Tjuvtränat på Skutskär.

Imorse drog jag och mor iväg till Skutskärs BK och tjuvtränade lite inför appellen. Det känns skönt att hon har varit upp där, fått känna av lite lukter och fått lite positiva upplevelser därifrån innan vi ska dit och prestera. Jag tycker ju att Isa är cool på nya platser, men jag har ju faktiskt inte varit ut så mycket på andra platser än klubben och tränat lydnad. En gång har jag varit till Enköpings BK och en gång till träningshallen i Knivsta, men mer än så har det inte blivit. På klubben behöver man inte arbeta så mycket med att få in arbetsmode, för där vet hon precis vad det är som gäller. Kommer jag bort sedan är jag först tvungen att få henne lite i arbetsmode innan jag kan köra igång. Alltså, nyttigt på fler sätt än att just checka omgivningarna att träna på olika platser.

Vi började med att träna på varsitt håll innan det blev kommendering. Jag körde lite linförighet, läggande, inkallning, framförgående och hopp-sitt. Hon jobbade på väldigt, väldigt bra. Snabba halter och trevliga vänstersvängar, och om jag tar det lite lugnt i höger- och helt om-svängarna så går hon snyggt där med. Tänkte på att hålla handen stilla och att ha rätt långt koppel och det fungerade fint. Backade lite i läggandet och körde att jag gick baklänges för att ha koll på snabba lägganden och det gick också bra. Inkallningen gick också riktigt bra, dock råkade jag kasta bollen bakåt en gång så gången efter det kom den lilla bågen naturligtvis… Klantarsel. Framförgåendet körde jag bara framföring och framförgåendet och sedan belönade jag med boll framåt, innan jag körde några separata halter med återupptagen linförighet. Båda gick bra! Hopp-sitt körde jag att jag kastade boll bara, samt att jag varierade att hon fick hoppa fritt, hoppa från fot, springa till bollen efter hindret, sätta sig efter hindret, få boll när hon sitter eller få hoppa tillbaka. Tillräckligt mycket variation så får jag fram snygga, långa uthopp med snabba sättanden och kvicka återhopp med mycket motivation i alla delar, så det är himla bra!

Isa supernöjd med båda bollarna.

Kommenderingen gällde naturligtvis appellydnaden. Började med linförighet, mycket snyggt och trevligt och säger som ovan, saktar jag ner lite lite lite i höger- och helt om-svängarna gör hon dem tighta och fina också. Framförgåendet, snygg framföring, lite tveksamt ut men tuffade på stadigt, lite sned halt men stod helt still fram till dess att jag kom fram och sade ”fot” igen. Helt okej, men det är ju definitivt vårt absolut sämsta moment. Läggandet gjorde hon klockrent, så bra så att jag var tvungen att belöna efteråt. Inkallningen var det en taggad hund, hon sprang så snabbt som jag vill ha det i mer än halva inkallningen i varje fall, så alltid något. Apporteringen gjorde hon jättefint. Galopp ut, plockar apporten i ett stadigt grepp, galopp in och så en snygg ingång på det, helt utan tugg. Boll här med! Till sist, hopp-sitt. Första hoppet ut belönar jag med att kasta bollen till henne, för att hon inte alltid ska få förväntningar på att det alltid är ”tråkigt” och helt moment när det är kommendering. Sedan gjorde jag om hopp-sitt-momentet och körde ett helt, och det var klockrent tiomässigt. Till sist körde jag en budföring också, vilken hon inte gjorde lika bra. Vet inte riktigt varför, men tror att det var för att det kom mer folk som började plocka ur sina hundar ur bilarna bredvid planen, så att hon blev lite osäker. Man vet ju aldrig. Hon sprang kanonfint, men när hon satt sig fot hos mor fick hon kommendera ”marsch” tre gånger innan hon drog, och när hon kom upp till mig satte hon sig framför mina fötter med riktning ner mot mor istället för att sätta sig fot, så det var någonting som slog lite slint i huvudet på henne.

