Du gör min framtid, yeah, på gott och ont.

Nu var det ett tag sedan sist och jag har hållit igång i samma tempo hela tiden så det har blivit mycket hundtränande, så jag drar bara det mest intressanta.

I torsdags var jag iväg till klubben och körde agility med sheltien och Blixten. Det stod slalom på schemat, så jag ställde upp en liten bana med mycket kluriga slalomingångar. Det gick bra, överlag. Det var svårt så vi tränade lite bakombyten framför slalomet och på att inte dra järnet till tunneln när matte ropar att man ska svänga och ta slalomet… Fia har inte jättemycket kondition och det var ett tag sedan hon körde agility på riktigt, så hon fick bara köra ett par gånger för att uppehålla motivationen. Jag blir irriterad på henne när hon går in fel i slalomet, för jag vet att hon kan gå rätt, men jag tror att det stjälper mer än det hjälper för jag ser att hon tar åt sig (negativt) när jag blir irriterad. Måste tänka på det! Blixten är ju en träningsmaskin, jag skulle kunna träna en hel dag och hon skulle ändå inte låta det synas hur trött hon skulle vara. Fullt ös medvetslös. Det var första gången hon fick köra agility i år, så hon var ringrostig på det mesta men som sagt, för att vara första gången för året så får man vara nöjd.

I lördagskväll åkte jag till skogen och körde spår och sedan åkte jag till klubben och tränade lydnad. Spåret var ungefär 300-400 m långt med tre skogspinnar plus slut. Hon spårade fint men tog inte en enda pinne, vilket ju var väldigt dåligt. Måste börja köra lite pinnlekar igen, tror jag! Lydnaden fick bli brukslydnad då, eftersom vi spårat före. Vi körde lite framförgående och lite kryp, försökte få till raka halter i framförgåendet och försökte få lite kontroll i krypet så att hon inte skenar. Det gick rätt bra, med lite mer träning så kan det nog bli fint. Jag körde dessutom två platsliggningar på cirka 5 min var där hon låg helt stilla trots störning runtomkring. Bra!

Idag blev det lite lydnadslydnad istället. Jag ställde upp rutan i hagen och tog en lång omväg så att hon inte skulle se den förrän vi gick mot den. Fungerade jättebra, när vi var ungefär 25-30 m från rutan höjer hon huvudet och tittar på den, sedan tittar hon snabbt upp på mig innan hon vänder ner huvudet och låser på rutan. Riktigt, riktigt, riktigt bra! När jag sade ”rutan” drog hon järnet och ställde sig klockrent på ”stå”. Jag körde ytterligare några gånger från olika håll och avstånd och det fungerade riktigt snyggt. Nästa rutpass blir nog med target i mitten för att gå tillbaka lite i träningen. Efter det körde vi fjärren, den hade som rostat lite under ett par dagars vila. Att köra sitt-ligg-sitt-ligg fungerar jättebra, men att köra ligg-sitt-ligg-sitt (hon börjar från liggande alltså) fungerar väldigt dåligt! Där är jag tvungen att ta i och säga ”ISA sitt upp” för att hon ska sätta sig. Äsch, vi får köra fjärren lite varje dag nu resten av veckan så får vi se om vi hinner få ordning på det. Lydnadstävlingen är ju på lördag, den tredje maj.

Efter lydnadsträningen cyklade vi 10 km och stannade på hälften och badade, det var helt klart värt allt tyckte Isa! Imorgon blir det vallning igen…

Kan också berätta att Blixten och mor tävlade elitrapport i lördags (igår alltså) och fick 577 p, certpoäng och sista resultatet till SM-listan, så nu är hon definitivt med i rapportgruppen på årets bruks-SM! Heja Blixten!

Idag, söndag, tävlade far och Yksi lägrespår och blev uppflyttade på 451,75 p med nollad plats och budföring, också riktigt bra! Hoppas vi att jag och Isa håller i den här trenden på lydnadstävlingen i helgen och lägrespåret helgen efter det…

Appellspår i Skutskär.

Idag var jag då iväg och körde appellspår i Skutskär med Isa, vilket resulterade i 295 p, vinst och uppflyttning! Riktigt, riktigt bra!

