir hade huvudet på helt annat håll och tyckte att det var onödigt att lyssna på fluglorten framför och jag kunde inte ens hålla räkningen på hur många 180graders vändningar jag fick göra 😧 Till slut förstod han att den här tjejen kommer fan inte ge sig, så då började han rätta in sig i ledet igen och lyssnade så fint som jag vet att han kan. Dessutom – inte ett enda nafs sen jag fick igenom övningarna, då gick han med sänkt huvud och tuggade och slickade och var helt cool.

Tror jag lär vara jättenoga med de här övningarna hela tiden framöver, och inte släppa honom minsta lilla. Nog för att han bara är 140 cm men han väger mycket och jag har inte en chans om han bestämmer sig för att inte lyssna, så lika bra att träna på det innan han befäster någonting 😊 Han är ju fortfarande Bästa Brimir såklart, men för det är han ju både unghäst och unghingst och krasst sett är han ju bara hanterad drygt 4 månader hittills, så jag tycker inte alls det är något konstigt att han provar 😉

Motivationsbrist.

Jag förstår inte hur det kan vara så svårt att sätta igång med tentaplugget. Motivationen är verkligen i botten och jag skulle kunna göra vad som helst för att slippa plugga, men tyvärr kan ingen annan göra tentan åt mig. Jag tycker det är extra svårt att sätta mig om jag har typ två timmar över mellan två aktiviteter, typ har varit och fikat hos farmor och sedan är det två timmar innan det är dags för hundträning, då det känns ”onödigt” för att jag inte hinner börja fokusera ordentligt innan det är dags att åka. Vilket ju är löjligt. Men där ser ni ett exempel på väldigt dålig motivation…

När jag sedan får lite tentaångest och det börjar närma sig är jag faktiskt riktigt duktig. En vän till mig tipsade om ett 45-15-system som fungerar så bra. Det går ut på att plugga och vara jättefokuserad i 45 min och sedan vila (=titta Facebook/Instagram, leka med Isa, gå på toa osv) i 15 min. Då går det verkligen att hålla fokuset i trekvart utan problem. Annars kan jag sätta mig och plugga och så pluggar jag i fyra timmar i sträck, men har tankarna både på hundträning, plugg och vad jag ska göra nästa dag samtidigt, vilket gör att de där fyra timmarna inte är så effektiva som man vill tro…

Hur som helst, idag har jag lyckats bli klar med en CAD-uppgift så det var skönt! Nu ska jag sätta mig med lite arkitektur innan det är färdigpluggat för idag 🙂

Spårning i Marmaskogen.

Vet ni hur mycket roligare det är att skriva lite på bloggen om en helt vanlig spårträning istället för att skriva lite på PM:et som ska in på måndag? Mycket, mycket roligare.

Igår var jag ut och spårade i stora Marmaskogen tillsammans med en mallepojke och hans matte. Vi lade spår åt varandra innan det blev fredagsfika och en liten promenad. Isas spår var cirka 600 m långt med lite vinklar och sådant skoj samt innehållandes tre skogspinnar, en boll och ett slut. När det hade legat i strax över en timme släppte jag på henne och hon var så taggad på att få arbeta. Hon kom av spåret några gånger under dess gång men var verkligt engagerad i arbetet och kämpade hela tiden för att hålla spåret. Alla pinnar och boll och slut med oss i mål. Det märktes dock mot slutet att hon började bli trött i huvudet, hon har på sin höjd gått 3-4 spår under den här sommaren med tanke på benet (och med tanke på min dalande motivation på grund av just benet) så det är inte så konstigt att hon blir trött.

En gammal bild på Isa, när vi skulle spåra på hennes 1-årsdag:-) Nu är hon redan 3,5 år gammal, tiden skenar!

Men jag är verkligen nöjd över hur mycket hon har förändrats sedan starten av vår träning. Jag minns i början hur hon tappade all motivation så fort hon tappade spåret och hur hon helt slutade arbeta om något var ”fel” – linan fastnade runt ett träd och hon var tvungen att stanna och vänta på att jag tog loss henne till exempel – och hur jag var tvungen att peppa igång och starta henne efter varje föremål. Numera jobbar hon som en tok i åtminstone 9/10 spår och startar igång självmant efter att belöningsceremonin vid föremålen är slut. Precis som jag vill ha henne med andra ord, att hon själv ansvarar för arbetet. Så även om jag var frustrerad då, när hon inte kunde gå ett 100-meters spår utan att tappa motivation och när jag under säkert ett halvår endast lade korta, korta motivationsspår, så kan jag säga att det slitet har lönat sig. Exakt som det ska vara!

Jag kan inte säga att jag har någon plan över spårningen mer än som aktivering för tillfället. Först vill jag veta exakt hur det blir med hennes ben innan jag börjar planera något, men det får vi förmodligen veta snart:-)

Back to basic.

