Bra, bättre, bäst.

Igår var jag iväg på lydnadstävling på Valbo BK, en lydnadsetta med lilla Fiffen.

Vi var sju stycken i min klass, jag och en massa schäfrar och någon border collie. Först var det platsliggning som arrangörerna delade upp i två grupper, tre plus fyra, och eftersom jag hade startnummer sju blev det att jag hamnade i sista gruppen längst ut på kanten bredvid en schäfer. När hundarna hade legat i nästan 1 1/2 min (de ska ju ligga 2 min) så reser sig schäfern som ligger bredvid Fia och går fram till henne och börjar nosa. Fia ligger blickstilla en bra stund men sedan reser hon sig hon också och några sekunder efter att hon rest sig säger tävlingsledaren att tiden är ute. Jag ropar på Fiffen direkt när hon reser sig upp för jag har inget intresse utav att hon ska intressera sig för andra hundar, så hon kommer ju till mig. Jag frågade direkt tävlingsledaren som stod nästan bredvid mig om hur det skulle bli nu, för jag tänkte inte ta en nolla för att schäfern har upp min hund. Jag hörde själv att jag lät som en riktig bitch, men det var nog sömnbristen som talade. Förhoppningsvis 😉 TL sade att hon skulle höra med domaren och domaren svarade att naturligtvis skulle jag få lägga om, men då efter alltihop. Helt okej för mig.

Det var lite smådåligt gjort av domaren att inte bryta momentet när schäfern gick upp innan den gick fram till Fia, för vem vet egentligen vad den hade kunnat gjort. Den hade ju lika gärna kunnat sätta tänderna i Fiffingen, menar jag, och inte bara nosa. Lika ägaren förstår jag inte varför denne inte kallade in sin hund när den reste på sig. Pappa sade att man får ju inte påverka sin hund under momentet, men reser sig hunden är ju momentet redan nollat och att då kalla in sin hund gör varken från eller till i betyget. Du kan alltså inte rädda någonting genom att inte ropa på din hund. Okej om hunden sätter sig att man inte säger någonting, eftersom den i alla fall stannat på sin plats och eventuellt lägger sig igen. Reser sig hunden sedan ordentligt så är det bara att kalla in för att inte störa någon av dem andra hundarna. Jaja.

Efter platsliggningen så körde klass två igenom sina ekipage innan det var våran tur. Vi inledde med tandvisningen där jag fick en 9:a för att hon reste sig och hälsade på domaren innan hon satte sig igen.

Linförigheten fick jag en 7:a på, och detta på grund av att hon vid första halten gled iväg och inte uppfattade att jag stannade så hon satte sig typ en meter framför mig så jag fick rätta till henne så hon satt som hon skulle. Resten av programmet gjorde hon hyfsat, tycker jag.

Läggande under gång blev 8,5, hon gjorde framföringen snyggt och lade sig jättekvickt men när jag satte upp henne så tror jag att jag fick säga ”sitt upp” tre gånger innan hon satte sig, och då åkte vi ju ner ganska ordentligt.

Inkallningen blev det en 10:a, och hon var verkligen så värd den! Nog snyggaste inkallningen hittills i hela hennes i liv, och på en TÄVLING och allt! Satt kvar snyggt, galopperade fort, fort, och gjorde en supertight ingång och satte sig rakt och prydligt. Kanonduktig!

Sedan var det ställande. Här var jag så nervös, för den har inte funkat alls på träning senaste dagarna och likadant när jag tränade lite innan det var min tur, tror jag gjorde ställandet tre gånger och två första så lade hon sig. Jag var stensäker på att hon satt sig så jag började räkna och hålla på och bara nä, då räcker det inte till ett första pris idag då.. Men icke sade nicke, hno stod så fint så. Dock hade hon tagit ett par steg innan hon ställde sig så då åkte vi ner på en 8:a.

Apporteringen hade jag helt glömt att träna på, så hon hade inte kört apportering på säkert två månader och det kom jag på när jag kom fram. Jaja, det får väl gå som det går tänkte jag och vad tror ni då? Hundskrället gör, enligt både domare och TL, dagens klart snyggaste apportering och belönas, rätt och riktigt, med en 10:a. Hon bara tog den utan prut, annars brukar hon alltid titta på mig en gång som att ”måste jag verkligen?” men nu bara tog hon den, helt rätt.

Hopp över hinder gör hon bra hemma, men alla tävlingar hittills brukar hon ställa sig i ingången, istället för att sätta sig och det har vi ju åkt ner på en del. I Östhammar i slutet på augusti sade jag dock till henne att hon fick skärpa sig och kommenderade henne sitt när hon ställt sig, och jag vte inte om det gett resultat. Här gjorde hon däremot klockrent hopp och en supersnygg ingång utan problem och belönades med en 10:a. Väldigt bra!

Sist fick vi ju göra platsliggningen då. Egentligen är det lite svårare att göra platsliggingen själv än med en grupp, för ligger man i grupp så måste domaren hålla reda på flera hundar och kan då missa en del saker och man brukar kunna få en 10:a väldigt enkelt bara hunden ligger. Nu var jag ju dock själv, så domaren tittade bara på Fiffen. Fia låg fint men precis när TL sade att tiden var ute nosade hon lite på backen och när jag skulle sätta upp henne så krävdes det ett DK för att få upp henne vilket domaren naturligtvis, och med all rätt, dömde ner till en 9:a.

Helheten blev också en 9:a med kommentaren att vi var ett mycket trevligt ekipage med bra samarbete. Roligt att höra! Vi avslutade alltså på 173 p och ett första pris, och dessutom vann vi hela klassen! Duktiga Fia 🙂 🙂

Nu får vi se om hon börjar löpa annars har vi ännu en lydnadstävling inbokad i Tierp den 21/10, alltså nästa helg, och om vi har tur så kanske vi tar ett LP? 😉 Den som lever får se, och om inte annat kommer det fler tävlingar.