Det var samling 08.00, innan vi drog till skogs vid 08.30. Då de inte hade fått tag i ängsspår fick vi köra i skogen, vilket ju gick lika bra. Jag drog startnummer 2, vilket var ett rätt trevligt spår i en rätt trevlig skog. Precis när jag släppt på Isa på spåret, vilket hon tog klockrent, började de skjuta på en skjutbana i närheten. Det var banne mig ingen vanlig skjutbana, snarare ett övningsområde för militären. Det lät som kulsprutor som smattrade och det dånade som bara den, nästan så man trodde att man hamnat i någon form av repris på andra världskriget. Isa blev jättestörd av oljudet, så jag fick pusha henne och fråga var spåret var då och då, för att hon skulle hålla fokus. Hon plockade första och andra pinnen jättefint, men slutpinnen… Slutpinnen låg ett par tre meter från vägen, men hon fick nys på domarna ute på vägen och spatserade raskt ut på vägen för att skälla ut domarna istället för att ta pinnen. Jag tänkte bara att helvete, nu nollade vi spåret, men jag halade trots det kvickt in Isa i skogen igen och frågade var pinnen var och då tog hon den. Eftersom hon inte tog slutpinnen skulle spåret egentligen varit nollat.. När jag kom ut på vägen viftade jag med mina tre pinnar och låtsades som ingenting, och båda domarna bara nickade nöjt och sade att jag fick en 9:a på spåret då jag, i deras tycke, haft aningens kort lina. Det var ju bara att tacka och ta emot!

Därefter bar det iväg till en närliggande äng där vi körde platsliggning och budföring. Det första Isa gjorde,  naturligtvis, när jag tog ut henne ur bilen var att vråla åt terven som hon sedan skulle ligga plats bredvid. Lite nervig blev man ju, det sista man vill ha är ju att hon flyger på på platsliggningen och bli anmäld. Ingen fara dock, hon låg platsen klockrent. Tror hon vände på huvudet en gång, annars låg hon stilla och tittade på mig hela tiden. Budföringen gick bra den med, Isa hälsade glatt på mottagaren och sprang som ett skott både till mottagaren och mig. Blev 10:a på både plats och budföring med andra ord.

När vi var tillbaka till klubben blev det rätt lång väntan på lydnaden då de körde lydnadstävling klass 1-elit samtidigt, så vi var tvungna att vänta på att de blev klara först. Ingen fara dock, det var snarare bra att Isa hann vila lite från spåret och dessutom hann vi rasta ordentligt (och matten hann äta så att hon inte blev så förbenat tjurig som hon brukar bli…). Tillslut var det ändå min tur att gå in på planen då lydnadsklass 1 hade kört klart, dock höll klass 3 fortfarande på på planen bredvid. Och helt ärligt kändes varenda moment som en 7:a. Hon kändes borta i linförigheten, ofokuserad i framförgåendet (satte sig i en halt?!), svajig i läggandet, långsam i inkallningen, disträ med apporten… Det enda som verkligen satt var hoppet, riktigt bra satt det! Världens tryck ut, snabbt sättande och samma tryck tillbaka med snygg ingång. Guld! Dock visade ju inte betygen min känsla, som tur var. Fick väldigt mycket bättre betyg än vad jag trodde, så när det var prisutdelning blev jag uppropad sist och fick stå högst upp på pallen med 295 p och en uppflyttning! Herregud vad kul!

Nu sover Isa gott på små öronen, medan matten lär sätta sig med byggnadsfysiken och plugga vidare…

Då var man anmäld.

Nu har jag precis lagt och betalat två stycken anmälningar till två stycken appellspår, ett i Solna-Sundbyberg 5/4 och ett i Skutskär 12/4, så är det bara att hålla tummarna att man kommer med. Till Solna-Sundbyberg var jag den 13:e anmälda, och det är fortfarande en halv månad kvar av anmälningstiden så där kommer det förmodligen att bli många bortlottade. Till Skutskär var jag den andra som anmälde mig, men där är det ännu några dagar längre kvar av anmälningstiden än till Solna-Sundbyberg, så det hinner nog bli rätt fullt där med.