Hur som helst, det var bra att få komma upp och tjuvträna lite. Imorgon blir det ett ängsspår, på onsdag blir det onsdagsträning på klubben, torsdag blir det ett motivationsspår i hagen och på fredag blir det bara lite lydnad, och så ber vi till högre makter att hon inte har börjat löpa på lördag morgon!

Träningstävling.

Igår var det träningstävling i lydnad på klubben, som vi alltid har den första onsdagen i en ny månad. Riktigt bra med kommendering och en TL som springer omkring på planen och att få vara helt själv på planen, blir lite mer tävlingskänsla på det då än att bli kommenderad som vanligt.

Isa och jag körde appellydnaden, vilket gick hyfsat. Vi började med linförigheten där hon gick guld. Riktigt, riktigt bra! Dock tyckte domaren att jag gav massa dubbelkommandon med vänsterhanden, där jag håller kopplet, och att kopplet var alldeles för kort, så på grund av det åkte jag ner på en 6:a, men diskuterade det efteråt och då måste jag hålla handen mer stilla för att det inte ska dras några poäng så jag får tänka på det då. Framförgåendet gick vingligt åt ena hållet, samt att hon satte sig första gången jag sade stanna, så där åkte jag på 7,5, men det ska jag nog kunna fila lite på. Läggandet gjorde hon för en 10, inkallningen för en 9, apportering för en 9 och hoppet för 9,5, så det får man ju vara nöjd med.

Det jag tar med mig därifrån är att vara försiktigare med handen i linförigheten för att det inte ska bli DK och att jag är tvungen att träna ingångar, för det var det som gav mig en 9 på resten istället för en 10 ungefär. Blir att fila lite på sådant pet nu!

För övrigt kan jag berätta att jag fick skattebeskedet idag, och det visade sig att jag får tillbaka 1200 spänn, istället för att behöva betala 3500 kr som jag räknat med! Helt underbart, nu blir det till att köpa de efterlängtade Lundhagsbyxorna och ett par springskor. Fantastiskt!

 

En vacker dag ska jag visa alla att jag kan.

Den här dagen har bestått av 98 % friskluft och hundträning, precis som vi vill ha det med andra ord. Först började vi med spårträning i Tallparken vid 10.00, där vi körde spår och uppletande. Isas spår gick fint, det var ca 400 m långt och innehöll tre pinnar, en boll och en slutkamp. Jag tyckte att hon var loj, det var över 15 grader varmt och, faktiskt, stekande sol, så det är väl kanske inte så konstigt. Trots det spårade hon bra, inte ett avhopp och inte ett viltintresse någonstans, och dessutom tog hon alla pinnarna och bollen och slutet. Riktigt bra!

Uppletandet gjorde hon också ”bra”, fastän jag tycker att hon var loj och aningens oengagerad. Hon fick plocka fyra saker där hon tog de första tre rätt snabbt men sedan fick hon leta länge efter den fjärde, och det tyckte hon var lite jobbigt. Ett rätt trögt träningspass med andra ord, inte jättemycket driv någonstans men med ett schyst resultat med tanke på omständigheterna.

När vi kom hem blev det lite vila innan det blev till att gå ut och köra lite lydnad. Jag började och körde ett kort fritt följ vilket hon gjorde rätt bra, det är de där vänstersvängarna som inte riktigt håller. Bara att träna! Dock gjorde hon snygga, snabba halter, så alltid något. Sedan körde jag lite fjärr, vilken tar sig mer och mer. Idag kunde jag flera gånger köra på fem meters avstånd, vilket hon gjorde tillräckligt snyggt. Jag varierade lite med att gå ut mina fem meter och med att stå precis framför henne så att man får in både lite avståndsträning och lite teknik. Till sist körde jag krypet, bara flyttade henne lite fram och tillbaka. Väldigt fint. Jag gillar dock inte de små skutten hon gör ibland med bakdelen, så det lär vi fila mera på.

