Vet ni hur mycket roligare det är att skriva lite på bloggen om en helt vanlig spårträning istället för att skriva lite på PM:et som ska in på måndag? Mycket, mycket roligare.
Igår var jag ut och spårade i stora Marmaskogen tillsammans med en mallepojke och hans matte. Vi lade spår åt varandra innan det blev fredagsfika och en liten promenad. Isas spår var cirka 600 m långt med lite vinklar och sådant skoj samt innehållandes tre skogspinnar, en boll och ett slut. När det hade legat i strax över en timme släppte jag på henne och hon var så taggad på att få arbeta. Hon kom av spåret några gånger under dess gång men var verkligt engagerad i arbetet och kämpade hela tiden för att hålla spåret. Alla pinnar och boll och slut med oss i mål. Det märktes dock mot slutet att hon började bli trött i huvudet, hon har på sin höjd gått 3-4 spår under den här sommaren med tanke på benet (och med tanke på min dalande motivation på grund av just benet) så det är inte så konstigt att hon blir trött.
En gammal bild på Isa, när vi skulle spåra på hennes 1-årsdag:-) Nu är hon redan 3,5 år gammal, tiden skenar!
Men jag är verkligen nöjd över hur mycket hon har förändrats sedan starten av vår träning. Jag minns i början hur hon tappade all motivation så fort hon tappade spåret och hur hon helt slutade arbeta om något var ”fel” – linan fastnade runt ett träd och hon var tvungen att stanna och vänta på att jag tog loss henne till exempel – och hur jag var tvungen att peppa igång och starta henne efter varje föremål. Numera jobbar hon som en tok i åtminstone 9/10 spår och startar igång självmant efter att belöningsceremonin vid föremålen är slut. Precis som jag vill ha henne med andra ord, att hon själv ansvarar för arbetet. Så även om jag var frustrerad då, när hon inte kunde gå ett 100-meters spår utan att tappa motivation och när jag under säkert ett halvår endast lade korta, korta motivationsspår, så kan jag säga att det slitet har lönat sig. Exakt som det ska vara!
Jag kan inte säga att jag har någon plan över spårningen mer än som aktivering för tillfället. Först vill jag veta exakt hur det blir med hennes ben innan jag börjar planera något, men det får vi förmodligen veta snart:-)
Sofia Olsson 