Jag håller på att spricka i kanterna, så taggad är jag på att få komma ut och tävla. Nu har träningen visserligen legat lite på is, i alla fall lydnadsträningen, men på lite mer än en månad lär jag ju hinna damma av appellmomenten som satt i höstas och komma igen lite. Hoppas jag i alla fall. Spåret börjar ju sitta mer och mer, men det är svårt att säga, rätt som det är kan hon hoppa över till vilt och då är man definitivt lost (fastän man är på ett gärde). Så nu ska vi damma av lydnaden, börja kedja ihop lite uthållighet och åka iväg och spåra på främmande marker. Så får vi be till gudarna att vi inte blir bortlottade, att vi kan väcka liv i lydnaden och att spåret bara rullar på!

 

Isan förra sommaren.

Rapportappell i Falun.

Igår var jag iväg på en rapportappell med Isa i Falun. Tyvärr fick jag vackert bryta på första sträckan då hon vände. Det var så jävla surt, hon har aldrig tidigare vänt och alltid sprungit järnet oavsett vad, men självklart skulle hon tvunget vända på tävling. Det absolut sista jag trodde skulle hända var att hon skulle bryta på rapporten. Vilket såklart gjorde att man blev ännu mer besviken, rapporten går hon (allt som oftast) som en gud i och lydnaden har suttit fantastiskt sista veckorna så jag förväntade mig att jag hade uppflyttningen som i en liten ask. Men tji fick jag, vi var denna gång ute i skogen i ca 20 min innan vi fick åka hem. Men, innan vi åkte hem så körde vi en träning på samma sträcka och naturligtvis springer hon helt utan tvekan snabbt som vinden.

Jag funderar på att vänta tills i vår med appellen, eller ja. Jag är så illa tvungen vare sig jag vill eller inte. Nu finns det inga fler appeller inom ett gångbart avstånd, så jag får helt enkelt vänta tills i april nästa år då det inte finns några fler innan dess. Så jag är ju aningens bitter för tillfället, kan ju sägas.

Spårappell i Östhammar.

Idag klev jag upp för att åka på spårappelltävling med Isa, den allra första. Det jag kan säga om den är att vi ”tävlade” i kanske 10 minuter innan vi fick kliva av spåret då hon slutade spåra och började hitta på annat fuffens, så det var i princip bara 1 h bilfärd till Östhammar, lottas till nummer 3, åka ut till spåret, vara där en kort stund och sedan åka hem.

Så himla surt verkligen, hon tog spåret klockrent vid starten och spårade så himla fint med bra tryck i linan fram till första pinnen som hon fick i näsan säkert 2 m innan. Kändes riktigt bra. Så tar jag pinnen och belönar och så släpper jag på igen, då spårar hon en kort bit innan hon börjar ringa, trycket i linan släpper och så börjar hon nosa på annat. Jag pushar bara på henne och frågar var spåret är, men hon fortsätter bara rakt fram, hittar ingen vinkel så tillslut ropar domaren att jag får bryta för då har jag kommit så långt upp att jag är på väg in i nästa spår.

Det var så himla skumt, det var fin, klippt vall som var lagom kort. Vädret var perfekt och det var inte jättemycket vind, så egentligen borde hon inte haft de problemen med spåret som hon visade. Förmodligen var det att det brast, som så ofta annars, i motivation och engagemang från hennes sida så det var inte tillräckligt spännande att anstränga sig vidare. Hur som helst, det skummaste var att av sex appellhundar var det endast en hund som klarade spåret. Alla andra bröt, så snacka om en otursdag.

När jag hade brutit spåret åkte vi som sagt raka vägen hem. Jag var alldeles för tjurig och besviken för att kunna gå in och lattja på lydnadsplanen, och att gå och bara vara irriterad på henne och dessutom veta att det, hur hårt jag än kämpar, aldrig räcker till uppflyttning så kunde det lika bra vara. Vi åkte hem och sedan tränade vi lite lydnad hemma istället, vilket gick jättebra. Nu ska jag anmäla mig igen till ett par appelltävlingar så får vi se om vi kommer med!

Whoop, whoop.

I söndags, den 16 tror jag det var, var mor iväg och tävlade igen. Högre spår denna gång på hemmaklubben.