Allra sist tog jag ut Blixten och körde lite lådträning. Hon verkar ha förstått hur hon ska göra nu, det satt långt inne för henne och inte blev det lättare för att jag klickar och belönar fel för att hon är så kvick, men nu verkar det ha fallit ner för henne. Nu ska jag bara träna vidare på att jag kan stå på olika avstånd och på olika placeringar kring henne innan jag kan börja träna att jag går med henne, går förbi henne och till sist springer i full fart med henne. Till att börja med blir det dock lite längre tid på lådan vi ska belöna, så att hon får lite stadga för det har hon ju inte naturligt, den lilla mallan.

Imorgon blir det lydnadsträning på klubben!

Ett annat slags liv.

Mitt liv består till 98 % av hundar. Jag tränar hund, jag tävlar hund, jag tänker hund, jag planerar hund, jag lever hund, jag andas hund. När andra längtar hem till fredagsmys eller till solsemestrar i Thailand, längtar jag efter Lundhagsjackan, kängorna, den svenska skogen och alla dessa leriga tassavtryck. Denna dag var inget undantag. När sista föreläsningen var klar var det bara att åka raka vägen hem för att promenera med djuren och träna lite med Isa.

Efter en ca 50 minuters promenad blev det lite träning. Idag låg det lite fokus på krypet, vilket ju som bekant går upp och ner (som allting annat i min hundträning). När jag var upp till klubben i onsdags hade hon väldigt mycket driv fram och tillbaka, bjöd krypet helt enkelt, vilket jag inte vill ha. Idag körde vi att hon fick ligga vid min sida och bara ligga stilla, vilket var lite jobbigt för det är ju SÅ kul att skutta fram och tillbaka. Till slut gick det faktiskt riktigt bra och hon låg fint. Efter det körde jag lite kryp, vilket gick hyfsat, får jag väl säga. Jag fick lite hjälp av far, då jag tycker att hon glider iväg för långt fram samt antingen glider ut åt sidan in i evigheten eller in under mina kängor (och ja, på sätt och vis också in i evigheten). Fick som tips att bara ta ett steg i taget, med rak rygg och så fick hon själv anpassa sig efter mig. Det fungerade rätt bra, jag tog ett steg och så satte hon fart men eftersom jag stannade fick hon självmant backa tillbaka i rätt position, så med lite mer träning kan hon nog bli tillräckligt uppmärksam. Jag körde också lite tävlingsmässiga lägrekryp, dvs. nedläggande, kryp under ca 4-5 m och sedan uppsättande, vilket var helt och hållet funktionsdugligt. Inte en 10:a, men definitivt användbart, så lite mer uppmärksamhet samt snabbare lägganden och sättanden så kan vi nog höja det lite. Bara till att träna!

Idag gick anmälningstiden ut till Solna-Sundbyberg, och de lyckades skrapa ihop 28 ekipage till 8 spår, varav 6 stycken är reserverade till hemmaekipage. Med lite enkel matematik kan man se att det är 22 ekipage som ska lottas till 2 spår, så sannolikheten för att man kommer med är ungefär 9 %, om jag räknat rätt (förmodligen inte, men det är sent och det är fredag…). Hur som helst, jag har ju anmält till Skutskär 12/4, så jag får satsa på det istället!

Hon har tagit sig.

Igår var jag upp till klubben med mor och Isa för att träna lite lydnad. Kallt och ruggigt var det och bara någon till person där, många satt hellre hemma i värmen (och jag förstår dem!).

