Agilitytävling i Brunflo.

Denna helg som var har jag varit upp till Jämtland för lite agilitytävlande. Jag tänker inte dra allting, men det tog 7 h upp med husvagn till att börja med. Många raster blev det, så det gick rätt bra. Dag ett, dvs lördagen, tävlade vi fyra klasser. En hoppklass, en agilityklass och två lagklasser. I hoppklassen rev hon första hindret och sedan blev det en vägran på slalomet, så 10 fel kom vi i mål med. Hinderbommarna var vanliga gula som de tejpat randiga med svart eltejp, så jag vet inte om det ställde till det för henne för hon var i säkert varannat hinder resten av banan också. Eller om jag satte henne för nära hindret eller fick henne i obalans eller om hon helt enkelt inte hoppade ordentligt. Det är ju svårt att säga, eftersom hon i annat fall inte river. I agilityklassen lyckades vi ta oss runt felfritt och med en schyst tid, så vi kom 2:a med pinne som följd. Detta betyder att hon fick sin tredje pinne i agilityklass 1 och är därmed uppflyttad till agilityklass 2. Heja Fippen!

Lagklasserna blev det inte så mycket med, Fia satte två fina nollor (dock lite tidsfel på hoppbanan) men tyvärr diskade pudeln sig båda gångerna och då blev vi diskade, eftersom vi bara var tre stycken i laget. Hursom, nya tag i Örebro till helgen.

På söndagen regnade det och det stod små sjöar på planerna, det var flera stycken som drog omkull inne på banan. Som tur var var vi på en fotbollsplan, så underlaget höll sig jättefint. Blev inga lerspår öht. Fia körde där ”bara” hoppklass och agilityklass. I hoppklassen lyckades vi denna gång sätta en halvsnabb nolla i regnet, vilket ledde till en 3:e plats och en pinne, vilket också var sista hoppklass 1-pinnen, så numer är vi uppflyttade i både hoppklass och agilityklass! Härligt! Eftersom jag tagit sista pinnen i agilityklass under lördagen bestämde jag mig för att köra och belöna henne mitt i banan under den klassen, och det tyckte Fippisen om! Hon hade riktigt bra fart genom hela banan, så att jag till och med blev flåsig (och hur ofta händer det?). Jättebra!

Kan dessutom tillägga att Bestenblixten tävlade högreklass rapport på lördagen och blev uppflyttad med 561 p eller något sådant, mycket bra! Dessutom fick hon på söndagen sedan ett 1:a pris i lydnadsklass 3, så nu får hon officiellt deltaga i elitklass spår, rapport och lydnad. Mycket bra gjort!

Agilitytävlingar i Hofors.

Har under helgen som varit, varit på agilitytävlingar i Hofors med Fippen och Blixten. Det var ju Blixtens debut på agilitybanorna så när hon kom in på plan första gången hade hon inte en susning om vad vi skulle göra. Lite ”okej det står skräp på min lydnadsplan men vad hade du tänkt med det då?”. Exempelvis när jag skulle sätta henne i starten så vill hon följa med mig bort så jag fick gå dit och sätta henne igen, och hon såg allmänt förvirrad ut. Det blev dock klarare för henne när jag gav startkommando och då kom hon igång lite. Tyvärr var jag ju absolut tvungen att springa rakt in i ett hinder, och se det går inte. Tappar jag fokus i en millisekund så rinner hon mig ur händerna direkt, hennes ben slutar ju aldrig springa så på ett nafs är hon 10 m framför mig. Det här gjorde naturligtvis att hon, såklart, tog fel hinder efter en tunnel då jag inte kunde vara där och styra henne (och att hjälplöst ropa FRAMÅT HOPP från andra sidan planen i princip fungerar uppenbarligen inte), så då åkte vi på en disk. Men det var ju bara för mig att röra på mina korta, knubbiga ben så jag kom upp till henne och sedan köra vidare. Och resten gick ju som en dans, såklart, när matten var med och visade var vi skulle.

