Igår var jag tävlingsledare på min klubbs officiella agilitytävling. Vi hade bestämt oss för att köra en kvällstävling eftersom att det var en torsdag, och hade då såklart inte räknat med så många starter. Tji fick vi, nära 270 stycken starter var anmälda och plötsligt blev det ett jobb att försöka få tävlingen avklarad innan midnatt! Som tur var ställde våra supersnälla domare upp så vi kunde köra två banor samtidigt, vilket ju var något nytt för oss. I vanliga fall brukar vi knappt överstiga 200-strecket med starter så vi hade aldrig tidigare genomfört en tävling som gick på två banor, med den planering och extra funkisar som krävs för det. Lyckligtvis hade jag planerat väl så allt gick ihop sig och jag tror att de flesta var nöjda! Dock hade vi ingen tur med vädret, det hällregnade i princip hela tiden och när det var dags att åka hem visade det sig att vår gräsparkering blivit till en sugande lerpöl, så flera bilar körde fast riktigt ordentligt.
Det här sammanfattar hela kvällen (och hela sommaren 2015 kanske?)…
Det slutade bra ändå, och ingen behövde övernatta på parkeringen 🙂 Nu är mitt uppdrag som tävlingsledare utfört för i år, så är det bara att ladda till nästa års tävling!
Det har varit mycket med mina fina djur nu sedan jag skrev senast. Det har blivit en del träning, Isa har ju kommit med till Uppsalas lägrespår så vi jobbar mycket med länkning och tävlingsträning samt givetvis spårning. Det har också blivit en del tävling. Först var jag med Blixten till Hudiksvall och körde tre hoppettor en kväll i veckan. Det gick faktiskt bra, jag jobbade mycket med att ha henne riktigt, riktigt lugn vilket gjorde att det kändes kontrollerat inne på banan. Som i första loppet exempelvis, där det var ett staket med tre hinder som hundarna skulle göra en serpentin över där hon kommer fort tillbaka över andra hindret så att jag hamnar på fel sida av henne till tredje, men istället för att börja toksnurra och skälla så är hon tyst och glider lätt över trean trots att jag är tvungen att göra ett heltokigt bakombyte. Vi blev senare diskad i slutet av banan, men ändock en lugn och fin malla. Mycket lugn och fin malla. I andra loppet hann jag inte få henne lika lugn och fin och då blev det lite high chaparrall och vi missade slalomet ungefär 100 gånger och blev diskade av den anledningen. I tredje loppet däremot hade hon dels fått sprungit av sig lite och dels fick jag henne lugn och fin innan, vilket gjorde att vi klarade ett galant lopp med endast 5 fel, vilka var resulterade av en rätt rejäl rivning där hon slarvade med bakbenen efter en tunnel. Här är filmen på det loppet:
Dagen efter agilityn i Hudik så var det inofficiell rallylydnad i Gävle som stod på schemat. Planen var att Fia och Isa skulle få starta, men tyvärr var Fia dålig i magen och ville inte äta på några dagar en period som varade över den tävlingen, naturligtvis, så det var bara Isa som fick starta. Det var min första rallytävling någonsin, så lite pirrigt var det allt. Tänk om man gjorde helfel? Isa hade inte fått träna någonting heller eftersom planen var att Fia skulle få glänsa och Isa mest komma ut och vara social, så vi hetstränade precis innan vår start. Dessutom var hon fruktansvärt trög och ovillig på banan, så jag trodde vi skulle komma långt ner i resultatlistan. Tji fick jag, vi slutade på en 3:e placering av 15 starter och skrapade ihop 95/100 p. Riktigt duktig bordercollie! Här är filmen på rallyn, det syns att hon är trög och jobbig men som kommentar fick jag ”lugnt och fin ekipage” eller något liknande.
Nu satsar vi istället på officiell rally med Fia på hemmatävlingen den 23/8 och sedan lägrespår med Isa den 24/8, heja, heja, heja!
Jag var i Gagnef och tävlade förra helgen med Fia, Isa och Blixten. Eller ja, jag tävlade väl inte med Isa. Det var mest för att jag ändå skulle upp och då kunde hon få följa med och lufta sig lite.