Planen för kvällen var att köra igenom appellen det första jag gjorde, helt utan belöningar och alltså helt tävlingsmässigt. Så det gjorde jag. Och herrejäklar. Jag tror att vinterns vila har gjort små underverk med border collien. Hon jobbade på svinbra genom alla moment och mellan momenten. Riktigt, riktigt guld. Hon känns mer mogen, som om det har hunnit ramla lite pusselbitar rätt. Linförigheten, kanonfin kontakt hela tiden fastän man körde skydds bredvid och trots att programmet var längre än ett appellprogram tuffade hon på stabilt hela tiden. Faktiskt riktigt fina halter men som sagt lite odefinierade vänstersvängar. Framförgåendet, snygg framföring med kontakt (!), gick ut snabbt på kommando och jag sade inte ”bra” (duktig matte). Vrider sig lite i halten men tar upp friaföljet snyggt. Läggandet, kanonsnygg framföring med kanonsnyggt läggande. Lite segt uppsättande, men det ingår ju inte i appellen heller. Inkallningen, redigt bra fart, nu var det fokus på att SPRINGA. Lite sned ingång, dock. Apportering, satt kvar fint (om än på nålar) och stack ut som ett skott till apporten. Lite dålig fart tillbaka, men galopperade i alla fall, samt en sned ingång. Och så till sist hoppet, kanonfint uthopp, satte sig på mitt kommando nästan innan hon landat, samt snygg återgång med rak ingång. Riktigt, riktigt guld, som sagt! Mellan momenten kunde jag ha henne under här-kommando och hon hade inte ögon för annat än mig. Det kanske kommer att ta sig till slut..

Efter tävlingsträningen blev det lite vila innan det blev lite momentträning. Började med ingångar, vilka hon gjorde klockrent. Då blir det lite klurigt att få till det i momenten, men det är väl bara att göra henne ännu säkrare. Därefter återgången på apporteringen, kastade apporten som en pinne med henne lös, och när hon vände upp tillbaka slog jag kampen i backen och sprang åt andra hållet och då höll hon en kanonfart. Sedan blev det lite kryp, och hon kryper fint, MEN, hon tycker att det är lite väl kul så det är väldigt mycket rörelse och bjuder gärna kryp fram och tillbaka så nu blir det till att träna stadga i ligget.

Till sist blev det stegen. I höstas när jag körde träningsstegen tyckte hon att den var väldigt obehaglig och ville mycket knappt gå över den, så jag lät bli att köra den helt enkelt. Igår när jag var upp körde jag först lilla stegen och då var den fortfarande lite konstig första gången hon gick över den, men sedan blev det full fart på henne och hon travade över den med stora steg och tyckte att hon var absolut bäst i världen. Efter lite vila fick hon prova stora stegen, och det var precis lika med den. Lite konstig i början men när hon klivit över den en gång var all rädsla som bortblåst och hon ville helst av allt skena över stegen, så jag fick lägga godis på ungefär var tredje stegpinne för att hon skulle ta det lugnt.

Avslutningsvis körde jag en 100 m-budföring till en, för Isa, ny och okänd mottagare. Och hon sprang ju som ett skott helt utan tvekan, den lilla border collien. Trots att det stod skällande hundar och mor vid sidan av sträckan. Duktig!

Så hon har definitivt tagit sig, i alla fall igår, så nu finns det lite hopp igen. Jag måste fortsätta träna lite basic-grejer som ingångar och vänstersvängar och kontakt i halter för att få ihop en schyst helhet. Det blir också till att åka iväg till lite platser häromkring och träna lydnad på för att hon ska ha fokus och uthållighet även utanför hemmaklubben. (Kan även berätta att det nu är 26 anmälda till appellen i Solna-Sundbyberg, så chansen att man kommer med är minimal, men imorgon går anmälningstiden ut så sedan är det bara att hålla tummarna..)

Lördag idag.

Vilket för många betyder ledig, men för en student är man aldrig ledig. Dagen har varit en dag fylld med aktiviteter för att komma undan byggnadsfysiken. Jag har tvättat båda bilarna, jag har tagit en rejäl promenad med hundarna, jag har tränat lydnad, jag dammsugit och torkat golv, jag har städat toaletterna, jag har tvättat all tvätt i tvättkorgen och jag har tvättat mina sängkläder och så har jag till och med städat mitt rum. När allt det var klart, då kunde jag sätta mig med byggnadsfysiken.