Andra dagen, Blixten fick bara köra hoppklass och det var en hoppklass/dag, visste Besten exakt vad som förväntades av henne när hon klev in på planen. En aningens taggad malle. Det här loppet gick så mycket bättre, vi hade fint flyt och hon lyssnade och jag sprang, så det kändes riktigt bra. Tyvärr rev hon andra och nästnäst sista hindren och så fick hon en vägran på slalomingången, som var förståelig. Hundarna kom först från en snabb raksträcka med tre eller fyra hopphinder på rad, rakt in i en böjd tunnel och ca 5 m från tunnelutgången stod slalomet. Racerbesten kom ju på bredsladd ut genom tunneln och så står jag där och bara SAKTA STANNA VÄNTA HÄR och försöker bromsa men då är hon ju så i gasen så hon hinner dra ett varv genom slalomet innan hon tar det rätt. Annars kändes hon jättefin, som sagt.

Fia då, hon var duktig och fixade en nolla i hoppklassen på lördagen och skrapade ihop en pinne, så nu krävs det bara en pinne till i vardera klass för att vi ska vara i tvåan. Agilityklassen kändes hon bättre än i hoppklassen, men självklart var matten tvungen att go crazy och SKICKA in sheltien i slalomet, vilket sheltien inte kan och vilket matten är mycket medveten om, så vi fick en vägran på slalomet men i övrigt var hon jättefin. Hoppklassen på söndagen var bara kaos, jag blir så irriterad på henne när hon bara är nonchalant och hittar på egna saker. Till exempel sade jag bortre tunnelingången, och jag var till och med med hela vägen fram och visade, istället springer sheltien bakom ryggen på mig och tar den närmsta tunnelingången. Som tur var var det ju en tunnel med valfri tunnelingång så vi blev ju inte diskade, men hon ska lyssna oavsett vad. Dessutom vänder hon i tunneln och kommer ut samma väg igen, så får en vägran för det då. Efter det gick det jättesegt fram till slalomet där vi missar ingången. Det var en helt rak enkel ingång och absolut inga problem för henne, jag bromsar henne till och med lite och visar på, ändå tar hon andra porten istället för första. Sedan rev hon ett hinder på slutet, så ja, det var inget bra lopp. 15 fel och massa tidsfel på det. Agilityklassen kändes däremot jättejättebra. Förutom första biten, där hon när jag säger släppkommando hoppar första och sedan drar till balansen fastän jag visar in i tunneln, blir man tokig eller blir man tokig? Där rev jag i åt henne och då blir hon ju ”jaha, jaha, du menade tunneln, oj, det såg jag inte, kommer genast!”. Så vi fick inga fel för det, som tur var. Däremot hoppar hon kontaktfältet på balansen bara för att jag var slarvig och då åkte vi däremot på fem fel, men annars kändes hon jättebra det loppet. Lite mera tempo än vad hon brukar ha, så det var ju lite kul. Fias sista lopp:

Nu nästa tävling blir i Brunflo, i Jämtland, i helgen. Både lag och ind, så får vi se hur det går!

Review: tävlingsåret 2012

Ja, vad säger vi. Det här året var året då jag rullade över till hundarna och därmed började träna och tävla Fippen kontinuerligt. Och ja. Vi har under året gått från seg och trött och tjock sheltie till pigg och glad och framåt och smal och smärt sheltie, hon har gått ner totalt strax över 2 kg och på hennes lilla kropp gör det en del. Det var alltså kanske inte så konstigt att hon var seg, om det fanns en massa extrapackning att bära omkring på.

Hur som helst, vi inledde vårt år med en lydnadstävling, vår debut i lydnadsklass 1. Mor skulle tävla med Besten och tyckte att jag kunde köra med Fippen också, så på tre veckor gick Fia från orörd soffpotatis till 158,5 p och 2:a pris i lydnadsklass 1. Vi nollade läggandet som vi inte hade hunnit snajda till och då räckte inte poängen riktigt för ett förstapris. Några veckor senare, i början av februari, startade vi ännu en lydnadsklass 1, denna gång i Nedansiljan. Oj, sämsta tävlingen under hela året blev det. Både hon och jag var så otaggade vi kunde bli, det var -20 grader ute och vi var genomfrusna båda två och helt opepp, så för det första gick hon upp på platsliggningen, sedan nollade vi både ställande och läggande och resten av momenten fick vi i princip runt 5 – 6 på, så vi hamnade på 75 p och 0 pris och överlägset sämsta ekipage hela dagen. Det är sådant som händer, så det var bara hem och träna igen. Vi tränade hela våren och hela sommaren och den 26 augusti startade vi ännu en lydnadsetta och vann hela klassen på 178 p och 1:a pris, bästa sheltien. Därefter tävlade vi lydnadsettan i Valbo i början av oktober och vann där med på 173 p denna gång och ytterligare ett 1:a pris. En vecka senare tävlade vi på hemmaklubben, Tierp, och kom tvåa efter en ruggigt duktig schäfer på 172 p och ett sista 1:a pris och därmed ett LP1! Så lydnaden är jag mer än nöjd med, alltid roligt att stå på pallen 😉 Så vinst 2/5 tävlingar, pallplats 3/5. Väldigt, väldigt nöjd.

