2017

Nu så, är vi snart över i 2018 och lämnar 2017 bakom oss. 2017 har känts som ett riktigt mellanår.

Hunderiet har ju bara varit en enda nedåtgående spiral från början till slut. Isa var halt från och med i februari till dess att vi upptäckte orsaken och fick ta bort henne i slutet av november. Fruktansvärt såklart att ta bort en sådan ung och fantastiskt bra hund, men samtidigt hade vi brottats med olika typer av skador och hältor och operationer och vilor sedan hösten 2014, så på ett sätt gjorde ju det att en tyngd lyftes från ens axlar. Nu behöver jag inte oroa mig mer för henne och jag vet att hon har det bra.

Muskot har även han varit skadad till och från, olika saker hela tiden som ju kommer med en sådan här brutal hund. Totalt har vi haft 3 månader under hela året som vi kunnat träna fullt ut på, så ändå med 3 månaders träning i ryggen får vi väl vara nöjda med vår uppflytt till högre klass spår vid 19 månaders ålder samt MH och röntgad ua. Men vi fick in i 2017 med koppelvila och vi går ut ur 2017 med koppelvila, så nu vill jag ha ett slut på det här…

Hästeriet istället har varit relativt bra. Lilla Samba fick flytta i maj till en jättetrevlig kvinna några mil söder om mig. Jag hade lärt mig otroligt mycket i och med hennes träning och utveckling så jag kände att det var dags att köpa något eget. Sista juli hämtade vi världens bästa Brimir, en unghingst på 3 år, ohanterad men otroligt snäll och med fin stam. Han var hos mig i två månader för grundläggande hantering innan han från oktober till december var på inridning. Nu är han åter hemma igen för vila innan vi påbörjar utbildningen på riktigt i mars/april. Ska bli så spännande att se hur han utvecklas.

I övrigt så fick jag ju fast anställning som byggkonsult i början av februari och i och med det en ny bil – Dexter. I maj sålde jag min etta och flyttade till en liten 3:a på 67 kvm som jag trivs jättebra i. Nyrenoverad och fin, det är bara badrummet kvar att fixa och det gör vi till sommaren.

2018 hoppas jag att hunderiet jobbar upp sig lite, det är enormt tråkigt med skadade hundar trots att man är så noggrann. Planen är att det ska flytta in en till hund någon gång under året, vi får se vad det blir för någonting 🙂

Brimir hoppas jag utvecklas till en fin ridhäst under året, kanske så att vi till och med kan ta en träning eller två för instruktör. Det vore jätteroligt, men han är en ung kille fortfarande så jag tänker inte ha någon brådska med honom.

Jobbet hoppas jag flyter på som vanligt och jag vill att Dexter fortsätter fungera och rulla på. Sen får vi helt enkelt se vad resten av 2018 bjuder på 🙂

Bästa Brimir

Bästa Brimir har flyttat hem igen efter två månader på inridning. Eftersom vi har min systers två hästar hemma i vårt stall, varav ett sto, bestämde jag mig för att ställa honom hos vår granne som har lösdrift och två valacker. De fastnade på bild vid ihopsläppet, som inte gick helt 100. Brimir är flockuppfödd och väldigt socialt kompetent när det kommer till andra hästar, men valackerna har gått ihop sen föltiden för 11 år sedan så de var inte så glada över att få sällskap. Det går bättre och bättre nu så förhoppningsvis blir de kompisar så småningom 😊 

Sedan har vi hunnit rida en sväng idag 🤗 Vi var lite nervösa båda två, men med en nödlina på och lite ledhjälp skrittade vi en halvtimmesrunda utan problem. Han är en härlig liten kille och jag tror det blir bra när det blir klart 😊 

Töltmoppe

Fina Brimir är ju sedan den 1 oktober iväg på inridning hos en tjej inte så långt från hemma. Det har gått toppenbra och han sköter sig jättefint därborta. Idag fick jag ett mess om att han varit ute och töltat ordentligt för första gången. Det är verkligen en fantastisk häst, min Brimir ❤ Snäll, lättsam och stabil, litar helt och fullt på människor, har tölten närmast till hands även om han travar enkelt i hagen också, och lagom stor med sina 140 cm. Vem vill inte ha en sån prins?

Han bjuder på ren tölt när inridaren ökar tempot från skritt, så den finns nära nära till hands. Lite mer jobb kanske att få fram traven framöver men tror inte att det behöver bli några större bekymmer. Kommer bli en perfekt töltmoppe om ett år eller två 🙂

Ett år senare…

…och så mycket som har hänt sedan dess!