Resultatet för Blixtens del är inget att skryta med. I de tre första loppen började loppen med ett antal hopphinder och sedan däcket och därefter en tunnel. I varje lopp sprang hon i full fart under däcket och rakt in i tunneln. Hur glad som helst. Oavsett hur mycket jag vrålade åt henne eller bromsade henne. I det sista loppet diskade vi oss då hon fick tre vägran på slalomet då hon inte tog rätt slalomingång. I ett av loppen ställde jag mig bara och skrattade åt henne, jag orkade verkligen inte bråka med henne. Hon flög långt ut från ett hopphinder och skulle sedan upp på A-hindret, men istället för att springa över det så sprang hon bara rakt över från sidan, visserligen satte hon ju alla tassar på kontaktfältet men det såg ju för roligt ut. Lika glad hela tiden.
Fia däremot var ju behållningen för hela helgen. Av fyra lopp satte hon tre nollor, visserligen två stycken med 3,nånting respektive 0,75 tidsfel, men när hon var inom tiden kom hon faktiskt fyra och fick första pinnen i agilityklass 2, och då debuterade vi klass 2 tisdagen före och dessutom var det närmre 30 grader varmt så snacka om att sheltien presterade. I det lopp där hon fick 0,75 tidsfel, också ett agilitylopp, kom vi trea och fick rosett men då tyvärr ingen pinne. Hon är ju så stabil på agilityplanen och är ju väldigt duktig med alla hinder och nu när man ser att hon faktiskt kan nå upp till pinnar (vilket var helt och hållet oplanerat) så blir man ju väldigt taggad på att fortsätta träna henne. Vi har börjat simma lite för att bygga lite extra muskler så nu börjar vi ladda ordentligt!
För Isa var det ju allra första tävlingen någonsin, så på lördagen när vi klev in på planen hade hon inte en susning om vad det var som gällde och sprang mest runt, runt och virrade. På söndagen däremot hade hon börjat koppla litegrann och så då gjorde hon första delen oerhört snyggt. Hon kommer bli så ruggigt bra när hon är klar så det är inte klokt!
Nu har vi anmält till lite lägrespår för Isas del istället så nu är det bara att börja ta tag i lydnaden och spåret om det ska bli någon ordning på skeppet.
Fia fick ju naturligtvis också ut och lufta sig lite under Slottshoppet. För henne, och mig, var det faktiskt dags att ta klivet upp till klass 2 vilket ju var mycket spännande. Tyvärr låg temperaturen på mellan 25-30 grader och stekande sol hela dagarna så Fia var inte på topp, kan man väl säga. Vi startade fyra lopp, två hopplopp och två agilitylopp. I agilityloppen diskade vi oss, mest för att det var varmt och Fia inte ”orkade” lyssna fullt ut så då gör hon lite som hon behagar. Men jag kan verkligen inte klandra henne. I hopploppen gick det däremot bättre! I första hopploppet fick vi 5 fel i slalomingången och således 1,39 tidsfel på det, men hon sprang bra och jobbade fint så jag var mycket nöjd! Lika i det andra hopploppet, då fick hon 5 fel för att hon missade en tunnelingång men var annars inom tiden och sprang fint så det är jag också jättenöjd med. Fina sheltien! Tyvärr blev det ingen film på henne, men vi ska till Gagnef nu i helgen och tävla igen så då får vi försöka filma.
Blixten var hela helgen på Slottshoppet och tävlade agility, klass 1, fyra lopp. Det gick ungefär som förväntat, jag är dålig på att springa och Blixten blir ibland lite övertänd vilket inte är en så bra kombo. Behållningen under helgen var i alla fall att hon inte rev en endaste pinne, bara det är ju värt flertalet stående ovationer. Hon har tidigare kört plockepinn på banan, så att se att hon inte rev en endaste pinne trots strul och knasiga hopp och lite väl mycket förväntan var väldigt fint. Kan det vara simningen månntro? Resultatet är hursomhelst inget att skryta med, vi kom runt en gång av fyra lopp och då på 10 fel, två vägran i ett hopplopp, annars har vi diskat oss. Här kommer en liten film på det bästa loppet, även det diskat dock då hon hoppade ur slalom en port för tidigt då matten hade lite bråttom iväg…
I torsdags kväll var jag iväg till klubben och körde agilitycupen med Isa och Fia. För dagen var det två hoppbanor som skulle avverkas innan vi kunde åka hem, så det gjorde vi.