Agilityåret då. Det var lite som lydnaden faktiskt, tävlingarna i början var sega och tröga, all min energi gick åt att peppa Fippisen runt banan, handling kom inte ens på fråga. Vi tävlade i Rättvik i mars, senare inoff i Tierp i maj, Västerås i maj, Häverö i juni och augusti, och alltid denna pepp. Sedan gick vi två kurser för Johanna Ehlin och jag lärde mig handla bättre och detta, med Fippens allt högre fart, gjorde att vi klarade av att ta två pinnar, en i agility och en i hopp, på hemmatävlingen i mitten av augusti, plus en vinst i KM:et. Vi tränade på och bästa tävlingen på hela året var nog Falun, 22 september. I hällregn och +5 grader kunde jag äntligen köra agility. Ingen pepp, bara riktig handling. Riktig agility. Noll förväntningar på grund av vädret, och så var hon så snabb. Vi vann första klassen och fick ytterligare en pinne och andra klassen kom vi tvåa med en rivning på första hindret. Oerhört roligt. Därefter blev det en lagagilitytävling till i Rättvik i början av november och den gick också bra för Fippen, dock inte hundraprocentigt för laget, men det var första lagtävlingen så helt okej! Så jag är väldigt nöjd med utvecklingen av agilityn också, vi utvecklas verkligen framåt hela tiden, i allt. Riktigt roligt.

 

Fippen är stolt över sina fina rosefetter och pokaler, det är onekligen en hel del för att vara en knubbig lantissheltie som på tre veckor gick från soffpotatis till tävlingshund 😉

Nu hoppas vi att vi tar tag i 2013 ännu bättre och har med oss fart och handling i ännu flera tävlingar, och med pigg och glad hund i lydnadsprogrammen också 🙂

För hon är bäst försök och överträffa det, ja!

Igår var jag på agilitytävling i Falun med Fippen. Ja herregud.

Vi åkte med Lena, Karin och Therese, mina, eller våra, träningsbuddys så att säga, upp. De tävlar i tvåan så deras lopp var före. Det gick lite halvtaskigt för dem, någon tjuvstart, någon disk och så vidare. Det var 5 plusgrader och hällregn hela dagen, fruktansvärt värdelöst, och jag förväntade mig ingenting ifrån Fia. När det är dåligt väder brukar hon bli så kinkig och säga att nä du, matte lilla, nu vill jag inte vara med längre, och så brukar jag få springa själv istället. Men jag försökte ta mig i kragen, jag peppade upp henne som vanligt, retades med godiset och skuttade omkring lite innan det var min tur för första loppet, agilityn. Jag lyfte in henne på planen, ja, jag lyfter alltid in henne. Jag tycker att det är stor risk om man leder in dem att de åker ner med nosen i backen och fastnar där, så jag lyfter alltid in henne, ställer ner henne samtidigt som jag tar ett lätt tag i nackskinnet och sedan drar jag henne lätt bakåt när jag startar så att hon får lite, lite motstånd och är tvungen att ta i för att komma framåt. Väldigt bra faktiskt.

Hur som helst, jag lyfte in henne och så pickade jag lite på min ficka som för att säga åt henne att titta vad jag har, sedan släppte jag och började köra. Och hon var så snabb. Hon var så med. Helt underbart är det att köra henne när hon är sådan. Banan passade också riktigt bra för oss, väldigt flytig och med många blindbyten så att jag alltid är strax framför henne och nästan, nästan springer ifrån henne. Det är då hon laddar på lite extra i den här jakten. Det var Per-Inge Ekström som var domare. Så vi klarade oss nollade. Och vann, dessutom. Så vi fick våran andra agilitypinne. Jätteroligt! Det som var ännu roligare var att  det dessutom var ytterligare en hund som gick nollad och fick pinne, men Fia och jag var SNABBARE än den, typ 3 sekunder också inte bara någon hundradel. Hur sjukt är inte det? Snacka om att det har tagit sig!