Efter att förra inlägget skrevs började jag den 15 augusti att jobba på BYLERO, ett konsultföretag inom bygg. Det har gått toppenbra och den 1 februari 2017 blev jag fast anställd och är än så länge fortfarande kvar 🙂

Isa och Muskot har varit otursdrabbade båda två. Det började med att Muskot skar upp en trampdyna i mitten av december, så då var det vila fram till slutet av januari innan det var helt läkt. Därefter stukade han en tå i början av mars vilket innebar vila fram till mitten av april. Sen höll han sig fräsch fram till mitten av juni, och på den korta tiden hann vi tävla appellklass spår med uppflytt och göra MH nere i Växjö. I mitten av juni åkte han på svamp mellan trampdynorna och var halt på grund av det ett par veckor innan han första veckan i juli bröt två klor. En på vardera framtass. Samtidigt blev han magsjuk så hela juli var det sjukstuga. Sen kunde vi köra på i augusti och i början av september och hann då tävla lägre klass spår med uppflytt, innan han stukade en annan tå. Då var det en månads vila igen och nu är vi äntligen på väg igång igen.

Isa i sin tur kastrerades i slutet av 2016, mest för Muskots skull. Därefter har vi tampats med en hälta i bak som har kommit och gått på det mest mystiska vis. Först för en knapp vecka sedan visade det sig att hon har problem med ryggen, så nu är det vila och smärtstillande som gäller igen för henne.

Jag blev erbjuden att köpa lilla Samba från Mödrufelli som jag hade på foder i början av 2017, men efter en del diskussioner med instruktören jag rider för bestämde jag mig för att säga ifrån. I samband med detta så bestämde jag mig för att avsluta fodervärdsskapet, så i mitten av maj 2017 flyttade hon till en trevlig kvinna bara några få mil från mig. Efter det bestämde jag mig för att köpa en helt egen häst.

Jag var och kollade på några stycken, men ingen föll mig riktigt i smaken. Tanken var att jag ville ha en unghäst, gärna ett fuxfärgat sto om man fick önska. Efter lite om och men kom jag dock hem med en svartbrun unghingst på 3 år. Mycket spännande, speciellt när jag inte har erfarenhet av varken unghästar eller hingstar sedan innan. Men som sagt, hur svårt kan det vara? 🙂 Jag är väldigt tacksam för att uppfödaren lät mig köpa honom. Det är en fantastisk häst med ett helt enormt psyke.

När jag köpte honom var han i princip inte mer hanterad än det de måste, typ verkning och avmaskning och lite ledd, så hos mig har det blivit intensiva veckor och han har bara köpt allt rakt av. Jag hade honom hos mig i ca 2 månader och tränade på att gå fint i koppel, flytta för tryck, lasta, löslongera, promenera, stå uppbunden, vänja vid sadel och träns, innan han den 1 oktober åkte på inridning i 2 månader. Han har nu varit hos inridaren i 1 månad och rids numer ut själv och hon tycker liksom jag att han är jättetrevlig. Han kommer hem igen den 2 december och sedan ska jag fortsätta rida honom december ut, innan han ska gå på välförtjänt vila fram till det blir barmark igen.

Jag har utöver det hunnit både byta bil och byta lägenhet. I samband med den fasta anställningen blev jag erbjuden förmånsbil av företaget, så numer kör jag en jättetrevlig Passat GTE 2017, en laddhybrid som går på både el och bensin. En liten uppgradering från min gamla Ford Focus 2006 🙂

I maj sedan hittade jag en fin 3:a för en lagom pris, som jag köpte och då sålde min gamla 1:a. Det blev ett skönt lyft från 38 kvm till 67 kvm, så nu får både jag och hundarna plats ordentligt. Bara det att ha ett eget sovrum känns helt fantastiskt!

I övrigt har det varit ganska lugnt. Planen framöver är att Muskot ska hålla sig fräsch och frisk så vi kan sikta på en fortsatt tävlingssäsong till våren. Brimir ska få gå på vila efter nyår innan vi i april fortsätter utbildningen. Han är jättefin med en stam som lovar stort, så vi har nog alla möjligheter i allt vi vill ta oss för. Isas rygg ska utredas när hon fått gå på smärtstillande ett tag så får vi se vad det blir, troligtvis kommer hon bli förtidspensionär. Utöver det är det jobbet som tar upp allra mest tid, men snart är det julledigt 🙂

Lilla Samba.

Sista maj tog jag ju hem en liten islandshäst från Stockholmstrakten för att ha under sommaren. Vi har haft väldigt kul tillsammans, det är en superrolig häst, men vi har inte riktigt haft tölten på plats. Vi har kämpat med den hela sommaren och nu äntligen börjar det ge resultat. I söndags var vi på kurs för Peter Häggberg för andra gången och då lyckades han trycka på rätt knappar och plötsligt töltade hon som en klocka! Han visade mig också och då töltade hon som en klocka även för mig. Så roligt när vi verkligen tränat på detta, även om jag inte kommit lika långt så plockade han fram det sista. 

Samba ska dessutom få stanna kvar i Rocknö ett tag till, så vi ska fortsätta träna för Peter och ha roligt på skogsvägarna en stund till! 

Long time, no see.