Fia gick ju helt underbart. Hon är ju så himla stabil i allt hon gör, vad det än handlar om. Två nollade lopp fick vi till, dock hade hon typ 1,47 tidsfel i första men i andra låg hon inom tiden med en eller ett par sekunder till godo. Hon är ju inte snabbast, men däremot fruktansvärt hindersäker så de gånger hon sätter en nolla och ligger inom referenstiden så ligger hon ju bra till på resultatlistan. Första loppet var dessutom lite knepigt med mycket baksidor av hinder och kluriga svängar vilket ju dödar lite fart hos henne. Andra loppet var istället mycket, mycket flytigt och jag kunde bara springa, springa, springa kändes det som. Och göra blindbyten. Det är det som fungerar absolut bäst. Bakombyten är inte att tänka på över huvud taget, det sackar hennes fart ordentligt och framförbytena tar också lite av farten, även om jag använder båda bytena när det verkligen krävs. Men fungerar det, då kör vi blindbyten och springer.
Isa var också duktig. Det här var ju hennes första agilitycup någonsin, tror jag, så det var ju lite spännande att se hur mycket hon skulle bry sig om hundarna runt omkring som skällde som rena rama bandhundar (ni vet, så som agilityhundar gör). Det visade sig att det inte var några problem alls. I första loppet blev det ju lite väl klurigt för henne med alla svängar och baksidor så då började hon krypa under något hinder istället och höll på, bordercollien. Givetvis belönade jag henne innan slalomet eftersom hon inte kan ett tävlingsmässigt slalom ännu, men jag körde tävlingsmässigt fram till slalom och efter slalom. I andra loppet däremot gick hon som en klocka. Vilken hund, och vem är det som tjuvtränar henne under nätterna? Det var två hinder på en raksträcka precis innan slalom där det blev någon snurr då hon inte tog fram-kommandot direkt, annars jättefint. Däremot, efter slalomet så var det en snurr runt ett hinderstöd, sedan en rak tunnel och så ytterligare en snurr runt ett hinderstöd och när jag hade skickat henne runt hinderstödet och sedan sade ”igenom” drog hon som ett spjut, precis som hon springer på rapporten. Domaren tillika träningskompisen som stod på banan skrattade rakt ut, jag hade inte en chans att hinna med. Hon kommer nog kunna bli bra när hon är klar, åtminstone.
Så med oss hem fick vi då två andraplatser från sheltien och två disk med bordercollien, allt enligt planen alltså.
Igår var jag till klubben och var med på årets första agilitycup med Blixten och Fia. Det regnade, det var lera överallt och det var inte alls särskilt mycket den 8 maj över huvud taget. Två klasser var det, båda hoppklasser men olika banor. Blixten var övertänd redan från början, så när jag skulle in på planen ville jag inte riktigt gå in för jag visste att det skulle bli high chaparrall. Vilket det ju blev. När Blixten drar järnet så saktar jag ner för att dämpa lite, men till skillnad från sheltien så gör det bara att Blixten blir upp över öronen frustrerad så tillslut står vi mitt på banan och hon vrålar och snurrar och jag har inte en susning om var vi är. Hur som helst, båda slalomingångarna och slalomet gjorde hon väldigt fint, så det är väl det som vi får ta med oss.
Fia var lite halvloj, men å andra sidan var det första agilitytävlingen för året. Jag tror vi fick 5 fel i båda klasserna men vann ändå, båda klasserna. Dock vann vi nog mest för att de andra var sämre än vad vi var snarare än att vi var bättre än de andra. Om ni förstår. En reflex, ett pannband och en pipleksak fick vi med oss hem.
Idag blir det rapportträning och lite lydnad med Isa, som fick en vilodag igår.
Nu i helgen, den 21-22/9, var jag på hemmaklubben på lagagility. Vi anordnade tvådagars så det blev mycket slit att orka med att både agera funktionär under två dagar samt att tävla båda dagarna.