Andra loppet var ett hopplopp. Det var också min typ av bana, chans till många blindbyten och mycket spring, perfekt för Fia. Så jag peppar upp henne och bär in henne på planen och startar, och så river hon allra första hindret! Åh, vad värdelöst! Genast när man hörde det dog man ju lite, men så tänkte jag så. Lika  bra att chansa lite då, det är ju så lätt att man alltid sejfar om man har en hägrande nolla framför sig. Så det gjorde jag. Plockade inte alls upp henne lika mycket inför slalomet utan bara en liten halvhalt och sedan på, likadant skickade jag in henne i två tunnlar som som hade öppningarna bortåt där jag planerat att hjälpa henne hela vägen in. Och förutom den där rivningen var vi felfria, och näst snabbast tid. Så vi kom tvåa, utan pinne då på grund av den där förargliga rivningen på ettan. Riktigt roligt!

Jag var, eller är ska jag väl säga, väldigt nöjd med Fias insats! Det är så härligt när man känner att man kan börja köra agility och inte bara behöva springa och peppa henne, i sista loppet var hon till och med före mig över mållinjen och hur ofta har det hänt förut? Kanonkul! Nu blir det träning fram till sista agilitytävlingen för i år, en lagtävling med laget den 4 november i Rättviks körhall, sedan är det slut i två månader tills det blir januari igen, då börjar det om! Nu har vi istället två lydnadstävlingar att se fram emot under oktober, så det är bara att sadla om för en stund.

Inte för att skylla ifrån mig, men..

Tävlade agility idag i Sandviken, och var verkligen SÅ opepp. Jag är så trött och ligger efter så mycket i sömn att jag för jämnan nu går runt och är bitter, här nickar alla och säger ”precis som vanligt, med andra ord” men nej. Faktiskt ännu bittrare. Hursomhelst, det var inte den bästa uppladdningen att vara i London fyra dagar utan särskilt mycket sömn så att säga. Det var det ju inte.

Första loppet var hon såå seg. Segaste loppet på länge. Galopperade knappt och lyssnade dåligt. Fick 5 fel vid slalomingången och sedan 5 fel då hon rev ett hopphinder på slutet. Verkligen ett taskigt lopp. Tror jag fick 12.30 fel tillslut, så blev ett par tidsfel också.

Andra loppet var hon lite lite kvickare i, dock fortfarande oerhört okvick, så att säga. Hade lite bättre fart och klarade hela banan helt felfritt, dock hade hon lite långsam tid så hamnade på en 4 placering utan varken pris eller pinne.

Nu laddar vi om inför agilitykurs för Johanna Ehlin 21/8 och 28/8 uppe på klubben, sedan blir det faktiskt LKL 1 i Östhammar den 26e. Hoppas vi att det går bra. Så hela veckan blir det bara ROLIG lydnadsträning nu. Så får vi se hur det går. Bara att ta nya tag.

En framgångarnas helg.

Hela helgen, fredag, lördag, söndag, har det varit agilitytävlingar uppe på klubben där jag och Fia deltog och hela helgen gick kanonbra!

Vi kan börja med fredag där klubbmästerskapet stod på schemat. Det går till så att man kör två lopp, ett hopplopp och ett agilitylopp, på klass 2-nivå. Fia och jag var dem enda, bland fem mediumhundar däribland en klass 2-hund, som gick nollade båda loppen. Riktigt bra kändes det! Hon har alltid lite, lite för lite fart men hon har ändå börjat blivit riktigt lättstyrd (installerat servo? 😉 ) ändå. Väldigt trevligt faktiskt. Där blev det vinst och klubbmästare 2012!

