Om att allting är relativt.

I lördags var jag iväg på en spontan tripp upp till Koppångens naturreservat för att åka lite längdskidor. Vi åkte väl strax efter sju från Gävle och det tog ca 3 h upp så vi var framme vid reservatet kvart över tio, vilket var alldeles lagom. Solen sken hela dagen men det blåste som tusan. Som tur var så gjorde det inte så mycket, det var väldigt fint ändå och jag hade klätt på mig bra för en gångs skull. Vi var fyra stycken med totalt sett fem hundar som åkte, polarhundsklubben drar upp skoterspår runt reservatet så det var på dessa spår vi åkte. Bitvis var det kanonfint före men bitvis var det snöhögar på grund av vinden. Mitt på stannade vi i ett vindskydd och fixade eld och grillade korv och satt säkert i över en timme i solen och bara värmde oss, inför den kommande, avslutande biten. Sista biten var dock lättast, då gick spåret inne i skogen eller längs med skogskanten och då var spåret helt öppet och det var helt vindstilla. Verkligen en helt underbar dag! Både Isa och jag däckade helt när vi kom hem vid halv nio på kvällen.