Eftersom jag haft mycket med brukset och lydnaden (och plugget) i våras hann det inte bli så mycket agilitytränande. Nu har jag dock börjat ta tag i agilityn igen och jag har dessutom bokat in två tävlingar. De tävlingsklara är ju Fia och Blixten, så det är de som ska få ut och prova vingarna. Första tävlingen är Slottshoppet i Skutskär, där ska Blixten få tävla klass 1 agility och hopp den 19-20 juli och Fia ska få starta klass 2 agility och hopp den 22-23 juli. Sedan är det Gagnef-Flodas stortävling helgen efter, den 26-27 juli då de har alla klasser så då ska också Fia och Blixten få köra.
Fia har vilat sig lite i form faktiskt. Senast jag var iväg och tränade gick hon som ett expresslok och tog verkligen i när hon sprang. Riktigt kul. Blixten har också gått som ett expresslok senaste träningarna, men det är inte odelat positivt alla gånger. Däremot, när jag vågar springa och håller henne hårt och fokuserat hela banan igenom går hon klockrent. Vi har fått lite slarviga slalomingångar efter vinterns vila, men förutom dem så går hon jättefint.
Isa har också fått börja ta tag i agilityn så vi håller på och tränar slalom. Det går faktiskt framåt, måste jag säga. Förra juni började jag träna slalom men det gick inget vidare, så då tjurade jag ihop lite och lade slalomträningen på hyllan och började träna mer fokuserat på brukset istället men nu verkar hon ha mognat. Nu klarar hon av att gå ett fyra-pinnars-slalom rätt fint, även om det såklart kan bli någon miss här och var men i det stora hela så går det bra. Förhoppningsvis har jag det klart till hösten så att vi kanske kan vara med på någon agilitycup om vi har tur.
Isa är ju så fruktansvärt signalkänslig i agilityn, ruggigt snabb men samtidigt så fruktansvärt kontrollerad. Hon kan svänga runt hinderstöden när hon hoppar så att hon nästan slickar sig runt, kan komma i full speed mot ett hopphinder och göra en halvhalt och kontrollerat hoppa helt runt om hinderstödet och sedan dra full speed tillbaka och det enda jag gör är att jag gör en halvhalt eller säger lågt ”Isa”. Här kan man snacka skillnad mot Blixten, som oavsett hur mycket jag vrålar eller belönar runt hinderstödet alltid vill landa 3-4 m efter hindret, oavsett vart vi ska. Helt galen är hon. Fia istället har mindre fart, men är istället som att försöka svänga ett hangarskepp, inte helt lättstyrd hon heller med andra ord.
Nu ska jag ut och träna lite mer slalom, sedan blir det en långpromenad innan det blir klubben ikväll för lite lydnadsträning.
Sofia Olsson 