Dagen efter var det lördag. Då var det agilityklass 1 x2 på schemat och likadant här, trevlig, hyfsat snabb sheltie (för att vara Fiffen..), lättstyrd. Det var Lena Dyrsmeds som var domare och banbyggare, väldigt trevliga och lättkörda verkliga klass 1-banor utan svåra fällor eller kluriga svängar. Första klassen gick jag helt nollad fram till upploppet som bestod av hopphinder, balansbom, hopphinder, där jag i min förtjusning över den hägrande nollan ville sätta en hyfsad tid, så jag drar på när Fia är på mitten av balansen och hon drar glatt på hon med och skuttar, självklart, över kontaktfältet på nerfarten och drar sedan järnet in i mål. Med 5 fel. Klantigt utav mig att inte tänka bättre, måste jag säga. Jag bittrade länge den där dagen över det loppet, över min miss, för hade vi satt nollan där hade vi fått pinne. However, vi kom på 3:e plats och fick rosett ändå.

I andra loppet däremot sätter vi en nolla, lite tröttare sheltie men fortfarande lättstyrd gjorde en finfin runda och klarade tiden. Det gjorde att vi hamnade på en 3:e plats, med noll fel och FÖRSTA PINNEN! How awesome?! Så en pinne i agilityklass 1 nudå, bara att fortsätta jaga på.

Sista dagen, idag, var det hoppklass 1 x2. Idag var det Kenth Svartberg som var domare och banbyggare. Idag var det klurigare banor men fortfarande med mycket flyt och lättkört. Alldeles lagom klass 1, med andra ord. Första loppet var det en taggad sheltie med bra fart och lättstyrd vilket ledde till en nolla, som ledde till ytterligare en 3:e plats och YTTERLIGARE EN PINNE!! Fast i hoppklass då, såklart. Riktigt duktig!

I andra loppet däremot var hon trött, nästan tre dagars tävlande hade tagit ut sin rätt på fröken F vilket gjorde att vi hade en taskig fart redan från början, däremot höll vi nollan ända fram till sista hindret då hon snavar och river. Förjäkligt. Tror jag kom på 8:onde plats eller något sådant. Men hon har varit bäst hela helgen ändå!

Tänk vilken ”skrällhelg” det blev, vinst på fredag, pinne + pris på lördag och pinne på söndagen! Helt galet. Underbara lilla sheltien. Målet i år var ju att få igång lite fart på banan, inte att plocka pinnar, men kommer det så kommer det anyway 🙂 Nu taggar vi agilitytävling i Sandviken 19/8 istället. Bara att ladda om!

Häverö

Tävling i Häverö idag, i agility.

Första loppet var ett hopplopp och ja, det märktes att vi inte hade tränat något särskilt under sommaren (tyvärr..) och hon missade slalomingången och sprang förbi ena tunnelingången. Hon kändes lite nonchalant hela hon, inte riktigt som hon brukar. Inte för att hon brukar rejsa som en kanin runt banan och bli diskad för att hon har sådan fart att hon suger på andra hinder, nej, men tunnlar till exempel brukar hon suga på och dem brukar jag kunna skicka henne in i. Dock inte idag då. Det kändes lite halvtaskigt, jag kom på 8:e plats med 15,nånting i fel.

Andra loppet var ett agilitylopp och här märktes det istället att det fina vädret och värmen hade tagit ut sin rätt, hon är ju ändå tjockpälsad, och hon var fruktansvärt seg. Seg brukar hon alltid vara, men inte såhär. Ner från A:et smög hon nerför, resten typ galopperade hon runt fast i trav-tempo. Däremot nollade vi allt och på något vänster fick vi inte ens tidsfel så vi hamnade på en 4:e plats och hamnade precis utanför pinnarna. Darn.

Jag vet ju att hon kan, därför tänker jag inte heller låta henne slippa undan. Träining, träning, träning!

När jag kom hem fick hon vila och greja flera timmar men sedan nu, på kvällen, tog jag ut henne igen och ställde upp en kortkort-bana (läs övning) och hetsade henne verkligen innan. Duttade på bogarna, ryckte i pälsen och puttade henne åt sidorna, så när hon tillslut kom upp såpass i stress att hon började skälla på mig drog jag iväg och körde övningen direkt från det, och jäklar vilken fart. Det är SÅ jag vill ha henne. Det gick så fort i slalomet så hon fastnade med baken i pinnarna och satan vad hon sprang. Jag vet ju att hon kan.

Nu blir det träning hela veckan och sedan blir det KM på fredag och därefter tävling både lördag och söndag.