Lydnadsträningen idag var inte fylld till bredden med motivation, men det var kanonfint väder ute så jag var tvungen att gå ut och ta rätt på lite solstrålar. Först körde jag lite tävlingsmässigt, utan att ha visat belöningen innan, så då blev det fritt följ, läggande, inkallning och hopp över hinder. Förutom friaföljet var nog resten uppemot 9-10-mässigt. Riktigt, riktigt bra. Friaföljet gjorde hon också helt okej, dock ligger hon lite långt fram, plogar lite, lite, samt att vänstersvängarna är lite halvdana och inte så distinkta som jag vill ha dem, men det vet ni ju redan. Sedan kan jag ju garantera att allting kommer att sjunka säkert flera enheter när man kommer på tävling på bortaplan, men jag ska försöka komma iväg lite och träna lydnad på platser där jag inte brukar träna så att vi får lite miljöombyte i alla fall.

Efter den träningen körde jag lite apportering. Först en helt tävlingsmässig, vilken gick ruggigt bra. Däremot under min fortsatta träning så lyckades jag på något vänster minska farten mot mig igen. Det är sannerligen ett helvete med dessa vallande as, skulle jag vilja skriva. Jag belönade ”fel” genom att stå kvar och bara ”vifta” med leksaken, vilket gjorde att hon gick in vallningen och gjorde en liten lov och sakta ner innan hon släppte apporten och tog leksaken. Om jag däremot springer backandes med leksaken i handen vid kroppen eller hängandes vid sidan så får hon fokus att springa rakt mot mig och dessutom med högre fart då jag hela tiden avancerar bortåt från henne. Lätt att vara efterklok, just där och då kände jag att mitt humör dalade lite så vi avbröt träningen och kastade lite boll istället vilket var roligare. Jag måste, måste, måste, måste tänka ett steg längre med den där vallningen!

Apropå vallning, förresten. Jag har anmält till en vallkurs i Fullerö för Lena Brundin som startar 31/3 och håller på i sex veckor. Jag tror att det kan bli ganska bra, då håller vi på en gång i veckan i sex veckor, så hinner hon förmodligen landa litegrann mellan tillfällena, men att hon inte hinner tagga ihjäl sig. Udda mening, men det jag menar är att förra kursen jag gick så hade vi mellan 2-3 veckor mellan tillfällena, vilket gjorde att det blev som en omstart för varje tillfälle vilket resulterade i en monstercollie som slet ull av varje stackars fårskalle varje gång hon var in i fållan. Sista gångerna körde vi dock med en veckas mellanrum och då var hon mycket lugnare att arbeta med och fick inte alls samma psykbryt.

Har jag lite tur också så att allt går vägen kommer jag också att ta hem får över sommaren, som jag får hämta i mitten av maj. Det vore verkligen guld, så att vallkursen hinner precis sluta och så någon vecka efter får man hem egna får att fortsätta valla på. Vi får hålla tummarna helt enkelt.

Sedan får vi fortsätta hålla tummarna om Solna-Sundbyberg, såg idag att det var 22 stycken anmälda…

Pollettnedtrillarträning.

Ja, som den säkert mycket grammatiskt inkorrekta rubriken säger så fick vi en liten pollett som trillade ner för min lilla BC under dagens lydnadsträning. Med hoppet, dessutom. Idag var det hopp-sitt som gällde och först körde jag många positiva uthopp med bara fart och boll och inget krav på sättande, vilket hon tyckte var väldigt roligt. I slutet körde jag några sättanden (varierat med MYCKET glada uthopp för att undvika att hon ”dör”) och första två gångerna stod hon upp så att jag fick gå fram mot henne och kräva att hon satte sig, men efter det var det som att hon helt greppade vad det var det handlade om. Sista hoppet jag körde gjorde hon ett riktigt snabbt uthopp och ett riktigt snabbt sättande, riktigt bra. Självklart behövs det mer träning för att det ska sitta och helt komma tillbaka, men det här är en bra början.