Inledde med platsliggning. Här har det ju kommit upp sig lite i nivå så här ska hundarna ligga i 5 minuter medan en skytt skjuter 4 skott med 1 minuts mellanrum medan förarna står gömda så inte hundarna ser dem. Högrehundarna låg tillsammans med lägrehundarna som ska ligga samma tid, samma antal skott men med förarna synliga. Det första som hände var att hunden, en lägrehund, bredvid Snixten satte sig upp och någon minut senare drog den järnet till sin matte. En till lägrehund satte sig upp då men den lade sig senare ner men Blixten låg som gjutet hela tiden, trots springande hundar och, i hennes tycke, småläskiga skott. 10 – 10 blev poängen, helt klart en bra början.

Efter platsliggningen var det uppletande. Hundarna ska springa ut i en stor markerad ruta och leta upp 3 av 4 föremål som ligger gömda där inom 5 minuter. Blixten hade en jäkla fart och jobbade fint nästan hela tiden och hittade alla 3 föremålen, superduktig. Tror dessutom att det var hennes först tävlingslika uppletande. Hur var det med tävlingsträning, mor..? 😉 På det fick hon 8,5 – 9 och det var helt klart godkänt!

Därefter var det lydnad. Lydnaden i högre är ju, som allt annat, lite svårare. Och Blixten Besten är ju inte riktigt redo för det. Hon fick betyg på alla moment, ingen nolla alltså, och även om betygen inte var hundra; det låg lite olika, en del 5:or och 6:or men även fina betyg. På krypet fick hon 9 – 10, väldigt bra! Vi trodde att poängen för lydnaden inte skulle räcka till uppflyttning eftersom det inte var några höjdarpoäng, men när för-resultatet för lydnaden kom upp nådde hon upp till 217,5 p och gränsen för uppflyttningen låg vid 196 p, så hon var ju väl över!

Spåret gick lite halvtaskigt, hon råkade snurra bort sig mitt på spåret en stund så då missade hon en pinne och fick då 9 – 9 och på uppletandet av spåret fick hon 8,5 – 9 och med det räckte det precis till uppflyttning på 502,25 p! Så Snixten är nu uppflyttad till ELITKLASS, förstår ni? ELITKLASS I SPÅR! Helt galet!

Duktiga Blixtra!! 🙂

Taggar tusen och åter tusen.

Idag var vi, jag och mor och far alltså, till Skutskärs BK (BHK? However, det kvittar.) för rapporttävling i lägre klass med Besten Blixtra. Upp steg vi vid 05.20, jag hoppas alla uppmärksammar här NOLLFEMTJUGO, inte en minut senare och så på en LÖRDAG dessutom. Vi anlände till Skutskär innan klockan slagit sju, kuckeliku. Det var naturligtvis massvis med glatt folk uppe som skulle köra hund, alla precis lika tokiga som oss.

Först ut var platsliggningen. Den gick mycket bra och det blev full pott, helt klart en bra start. Budföringen skippades eftersom Besten Blixtra inte anser att budföring är någon vidare hit, så lika bra att avstå. Därpå lydnaden, den gick också mycket bra, nästan till och med mycket, mycket bra, och hon hamnade på, om jag inte minns fel, 264,5 p efter både lydnad och plats. Nu var det bara rapporten kvar!

Vi åkte ut i skogen tillsammans med fyra elithundar. Vi var ensam lägrehund och det var ingen högre anmäld så då gick det undan. Mor var lite orolig att Besten inte skulle vilja springa när de sköt efter henne i skogen, men det var onödig oro. Hunden sprang som tossig och på första sträckan låg hon 8 sekunder före den snabbaste av elithundarna, det är min tjej det! Vilken hund! Hon sprang snabbt på andra sträckan också, där har jag dock inte koll på tiden men fort gick det, och därmed hade hon klarat rapportdelen. Hon hade full pott, 10 – 10, på rapporten också så det var ju extra roligt. Med det klarade hon uppflyttningen och vann (hon var ensam i sin klass så det var inte så många andra placeringar att skryta med, men det låter bra i alla fall 😉 ) på 524,5 p! Härligt, då är det bara börja tagga till högre.

Klart man själv blev taggad att köra, i vår är det ju Isas tur! Bara börja träna med lillen 🙂