Läste någonstans om en tjej som sade att ”man har aldrig ridit så lite som när man skaffade egen häst”. Det stämmer rätt bra tycker jag. Lorden har ju varit lite knepig i ett bakben, skjuter gärna ut rumpan åt sidan och vill inte ta vikt på det benet riktigt. Nu i måndags var det specialidrott igen och den här gången stod det dressyr på schemat. I början var ponnyn hur jobbig som helst, huvudet i taket, stenhård i munnen och ”vinglig”. Efter kanske 5 minuters trav med volter och tempoväxlingar gick jag över i galopp och där fick jag äntligen lite grepp på honom så kunde börja jobba honom ordentligt. Vilken ponny, alltså! Helt galet vad fruktansvärt fin han kändes, snacka om att han har utvecklats sen jag fick honom. Nu däremot, när jag fick ett ordentligt grepp om honom och verkligen fick honom att börja jobba så syntes det (och kändes) tydligt att han inte var helt okej. Han tog mycket kortare steg och gjorde allt för att skjuta ut rumpan även om jag parerade hela tiden. Så nu har vi bokat tid på ATG kliniken i Gävle på tisdag och ska göra en ordentligt hältutredning utav det bakbenet då. Jag har redan planerat all utrustning vi bör ha med, så nu kommer en liten lista: grimma, grimskaft x 3, träns, longerlina x 2, dressyrspöt. När jag är där ska han få ha grimma med kedjegrimskaft plus träns med kedjegrimskaft. Ett grimskaft ska vi ha som extra i fall ett går sönder, longerlinorna ska vi ha med ifall han inte vill gå in i transporten på vägen hem och dressyrspöt ska jag ha när jag leder honom. Lika bra att förbereda sig för det värsta, så kommer han säkert vara from som ett lamm när vi väl kommer fram 🙂 Vi vill ju inte upprepa Ultuna-besöket…
Så det är ungefär vad som hänt med ponnyn, jag ska dock rida och fixa som vanligt fram till dess!
/Sofia