Till sist tränade jag lite svängar, vänstersvängar framför allt. Det gick hyfsat, jag körde bara lite med hjälp av handen i sakta marsch, men hon rättade in sig fint. Gäller bara att få till det  i vanliga marschen också. Jag behöver fundera lite på hur jag vill ha det.

Kan också berätta att det nu var 19 anmälda till Solna-Sundbyberg, så chansen att man kommer med är nog minimal men vi håller tummarna! Nu lär jag plugga lite inför tentan i linjär algebra här om ett par – tre veckor.

Jag trodde aldrig jag skulle skriva detta.

Idag har jag varit på klubben och tränat lydnad för första gången det här året. Det var riktigt roligt, men själva träningen var inte särskilt strukturerad vilket gjorde att vi lattjade lite med det mesta. Lite kryp, lite fritt följ, någon inkallning, några framförgåenden, någon platsliggning och någon budföring. Isa var taggad till tusen, såpass att jag till och med fick ”köra ur henne lite energi” innan jag kunde påbörja friaföljet. Och det är det här jag är som mest förvånad över. Att jag behövde köra slut på lite överskottsenergi för att jag skulle kunna få till en lagom energinivå i friaföljet, förstår ni verkligen fullt ut vad det är jag säger? Trots att jag tränat nästan en hel timme kunde jag, tillslut, köra ett klockrent friafölje, med perfekt position, perfekt kontakt, perfekt följsamhet. Jag gick bara en lång raksträcka och varierade mellan sakta marsch, vanlig marsch och språng marsch och sedan gjorde jag helt om och körde tillbaka också. Vilken hund!

Däremot måste vi träna på svängar (och självklart också fortfarande halter), för de har tappat lite under vinterns vila. När hon är övertaggad gör hon riktigt snygga svängar, men transportsträckorna blir som sagt tokiga, när hon är lagom taggad är hon rent guld på transportsträckorna men gör istället bara halvdana svängar, så bättre motivation så att svängarna fungerar rent tekniskt även under mindre stresspåslag. Men överlag gick allting helt okej. Krypet gick inte helt hundra idag, men det är ju bara att träna på. Budföringen gick klockrent. Snabbt som vinden och världens snyggaste ingångar. Framförgåendet hyfsat. Bra utgångar, dock fortsätter jag (dumt nog) med att berömma henne vid varje utgång. Inkallningen gick fantastiskt, vilken fart. Platsliggningen var den första för året och det syntes, hon var lite okoncentrerad, tittade på den andra hunden, nosade i backen osv. Inte riktigt bra, men förhoppningsvis hinner vi träna några gånger.

Allt som allt, väldigt nöjd matte!

Bruksprovsregler blandat med byggnadsfysik.

Det är ungefär så mina dagar har sett ut nu. Jag planerar moment och tävlingar och läser i regelboken samtidigt som jag ibland får slita mig och jobba lite med byggnadsfysiken som jag tycker är rätt svår. Helst skulle jag bara vilja träna hund dagarna i ända, men jag läser ju faktiskt till byggnadsingenjör också så då måste jag väl lägga ner lite tid på det också.

Igår tränade jag lite lydnad igen, och denna gång var träningen vikt åt fritt följ och hopp-sitt. Lite off topic nu, men ordet vika. Jag har väldiga problem med om det borde vara ”vikt” eller ”vigt”, och eftersom jag är gammal naturare och numer blivande ingenjör så är det sådant här jag funderar över på min fritid. Jag hittade detta i en gammal Flashback-tråd:

Båda orden används i liknande sammanhang, men nyansskillnaden är ganska tydlig. Ljuden g och k är nära lika fonetiskt, vilket gör situationen lite förrädisk. Att viga sin tid åt något har ett högre syfte än att vika, som betyder att rent sakligt att reservera. NE Svensk ordbok har följande exempel:

… (något försvagat:) helgerna viger han åt familjen (för att hålla banden starka)

… hon ville vika sin enda lediga kväll för romanläsning (reservera rent praktiskt)

Att orden viga och vika är så ljudlika innebär inte att de har ett gemensamt ursprung. Det högre syftet med att viga kommer ända från asatidens offerriter. Ullevi betyder offerplats åt guden Ull. Att viga brudpar är ännu en rit, liksom att viga en person till den sista vilan. Att vika är i grunden släkt med att avvika och ge upp (vika sig).

