Idag hade jag nationella prov i matematik D och slutade då halv ett, då kunde jag glida på bussen som gick fem i ett och komma hem tidigt och i ljuset. Mycket skönt. Efter rekordsnabb lunch gick jag ut och tränade hund, precis som man bör.
Jag började med Fippen och tränade rutan, apportering och platsliggning. Det gick riktigt bra, hon var taggad som bara den och sprang i full fart ut till den lilla targeten. Vi har nu utökat till ~8 m från rutan och varierar med att bara säga ”rutan” helt fritt och att hålla henne invid sidan, lite lätt i nackskinnet, och säga ”rutan” samtidigt som jag släpper. Hon har fått bra fart ut och tycker det är riktigt roligt. Vi ska nog, förhoppningsvis, få till ett helt ”sändande med ställande”-moment innan tävlingen. Efter rutan blev det apporteringen, jag började med att bara busa med henne och kampa, och hon är ju verkligen riktigt tänd, innan jag började kasta den. Först kastade jag den bara helt fritt, lite kasta-pinne-lek, och så sprang hon ut och hämtade och var såhär duktig som hon är. Efter några gånger började jag hålla henne i nackskinnet invid sidan samtidigt som jag kastade, och när apporten landat sade jag apport samtidigt som jag släppte och hon drog ju järnet ut och hämtade den. När hon tagit den stack jag iväg åt andra hållet så hon skulle få upp lite fart också. Tillslut satte jag henne vid sidan, kommenderade ”stanna kvar”, kastade apporten, och kommenderade apport och när hon stuckit ut och hämtat den stack jag åt andra hållet. Jätteduktig, verkligen. Sist platsliggning. Tränade med förväntning, dvs. jag lade en godisbit ca 50 cm framför näsan på henne och så fick hon ligga och ”ha förväntningar” på godisbiten medan jag stod 30 m (30 METER!!! SVINLÅNGT!!) bort, efter att jag stått kanske en halv minut löste jag upp henne och sade varsågod så fick hon ta godisen. Det här gjorde jag två gånger bara, ville mest börja och låta henne (läs mig) känna på avståndet. När hon kan ligga 3 minuter med mig 30 m bort (om ca 1 v…) så ska jag lägga hundar bredvid också, så Besten får väl hjälpa till.
Sedan var det Isans tur. Vi tränade sitt, stanna kvar, fotposition och lite bakåtfriafölje. Okej, jag vet att man inte stavar det sådär men jag är för trött för att orka börja gräva i det. Deal with it. Hon satte sig jättefint, vi har tränat mycket på det men har ju nu haft lite paus så kunskaperna behövde fräschas upp litegranna, men efter ett par uppfräschningar var hon som förut. Inte särskilt glömsk alltså, check. 😉 Sedan körde vi lite sitt – stanna kvar, och först var det ju bara JÄTTEROLIGT att få träna igen så att just sitta kvar var ju inte särskilt prioriterat för den lilla border collien, men efter ett par upprepningar där jag gick tillbaka flera steg så funkade det riktigt bra det med. Lite fokus bara, så blidde det bra. Därefter körde vi sitt vid sidan, dvs. fotposition, vilket hon också gjorde bra. Där tränar vi på att komma in och sätta sig invid sidan och när hon sitter så vill jag att hon sitter och tittar uppåt/i mina ögon och har fokus på mig. Det händer i 99 fall av 100 någonting direkt efter att man satt hunden i fotposition: ett nytt kommando, ett nytt moment, ett avslut, och då vill jag ha fokus på mig för så få missöden som möjligt. Så det tränade vi på. Sedan tränade vi på baklängesfotgående, så kanske det stavas ja, dvs. jag går baklänges och Isan går framför mig och ska ha ögonkontakt. Idag kom jag på mig själv med att nästa rusa bakåt, varför så brått, Sofia?, så då saktade jag ner och ”lunkade” bakåt istället vilket gjorde att jag fick bättre fokus från Isas sida, med bättre kroppskontroll och mer ögonkontakt som följd. Tänk, vad lite sådana där småsaker kan göra. Efter att jag kört det några gånger busade jag lite med henne med kampen innan jag gick in igen.
Isan för någon dag sedan i all snö som vi fått här nere!
Sofia Olsson 