Så kommer det igen, revanschsuget. Lika starkt som förut. Det är nu ganska precis 1,5 månad sedan jag tävlade lydnadsklass 2 med sheltien med lite blygsamma 106 p på grund av kraschad plats och nollad ruta. Jag bestämde mig då för att lägga lydanden åt sidan en stund och ägna mig åt agilityn, helhjärtat. Men, det sitter en liten tomte i mitt huvud som påstår att man inte kan göra någonting halvt utan man lär avsluta det man har påbörjat, så har jag väl startat tvåan så lär jag klara av den också och ro i hamn med om inte ett LP så åtminstone ett första pris. Så nu är jag igång igen.
Målet är att starta en tvåa i april – maj, om vi känner oss redo, och klara av det. Det vi måste träna på är platsen, apporteringen och rutan. Det är absolut prio ett, för resten gör (gjorde, iaf) hon faktiskt rätt hyfsat. Så det ska vi ta tag i. Fy satan, känner hur adrenalinet börjar komma, nu ska vi ta det här. Träna, träna, träna! Och det är dit vi ska (högst upp på pallen alltså, inte till den där utväxten…):
Och hit…:
Ah, härligt!
Sofia Olsson 