När ett bord på restaurangen är reserverat, så sätter man en bokstavligt vikt lapp på bordet. 

Ytterligare kan verbet vika böjas både starkt och svagt, kanske oftast starkt:

Jag vek några timmar åt revision av föreningskassan.

Svårare än så var det alltså inte. Tydligen är mitt val av ”vikt” i ovanstående stycke alldeles korrekt, då jag reserverade denna träning för lite fritt följ och hopp-sitt. Alldeles perfekt.

Hur som helst, friaföljet gick riktigt bra. Jag har lite svårt och vet inte riktigt hur jag ska träna det, det jag vet är att jag bör träna snabbare sättanden och möjligtvis kvickare vänstersvängar samt försöka få tillbaka henne lite i position. Jag håller på och tränar men tror att jag behöver lite hjälp med det.

Hopp-sitt var det första gången jag tränade på hela vintern, jag körde mestadels fria hopp där jag kastade bollen efter henne. Ett schyst uthopp känns som hela grunden, landar hon för nära eller för snett så är risken stor att hon tar i eller att hon kanske genar tillbaka, och ett schyst uthopp har hon. Dock har hon börjat komma på mig lite, berömmer jag henne när hon är precis över hindret drar hon iväg som en iller eftersom jag då också kastar bollen. Håller jag däremot tyst när hon är över hindret vet hon att hon ska sitta och har inte alls samma driv efter hindret vilket resulterar i att hon hamnar närmare hindret, och ligger det sedan på 85 cm så vill det till att hon har kvar lite spänst och styrka för att kliva över. Så jag måste börja berömma senare, kanske när hon landar osv för att få ett driv hela tiden oavsett. Och så själva sättandet. Det hade hon tappat helt och först var jag tvungen att tjata säkert 4-5 gånger för att hon skulle sätta sig, men det sista jag vill hålla på att lära in är tjat och dubbelkommandon, så efter det klev jag fram mot henne snabbt och sade sitt lite bestämdare några gånger. Och satte sig gjorde hon, dock tyckte hon att jag inte var lika kul då så då började hon med att hon inte ville hoppa ut på första kommandot. Vilket djur alltså. Jag fick då köra lite glada rena uthopp igen innan vi avslutade.

Hon är onekligen klurig att träna, men det har nu börjat gått mycket, mycket bättre sedan jag började köra henne som sheltien. Med det menas bara glatt, inget nej, inte mycket krav, utan bara leka igenom allting så att hon aldrig hinner uppfatta att hon ska göra ett moment med krav på sig, utan att hon bara lattjar och har kul. Och än så länge verkar det fungera i alla fall. All uthållighetsträning baseras på att vi först leker lite utan leksaken innan vi faktiskt får leka med leksaken, ungefär.

Idag blev det lite motivationsspår, jag binder henne i skogen och sedan går jag som synretning iväg och bollar med pinnen och sedan går jag tillbaka och släpper på henne, då brukar hon ha rejäl motivation och driv. Senare i veckan blir det lite rejälare spår tror jag. Och imorgon blir det lydnad på klubben som sagt, det gäller att ligga i.

Vilket kryp.

Vi kan börja med en lätt uppdatering om mitt hälsotillstånd, eller ohälsotillstånd, eller hälsootillstånd, vilket jag ju vet att ni är som mest intresserade utav. Det har blivit bättre, tackar som frågar. Jag är inte döende längre. Nu har det kommit en liten otäck hosta istället som hackar sönder ungefär allt jag har att säga, så den försöker jag dränka med te men än så länge är den vid sina sinnens fulla bruk och inte ens en gnutta döende. Tyvärr. Men jag kämpar på.