Nu är sommaren slut och vi går in i hösten 2015. Det går ruggigt fort. Team Blixtra har hunnit tävla SM – en elfteplats av sexton hundar. Isa känns superfräsch och är mer vild än tam, även om hon tappat väldigt mycket muskler på dem här månadernas vila. Vi får se vad UDS säger om ett par veckor. Annars har högskolan dragit igång för sista gången, ganska lugnt nu i början men det kommer nog.

USM-vinnare 2015 i elitspår!!

Vi åkte ju ner till Göteborg för USM i elitspår den här helgen, och det har gått minst sagt bra – vinst på 602,5 p!

Eftersom Isa varit halt fick Blixten hoppa in istället, så det var med henne vi åkte ner.

Fredagen inleddes med veterinärbesiktning där Blixten gick rakt igenom, därefter blev det lååång väntan innan det var dags för lydnad. Vi drog startnummer 1 vid lottningen så det var bara att hämta Blixten och köra igång. Jag tycker lydnaden kändes bra, lite pipig i det mesta men fina poäng som resulterade i en lydnad på 270,5 p. Mycket väl godkänt med andra ord.

Eftersom att Blixten fyllde 5 år på lördagen firade vi med pizza!

På lördagen var det dags för spår och uppletande. Jag var såklart nervös för det men Blixten grejade biffen och kom in med fullt på både upptag och spår. Puh! Det kändes bra. Sedan fick vi vänta nästan 3 h på uppletet för att domarna skulle döma appellen först. Blixten har ju tappat lite motivation på uppletet så tyvärr tog hon bara tre föremål och med det en 7:a.

Som tur var räckte det precis, trots att motståndaren hade fullt på hela specialen, så vi vann på 602,5 p och blev därmed Svensk Ungdomsmästare i elitspår 2015 och blev också kvalade till SM i spårhundsgruppen 2015 (dock är Blixten redan kvalad i rapporthundsgruppen)! Vilken superhund! Bästa Blixten!

Rådhusallén 8A

Jag berättade ju förut att jag köpt en lägenhet, och utlovade lite bilder då också. Jag är inte färdig med renoveringen än (men snart) så här får ni lite före-bilder på den.

Några bilder från kök, hall och allrum. Jag lägger upp nya när den är färdigrenoverad!

Flyttdags!

Jag har gått och blivit med lägenhet här i veckan, tänkte jag berätta. Jag har inte trivts särskilt bra i lägenheten i Gävle, så jag har kikat och letat efter både hyres- och bostadsrätter i både Gävle och Tierp och däremellan. Nu dök det upp en lägenhet till salu i Tierp som var ungefär precis det jag letat efter, och så fick jag köpa den!

Det är en etta på ca 39 kvm som ligger på Rådhusallén 8A. Ligger bara en halvtrappa upp, med balkong och två fönster mot västerhållet så jag slipper den där (förbannade) morgonsolen. Den är stamrenoverad och med det är badrummet renoverat med ny plastmatta (!) och nytt porslin. Finns dusch och tvättmaskin. I övrigt är det mesta original från 1963 då huset byggdes. Till och med kylskåpet 😓 Står en frysbox mitt på golvet framför ett köksskåp till exempel, och alla golv är härligt sextiotal med mörkgrön plastmatta i köket… Med lite renovering kommer den nog att bli jättefin!

Nu är det bara allt det roliga kvar, som flyttstäd, packa ner och upp allting jag äger och har och måla väggar till förbannelse igen, men det kommer att vara skönt när det är klart! 🙂 Kommer säkert upp bilder sedan!

Uppdatering av Moss.

Nu har Moss varit hos mig i två dagar och det går jättebra. Hittills är han en mycket okomplicerad hund. Inget snokande efter vilt på promenaderna, lyssnar jättefint när jag ropar, håller själv koll på mig i skogen, snäll och socialt kompetent mot de andra hundarna, social och öppen mot alla människor han hittills har träffat (mormor och morfar och farmor har ju varit nyfikna och hälsat på), en himla enkel hund med andra ord!

Älskar att ligga i knät och bli kliad på magen…

Självklart har jag hunnit börja klicka in honom under dagen idag 🙂 Han har såvitt jag förstått inte tränat något annat än vallning och basic vardagslydnad, och han tyckte att det var fantastiskt roligt att få sitta och äta gott godis och lyssna på klick-klick-klick.

Jag ska försöka hålla mig från att pilla något mer med honom än just inklickning de första fyra till fem dagarna, han har ju en del annat att tänka på också och behöver ju få acklimatisera sig utan att börja röra runt alltför mycket i huvudet på honom. Men sedan är det game on så får vi se vad han tycker om det. Fortsättning följer 😉

Spontanshoppat.

