Idag startade vallkursen jag anmält mig till hos Lena Brundin i Storvreta. Vi träffades först inne och presenterade oss lite innan vi gick ut i fårhagen. Jag berättade att Isa tidigare gått bärsärk i hagen, men att jag hoppades att hon hade mognat lite under vintern.
Väl ute i hagen fick satte vi en lina på henne vilken Lena höll i under hela passet. Vi var i en rätt stor hage, kanske runt 30 x 80 m (ha nu i åtanke att ögonmått inte är min starkaste sida), med fem lugna, trevliga får. Om jag inte lyssnade helt galet tror jag att det var finull- och dorsetblandningar. Vi började att bara driva dem rakt framifrån. Hon ville gärna ut på flankerna och jobba, men gick efter lite lockande jättefint rakt på, fokuserat och koncentrerat. När hon kom för nära tappade hon besinningen lite, skulle man kunna säga. Jag fick rådet att ”muttra” lite på henne när hon gjorde så, då hon ansåg att hon gjorde det för att hon inte visste hur hon skulle hantera fåren. På avstånd kunde hon arbeta fint, men när hon kom för nära visste hon inte riktigt hur hon skulle göra och då blev det bärsärkagång i brist på annat. Lena höll dock bara emot när hon betedde sig som en idiot och så släppte hon efter när hon skötte sig.
Vi tränade lite på igångsättning och på läggande också. Först förstod hon inte riktigt vad hon skulle göra när jag försökte smacka igång henne, men när hon inte satte igång så tog jag bara något steg framåt helt tyst och då kom hon igång. Efter några gånger kom hon igång jättefint när jag smackade och jag kunde stå kvar på samma ställe. Läggandena gick också jättefint. När hon var längre bort ville hon gärna vända tillbaka till mig och lägga sig vid mina fötter, men när jag gick med henne kunde jag lägga henne, låta henne driva några steg, lägga henne, låta henne driva några steg, lägga henne osv utan att hon gick bärsärk och med klockrena lägganden. När jag fick den kontrollen på henne blev hon väldigt trygg och jag kunde arbeta så ganska nära fåren utan att hon för den skull tappade bort sig i huvudet. Lena höll självklart i linan hela tiden, men hade den slapp så att hon i praktiken arbetade själv. Till sist måste jag säga att hon faktiskt inte hade några problem med att bryta, när jag klappade händerna och sade ”kom nu går vi” så släppte hon fåren jättefint och skuttade glatt med mig ut genom grinden istället, trots att man ser att hon är 110 % tänd på fåren.
Isa var helt slut när vi kom hem, trots att hon bara jobbat i max 10 minuter sammanlagt, det tar på att behöva fokusera så hårt!
Som hemläxa fick vi snabbare lägganden, även på avstånd. Träna på att kasta bollar och kunna kommendera ligg när hunden drar järnet efter bollen och den ska lägga sig utan tvekan. Lika att vi skulle träna mer på igångsättningar, att hon ska gå på mina smackningar fastän jag står stilla. Vi får se hur vi ska få till det utan egna får, men det kommer nog gå bra. Både jag och Isa längtar redan till nästa gång!
Sofia Olsson 