Nu var det över en månad sedan jag fick loss tid till bloggen. Under den här månaden har det hunnit hänt mängder med saker, för det första är jag numer byggnadsingenjör på riktigt till exempel! Vi fick mycket beröm för vårt examensarbete som handlade om energieffektivisering. I förra veckan redovisade och försvarade vi vårt arbete.

Sista maj hämtade jag hem en liten islandshäst. En väldigt gullig tjej som heter Samba. Brunskäck, född 2006, femgångare, 132 cm hög, outbildad men snäll och med en V8-motor. Väldigt härlig häst att rida! Jag har tagit henne på foder över sommaren, som en liten examenspresent till mig själv. Det var ju fyra år sedan den 7/6 som jag hade häst sist.

Musse-Muskot har växt och växt. Nu rockar han Isas halsband och sele för en stund, men jag misstänker att det inte är många dagar bort innan han behöver ha ett större. Han är fortfarande väldigt mysig. Den sociala försiktigheten som han har släpper mer och mer. Vi tränar mycket klickersök med olika figgar och det tycker han är det bästa som finns! Alla han möter får mata honom med lite godis, vilket har gjort att han nu nyfiket smyger fram och känns det OK så provar han att hoppa upp med framtassarna och tigga lite. Stora framsteg, med andra ord. Första sökträningen satt han ju i mitt knä hela tiden och vågade inte gå fram, utan resten av gänget fick sträcka sig fram och mata honom.

Han har också varit lite ”mesig” i kampen. Gärna plockat med saker och bärt dem som en retriever, men helst inte kampat. Han har också varit lite svår att engagera i lek på klubben och nya ställen. Nu har det dock börjat släppa. Vi leker jaktlekar med en stor och mjuk kong fastsatt i ett brett band och den älskar han. Det pyser ut luft när man klämmer på den och han tycker att pysljudet är döhäftigt. Nu har vi även kunnat leka samma jaktlekar som går över i kamplekar med kampduttar i fårskinn och, kors i taket, kunnat belöna loss-kommando med godis för att sedan kunna starta upp leken igen utan att han låser på godiset.

Vi har även spårat litegrann och det tycker han är jätteroligt. Lite för roligt kanske… Ser han att jag lägger spår från bilen så skriker han non-stop och är helt vild när jag plockar ut honom. Gulligt nu som 15 kg-malle men mindre gulligt när han är 2 år och väger 40+. Det behöver vi jobba lite på.

Isa är fortfarande jättefin och fräsch. Vi funderar på om vi ska anmäla till ett elitspår i början av juli, men det har blivit så enormt lite spårat under exjobbsperioden att det inte känns helt hundra. Lydnaden går dock framåt, vi behöver såklart mycket kedjor och länkningsträning innan det sitter ett helt elitprogram men momenten var för sig börjar se bättre ut. Nu har hon dock börjat fälla, så risken finns att hon kommer löpa under vecka 29 när vi ska på läger på Öland… Mycket möjligt att även 5,5 månadersmallen kommer tycka att det är spännande. Vi hoppas att hon håller igen över lägret, så slipper det bli trassel.

Nu ska jag fortsätta med sommarkursen jag påbörjat, för att håva in lite CSN under sommarmånaderna också. Vi hörs!

Om inte om vore.

http://hastmarknad.hastnet.se/sok/annons.php?aid=644459

Morgonfodring, mockning, borstning, vattning, sopning, hämtning, pyssling, putsning, ridning. Ridning.

Satan i gatan vad jag saknar det. Saknar allt.

Saknar.

♥

För han var bäst, försök att överträffa det, ja.

För han var bäst, försök att överträffa det, ja.
För han var bäst, men kommer aldrig mer tillbaks.
För han flyger iväg som ett pappersflygplan ♥

Äntligen hjälmfrisyr igen.

Idag fick jag låna Katla av snälla Karin, och rida en sväng. Härligt att borsta och pyssla och naturligtvis att rida igen efter Lorden.

Katla var lite envis vid ett dike, där hon bestämt inte skulle gå över, så där blev vi stående en liten stund. Tillslut hoppade jag av och ledde henne över och då var det inga bekymmer, glad i hågen skuttade hon över och var så nöjd så.

Jag värmde upp med lite öppna, sluta och skänkelvikning samt öka och korta skritten. När det kändes bra lät jag henne trava en bit, idag kunde jag hålla ordentligt i tyglarna utan att hon för den skull bröt av till tölt. Duktig häst. Tölten kändes lite, hm. Lite …jobbig?.. idag däremot, hon var lite tung i handen och sådär, men efter lite igångsättningar och halvhalter blev det bättre och på sista sträckan kändes den helt okej igen; lätt i handen och lite uppförsbacke, härligt! Det är dit man vill komma, såfort som möjligt. Det är verkligen bekvämt att sitta och bara flyta fram i arbetstakt när man inte har någonting i munnen och behöver inte ”rida” mer än lite halvhalter då och då. 😉