Idag var jag ut och tränade lydnad med Isa, och herrejesus så bra det gick. Kan det månne ha varit den veckolånga vilan som gjort det tro? Jag började med lite tävlingsmässig träning direkt, utan att ha visat henne någon belöning. Där körde jag igenom linförighet i en något nedkortad variant, framförgående, läggande och inkallning innan hon fick belöning. Och hon jobbade som tokig. Riktigt, riktigt bra jobbade hon genom alla moment, trots att det till och med var sparsmakat med klappar och uppmuntrande ord mellan momenten. Friaföljet har jag ju som bekant kopplet i vänster hand och det fungerar riktigt bra. När jag har kopplet i höger hand halkar hon fram lite och plogar mer än nödvändigt, men sedan jag bytte till vänster hand har allt sådant försvunnit och jag har fått mer motivation under arbetet, kanske för att jag även brukar hålla belöningarna i vänster hand. Framförgåendet gick också helt klockrent, hon kan ha lite taskiga framföringar då hon är taggad på att gå ut på ”före” men inte så att hon tappar position, utan snarare att hon sänker huvudet och fokuserar framåt istället för uppåt, men jag skulle gärna vilja ha kontakt även där. Det enda utöver det som jag kan säga om framförgåendet är att jag ska säga ”BRA!” varje gång hon går ut på ”före”, vilket jag måste lägga av med för det får inte komma fram på tävling! Aj, aj! Läggandet behöver jag inte ens diskutera: klockren framföring, klockrent läggande. Vad mer kan man begära? Inkallningen höll också en förhållandevis bra fart, fortfarande inte den här idiotfarten jag vill ha, men mer än godkänt för en appelltävling. Lite sned ingång kanske, så det behöver vi fila på.

Efter tävlingsträningen körde jag kryp och framförgående. Och krypet, jeez. Folk har dött för mindre. Det var ett tag sedan jag tränade kryp, och jag är alldeles precis i början av inlärningsfasen för jag kan inte säga att jag tränat fler än kanske fem gånger, så jag började superbasic med godis framför näsan och trampade lite fram och tillbaka vilket fungerade smärtfritt. Efter det rätade jag på ryggen och trampade lite, vilket också fungerade smärtfritt, sedan försökte jag gå lite mer framåt, vilket inte fungerade lika smärtfritt. Hon hoppade lite med baken, gick lite fort och dessutom gick hon in framför mig, ingen höjdare med andra ord. Så gjorde jag så att jag tog en godis i vänster hand och höll ut den lite mer rakt ut från sidan, som vid friaföljet, och helt plötsligt kröp hon det bästa jag sett henne göra. Huvudet upp med fokus pendlade mellan mig och godisbiten, rätt och rak i position och i takt och så låg i bak så att det knappt syntes att hon gick. Så fruktansvärt himla bra. Och jag menar, en hjälp som denna, att behöva hålla ut armen som ett friafölje känns inte som en särskilt svår hjälp att få bort, och det känns också som någonting man kanske kan tillåta sig att ha i ett lägreprogram åtminstone utan fruktansvärt mycket neddrag. Riktigt nöjd.

Framförgåendeträningen gick lika bra den, även om det inte blev några direkta hallelujah-moments. Vi traskade på helt enkelt, tränade lite på att stå helt stilla vid halterna trots att jag går upp till henne och att hålla kontakt vid framföringar och att göra en snabb helomvändning. Lite smågrejer mest, men fortfarande sådant som man lätt kan halka ner någon enhet för.

Imorgon blir det lite mer lydnad, på måndag blir det spår och på tisdag ska vi åka upp till klubben för första gången i år och träna lite mer lydnad, jag börjar tagga igång nu när det närmar sig tävling. Jag hoppas så innerligt att jag kommer med till Solna-Sundbyberg!