Första spåret!

Idag fick Isa gå sitt första spår efter operationen och hon var så lycklig! Eftersom det bara är djupsnö häromkring så blev spåret kort, jag gissar på 50 m som max, med direktpåsläpp, två vinklar och en boll i slutet. Som ett mini-appellspår. Jag gick spåret över en äng där det såg ut att ha varit någon sammankomst för rådjur, harar och älgar så hon fick fokusera ordentligt för att inte falla över i något av de andra spåren, som ju luktade SÅ GOTT. Men hon skötte sig fint, nosade bara i de korsande spåren men fortsatte sedan framåt i mitt spår.

Så skönt att få börja pyssla lite med sånt här igen. Jag är ju som lite såld på spårträning i snö, mest för att jag är kass på att veta var jag har gått om jag inte snitslar upp med 10 cm mellanrum, så med snön kan jag veta exakt var jag har gått och exakt var alla djur har gått = win för mig. Jag tänkte dessutom börja nöta lite spårupptag nu i snön, tanken är ju att åtminstone komma ut och tävla elitspår i höst och då lär vi håva in tiorna på upptagen, och vad är då inte bättre att börja upptagsträningen i snön, där jag ser exakt när hon kliver på spåret? Och nej, jag hade inte tränat upptag mer än typ två gånger till högrespåret, så ett bakspår och en 7:a var med i beräkningen, haha. Men det gick vägen!

Imorgon börjar jag en av de sista två kurserna jag läser på programmet, ska bli skoj faktiskt. Jag har haft helt ledigt och oplanerat här i helgen och efter en dags ledighet fick jag nästan krupp – var är min stress och låt mig göra något! Det är roligt hur hårt det sätter sig, igår efter 2 h hundträning på bortaplan (med fars hund) så får jag lätt panik när jag sätter mig i bilen och bara ”nu MÅSTE jag skynda mig hem så jag hinner plugga!”, fastän jag inte ens KAN plugga på något 😉 Det sitter i benmärgen, den där tentaångesten. Nästan att man får en släng av posttraumatisk stress efter en sån här intensiv period av plugg och tentaångest och framförallt själva tentan 🙂 Åkte hem och åt chips och läste en bok till sent på natten och hoppas det är botat nu!