Fjärde gångens vallkurs

Idag drog jag iväg till Fullerö och Lena Brundin och körde lite vallning igen. Dagens pass gick i fållan igen, för att försöka få bort attackerna. Det lyckades dock inte riktigt. Redan efter 30 sekunder inne i fållan gjorde hon ett utfall, inte jättebra. Hon gjorde några utfall till innan Lena fick komma in i fållan och hålla i snöret som ett litet ankare. Det var som om hon inte tog den verbala pressen längre, som om hon kommit på att det inte var särskilt farligt om någon väser ”DU!” hotfullt. Tidigare har det fungerat bra, då har hon vikit undan blicken och hållit sig i skinnet. Nu gick hon på ändå, så då fick Lena hålla i snöret. Då gick det ju bra, naturligtvis. Något utfall till men då kunde ju Lena hålla i så att hon inte fick tag på någon ull på de där stackars fårskallarna. Vi tränade lite korta flanker då och det gick jättebra!

Läxan till nästa gång är att vänja henne vid munkorg, så att vi kan köra henne med munkorg och få komma ut ur fållan och se till att hon inte kan bita fåren, så att vi kan fortsätta utveckla vallningen och hoppas att hon så småningom lägger av med de där dumheterna. Vi får väl se hur det går, jag ska försöka hitta en munkorg bara. Som vanligt sover nu Isa gott på lilla örat, det är jobbigt med får.

Vallkurs del 2

Idag har jag varit iväg till Lena Brundin i Fullerö igen, på vallkurs. Det gick riktigt, riktigt bra faktiskt.

Vi började med att köra ett pass i hagen med lina på, såklart. Där tränade vi lite drivning, korta flanker och stopp (lägganden) och att försöka ha kontroll över henne så att hon inte får chans att gå bärsärk. Några gånger hann jag inte på henne, men i det stora hela gick det riktigt bra och tog fina stopp, drev kontrollerat (en bit ifrån) och släppte fint och lyssnade i flankerna. Hon börjar få in läggandena automatiskt, lade jag henne ner och tog några steg åt något håll och ropade på henne, så att hon ”flankade”, lade hon sig självmant när hon kom fram till mig. Vet inte riktigt om det är bra eller dåligt, men hellre att hon avvaktar än går på för hårt känner jag.

Andra passet fick hon gå i fållan och det var jobbigt! Tanken var att komma åt hennes bärsärkagång och få henne lugn och trygg i att vara nära fåren, så vi gick runt fållans ytterkant och såg till att hon hela tiden tänkte utåt och inte kunde gå in mot mitten och helt enkelt gå bärsärk. Ett par gånger fick hon spel, men sedan kom jag åt henne precis innan det spårade ur för henne en gång och då var det som om hon förstod vad som skulle göras, efter det kunde hon gå så pass nära fåren som 30-50 cm utan att flyga på dem,  även om jag såklart ”pressade” henne lite och hade stenkoll på att hon inte gjorde något. Riktigt bra träning i alla fall, i fållan kändes det verkligen som om det var en liten pollett som trillade ner, så får vi se hur det ser ut nästa gång.

Nu sover hon som en stock, när jag tog ut henne ur bilen efter hemresan vacklade hon av trötthet, lillan. Det tar på att behöva använda huvudet!

Vallkurs hos Lena Brundin.

Idag startade vallkursen jag anmält mig till hos Lena Brundin i Storvreta. Vi träffades först inne och presenterade oss lite innan vi gick ut i fårhagen. Jag berättade att Isa tidigare gått bärsärk i hagen, men att jag hoppades att hon hade mognat lite under vintern.

Väl ute i hagen fick satte vi en lina på henne vilken Lena höll i under hela passet. Vi var i en rätt stor hage, kanske runt 30 x 80 m (ha nu i åtanke att ögonmått inte är min starkaste sida), med fem lugna, trevliga får. Om jag inte lyssnade helt galet tror jag att det var finull- och dorsetblandningar. Vi började att bara driva dem rakt framifrån. Hon ville gärna ut på flankerna och jobba, men gick efter lite lockande jättefint rakt på, fokuserat och koncentrerat. När hon kom för nära tappade hon besinningen lite, skulle man kunna säga. Jag fick rådet att ”muttra” lite på henne när hon gjorde så, då hon ansåg att hon gjorde det för att hon inte visste hur hon skulle hantera fåren. På avstånd kunde hon arbeta fint, men när hon kom för nära visste hon inte riktigt hur hon skulle göra och då blev det bärsärkagång i brist på annat. Lena höll dock bara emot när hon betedde sig som en idiot och så släppte hon efter när hon skötte sig.

Vi tränade lite på igångsättning och på läggande också. Först förstod hon inte riktigt vad hon skulle göra när jag försökte smacka igång henne, men när hon inte satte igång så tog jag bara något steg framåt helt tyst och då kom hon igång. Efter några gånger kom hon igång jättefint när jag smackade och jag kunde stå kvar på samma ställe. Läggandena gick också jättefint. När hon var längre bort ville hon gärna vända tillbaka till mig och lägga sig vid mina fötter, men när jag gick med henne kunde jag lägga henne, låta henne driva några steg, lägga henne, låta henne driva några steg, lägga henne osv utan att hon gick bärsärk och med klockrena lägganden. När jag fick den kontrollen på henne blev hon väldigt trygg och jag kunde arbeta så ganska nära fåren utan att hon för den skull tappade bort sig i huvudet. Lena höll självklart i linan hela tiden, men hade den slapp så att hon i praktiken arbetade själv. Till sist måste jag säga att hon faktiskt inte hade några problem med att bryta, när jag klappade händerna och sade ”kom nu går vi” så släppte hon fåren jättefint och skuttade glatt med mig ut genom grinden istället, trots att man ser att hon är 110 % tänd på fåren.

Isa var helt slut när vi kom hem, trots att hon bara jobbat i max 10 minuter sammanlagt, det tar på att behöva fokusera så hårt!

Som hemläxa fick vi snabbare lägganden, även på avstånd. Träna på att kasta bollar och kunna kommendera ligg när hunden drar järnet efter bollen och den ska lägga sig utan tvekan. Lika att vi skulle träna mer på igångsättningar, att hon ska gå på mina smackningar fastän jag står stilla. Vi får se hur vi ska få till det utan egna får, men det kommer nog gå bra. Både jag och Isa längtar redan till nästa gång!