Första dagen var det agilityklasser. Det var roliga banor båda dagarna faktiskt. Denna dag var inte någon höjdare för min och Fias del. Ena loppet missade hon två sista portarna i slalomet och då är hon ute ur leken direkt, hon får tonvis med tidsfel utöver hinderfelen och så ”dör” hon lite när hon inte får jobba på framåt. Andra loppet var hon bara allmänt seg. Så ingen bra dag alls, men det tog vi igen på söndagen.
Andra dagen var det hoppklasser. Denna dag fick jag köra två hundar, både Fia och Bella, vilket blev lite stressigt men ganska roligt. Båda två hade kanonfart genom hela banorna, självklart får man se ”kanonfart” i relation med deras tidigare fart, så första loppet kom Fia runt med noll fel och noll tidsfel, andra loppet kom hon runt med noll fel och 0,47 tidsfel, så från att ha legat på kanske 10-15 tidsfel ökade hon farten rejält. Bella är oftast ännu segare på planen än vad Fia är, men hon kom i första loppet runt med noll fel och ca 3 tidsfel och i andra loppet kom hon runt på 5 fel och 6 tidsfel ungefär. Sista loppet blev knas för där bestämde jag mig för att göra ett bakombyte, vilket inte är så populärt från Bellas sida, så då blev det en vägran på ett hinder och att då behöva ta om det resulterar ju genast i tidsfel. Trots detta var vi ett av de endast tre lagen som kom igenom banan vilket betydde att vi kom på en 3:e plats och fick rosetter och pris! Heja, heja!
Hundarna skötte sig jättebra och det har verkligen varit en agilityintensiv höst, alla helger nästan i hela augusti och hela september har jag varit ute på agilitytävlingar. Nästa helg blir det lite bruks och ett MH istället. Eventuellt att jag ska åka på någon inofficiell agility med Besten, hon behöver ju komma ut och lattja lite hon med. Vi får se helt enkelt! För tillfället får man vara jättenöjd med vår insats under helgen!
I helgen har det varit agilitytävlingar i Älvkarleby i dagarna två. I lördags var det lagklasser och klass 3 medan det på söndagen var lagklasser och klass 1.
I lördags överraskade Fia mig med att ha farten påslagen, så i agilityklassen diskade vi oss då Fia helt enkelt sprang mig ur händerna. Jag brukar ju kunna lulla runt lite och blindbyta lite som jag tycker, men så när jag skulle göra ett blindbyte efter en tunnel visar det sig att Fippen visst kom i sådan fart ut ur tunneln att hon sprang förbi mig och raka vägen upp på gungan istället för att svänga vid mitt, planerade, blindbyte. Hoppsan, sade. Jag körde klart och resten gick jättefint, att diska sig för att Fia är för snabb är ju ingenting som händer hela tiden så det var ju bara att tacka och ta emot när jag äntligen fick lite fart att köra med.
I hoppklassen hade hon också hyfsad fart, dock inte lika mycket som under agilityklassen. Det var varmt ute så antar att värmen tog henne lite. Där gick hon också jättefint fram till slalomet då vi kaosade lite och hoppade över någon port, och då struntade jag i slalomet och körde vidare istället vilket ju gav oss en diskning till. Ingen jättehöjdare resultatmässigt, men trevligt med lite fart!
På söndagen så körde jag Bella också då Clara var upptagen, och då gjorde jag som så att jag började köra henne och så satte vi Fia sist. Och vad tror ni då? Sheltien blir ju hur avundsjuk som helst när HENNES matte springer omkring på banan med en satans pudel, så ni kan ju tro vilken fart Fia hade i det loppet sedan. Riktigt roligt faktiskt att kunna köra hund för en gångs skull, riktigt kul. Hon galopperade in i slalomet och körde det i full fart från början till slut så det var ju bara awesome. Nollade kom vi runt med 1,51 tidsfel, vilket i princip betyder lite snabbare kontaktfält eller något tightare svängar så hade vi varit inom referenstiden. Snacka om att vi kommer jobba på!
I hoppklassen sedan så diskade vi oss på andra hindret, lite snopet sådär. Det var två hopphinder som stod bredvid varandra och så skulle man göra som en serpentin över dem, jag har dock varit mycket duktig och tränat threadles och att springa runt hindren och hoppa åt andra hållet nu på senare tid så det plus lite otydlig handling gjorde att Fia kvickt smet in i mellan hindren och hoppade tvåan från fel håll. Jaja, det var bara att köra på. Trevlig fart där jag kunde köra agility hela tiden!
