Idag drog jag iväg till Fullerö och Lena Brundin och körde lite vallning igen. Dagens pass gick i fållan igen, för att försöka få bort attackerna. Det lyckades dock inte riktigt. Redan efter 30 sekunder inne i fållan gjorde hon ett utfall, inte jättebra. Hon gjorde några utfall till innan Lena fick komma in i fållan och hålla i snöret som ett litet ankare. Det var som om hon inte tog den verbala pressen längre, som om hon kommit på att det inte var särskilt farligt om någon väser ”DU!” hotfullt. Tidigare har det fungerat bra, då har hon vikit undan blicken och hållit sig i skinnet. Nu gick hon på ändå, så då fick Lena hålla i snöret. Då gick det ju bra, naturligtvis. Något utfall till men då kunde ju Lena hålla i så att hon inte fick tag på någon ull på de där stackars fårskallarna. Vi tränade lite korta flanker då och det gick jättebra!
Läxan till nästa gång är att vänja henne vid munkorg, så att vi kan köra henne med munkorg och få komma ut ur fållan och se till att hon inte kan bita fåren, så att vi kan fortsätta utveckla vallningen och hoppas att hon så småningom lägger av med de där dumheterna. Vi får väl se hur det går, jag ska försöka hitta en munkorg bara. Som vanligt sover nu Isa gott på lilla örat, det är jobbigt med får.
Sofia Olsson 