Den här helgen har varit mycket trevlig, trots att vi fick stå över helgens tävlingar i elitrapport. Isa drog ju upp sin gamla skada i vänster fram under valborg och fick vila, vila, vila efter det. Jag tyckte att hon såg fräsch ut till Gävles elitrapport och valde att starta, men dagen efter var hon återigen halt efter vila. Hon är inte och har aldrig varit halt hela tiden, utan det är att ibland efter vila så haltar hon och det är inte särskilt kul. Så efter tävlingen åkte vi till vår fysiolog och hon ordinerade vila, såklart, med sikte på att ändå ha henne fräsch till den sjunde juni då nästa tävling var. Och hon blev superfräsch. Tyvärr (eller som tur var?) så genrepade vi med en budföring på torsdagen innan tävlingen, och på kvällen var hon återigen halt efter vila. Så nu är det långvila som gäller och så får hon Metacam för att hjälpa henne på traven, så håller vi tummarna för att vi får tävla USM som planerat!

I alla fall, eftersom att Isa inte skulle tävla så åkte vi upp och hälsade på hennes uppfödare, Everics kennel, Leif och Cathrine Nordén, uppe i Sollefteå. Väldigt roligt att få träffa dem igen, trots att Isa visade ungefär alla dåliga ouppfostrade sidor hon har, typ stöta nosen i sidan på deras femmånaders valp så att den blev jätterädd… När vi pratat en stund säger Cathrine ”du har ju bara en hund nu, du skulle inte vilja ha en till?” och släpper ut världens sötaste hanhund på 1,5 år. Jag satt på huk och han kastade sig handlöst upp i famnen så jag tappade balansen och ramlade bakåt, och då lade han sig på rygg rakt över mig och skulle absolut gulla ändå! Så himla mysig och social. Jag kan ju säga att jag inte tänkt att skaffa någon hund än, men så är ju Isa ”halt” (hon är ju fräsch nu men behöver vila länge för att det inte ska gå upp igen vid högre belastning) så jag har ju ingen att träna på evigheter, så visst sådde hon ett litet frö…

Efter det vallade vi en stund, både med Isa och med hanhunden. Isa skötte sig över förväntan, hon fick ju gå i lina mestadels och fick ju såklart till några rusningar men i övrigt var hon riktigt trevlig! Moss, som hanhunden heter, hade lite kontrollbehov och ville gärna gå upp till fronten och stoppa dem stackars fåren, men han hade inte Isas sätt att vara dum utan var väldigt snäll mot dem. Jag fick prova honom och kan nog säga att det var min okunskap som ställde till det, det är så svårt att valla!

Därefter åkte vi hem till stugan vi hyrt i Timrå och var iväg och firade en väns nyblivna agilitychampion! Tankarna på den där väldigt trevliga Moss var lite i vägen under natten så på morgonen på söndagen bestämde jag mig för att åka upp och hämta honom. Jag har nog aldrig spontanshoppat något så här spontant, kan jag ärligt säga. Uppfödarna var snälla och lät mig ta hem honom på en månads prövotid för att se om han för det första går ihop med Isa och för det andra vill träna bruks med mig, så får vi se om han får och vill stanna hos mig!

Än så länge är han mycket trevlig, en mjuk hund utan att bli vek men med STOR respekt för mallarna, men det kanske bara är sunt 😉 Jag ska ge honom ett par tre dagar att komma in i flocken innan vi börjar leka!

Produktiv.

Idag har jag varit så brutalt produktiv att jag är tvungen att skriva här och småskryta lite. För det allra första så var jag ledig idag, och för att ni ska få lite perspektiv så brukar jag då sova till 09, ta en timmes promenad med Isa, sedan äta långfrukost till typ 11 och sedan pysslar jag med annat innan det är dags för lunchrastning av hund plus intag av lunch. Sätter mig sedan och pluggar lite disträ i typ en knapp timme innan jag gör något annat och vips så blev det kväll.

Idag var jag en superwoman. Ställde klockan på 07.00 för en 45 minuters promenad med Isa. Hemma 08.00 och då dags för frukost till mig och Isa och sedan dusch för mig. Klar 09.00. Körde därefter 45 minuters pass med plugg med 15 minuters paus mellan fram till 11.45 (3 pass för er som är snabba). Då lunchrastning av Isa, gå till affären och handla och sedan äta lunch för att klockan 13.00 sätta igång med plugget igen. Körde därefter fyra 45 minuters pass med en kvarts rast i mellan igen innan det klockan 16.45 var dags för snabbrastning av Isa. Därefter städning av golv (både dammsuga och torka) samt helstädning av badrum innan det blev middag och därefter hundträning på klubben 18.30. Tränade med trevligt sällskap fram till 20-tiden, då det var hem, ge Isa mat och ta rätt på all disk innan det blev den slutgiltiga rastningen för natten. Och nu sitter jag här och känner mig supereffektiv. Heja mig, kanske jag klarar tentorna ändå!