Sedan var det dags för dem individuella klasserna för Fia och Blixten. Eller ja, Fia fick springa en agilityklass där jag belönade på balansen som var typ sjätte hindret innan jag sprang ut, så vet inte om det gills riktigt. Blixten däremot fick gå två hoppklasser. I första var hon jätteduktig och speciellt med slalomingången. Slalomet var tredje hindret på en raksträcka och så stod det lite böjt så när Blixten landade efter hopphindret var hon redan på fel sida av slalomet, men när jag säger slalom trycker hon ihop sig och tar sig runt till rätt sida och tar rätt ingång. Fantastisk hund! Tyvärr rev hon två hinder sedan så vi landade på 10 fel och så hade vi massa stora svängar och grejer, men riktigt duktig!
I andra hoppklassen diskade vi oss då Blixten tyckte att man kunde springa under däcket istället för att hoppa igenom det, vilket ledde till en rejäl smäll på ryggen. Däcket stod som andra hinder, men resten av banan gick jättefint förutom slalomet. Hon rev inte en bom och lyssnade kanoners. Slalomet kom hon upp i för mycket stress och började ta fel ingång och hålla på, efter tredje försöket fick jag ta tag i henne och säga åt henne att lugna sig och efter det tog hon slalomet klockrent. Well, well, bara på det igen.
Nästa helg får vi se fram emot lite lagtävlingar på hemmaplan i dagarna två, innan det är nästan slut på agilitytävlingar för året. Vi har en agilitytävling kvar i Rättvik i november men sedan är det bara lite appelltävlingar och lydnadstävlingar kvar.
I lördags var jag iväg och tävlade lagagility på Örebro BK, tillsammans med resten av vårt lilla mediumlag! Det var bara till att kliva upp vid 03.40 för att hinna fram till 08.00 då det började. Vi startade dubbla agilityklasser och dubbla hoppklasser, så fyra lopp totalt blev det. För mig, och laget, blev det lite stolpe ut hela tiden. Det gick aldrig riktigt hundra för någon. Första agilityloppet var det kallt, så jag var inte helt taggad och Fia är alltid som sämst i första loppet, så vi drog på oss massa tidsfel men ändock en nolla på hinder. Andra agilityloppet lyckades tre av oss komma runt så vi fick faktiskt ett resultat! Här hade det istället hunnit blivit väldigt varmt, tänk varm julidag, så energin ångade bort ur Fippen, men runt kom vi. Därefter gjorde jag ju någonting som man absolut inte bör göra, jag berättade nämligen, apropå att det var någon som sade att Fia var stöttepelaren i laget, att vi inte diskat oss sedan mars 2012. Självklart fick jag äta upp det för loppet därpå, som då blev första hopploppet, då Fia hoppade ur slalom vilket ungefär aldrig har hänt och sedan drar hon iväg och springer in i en tunnel sådär helt oprovocerat. Jaja, bara att köra klart. Sista loppet kändes absolut bäst. Det var ett rätt flytigt hopplopp och Fia hade en väldig fart för att vara Fia! Jag fick verkligen springa och när jag vände upp och gjorde ett framförbyte efter en tunnel blev jag nästan rädd för då kom hon som ett litet expresslok ur tunneln, så då var det bara att börja kuta om jag skulle hinna med. I vanliga fall kommer hon i långsam galopp ur tunneln så jag brukar få vänta på henne. Jättehärligt verkligen att ha lite fart för en gångs skull, vi satte en nolla men lyckades ändå dra på oss ynka 2 tidsfel.
Laget som helhet diskade sig i tre av fyra lopp, men med tanke på väder och banor så känns det ändå som ett helt okej resultat. Vi tävlar ju mot lageliten, och inte sällan också den individuella eliten, på de här tävlingarna så att ta en pinne eller komma högt upp i resultatlistan känns en liten bit bort. Men det är väldigt roligt att köra lag då man peppar varandra på ett helt annat sätt än om man kör individuellt! Mycket roligt, alltså 🙂
Sofia Olsson 