Gullevalpen!

Muskot blir verkligen gulligare och gulligare för varje dag som går. Det är en sådan enorm skillnad mot hur Isa var, hon viftade inte på svansen åt mig förrän hon var nästan 1,5 år. Muskot stryker bak öronen och blir ÖVERLYCKLIG varje gång han ser mig. Ligger han och sover och jag går förbi öppnar han ena ögat och viftar på svansen. Isa gör det liksom fortfarande inte 😉 Han gillar att bära på saker och visa upp de för mig – TITTA matte vad jag hittade! Och hänger där jag hänger.

Vilken skillnad mot collievalpen som helst var någon annanstans än där jag var och som hellre åt mask från gräsmattan än busade med kampen, och om hon kampade så stack hon långt bort så fort jag släppte på grund av HENNES. Hon har alltid varit sig själv nog och när lite grundträning satt sig så tycker jag verkligen om den egenskapen. Hon är fantastisk att träna och tävla med och numer tycker hon att det är rätt häftigt att hänga med mig, så från att ha varit ett till maskätande från att få flytta tillbaka till Sollefteå har vi blivit världens bästa vänner.

Jag hoppas att Muskot blir lika bra i träningen som Isa är, men om han inte blir det så kommer han att bli en gosig nallebjörn på 43 kg som kommer att ha som huvuduppgift att värma sängen, så det löser sig det med. Nä, på riktigt är han världens goaste bäbis. Så fort vi får 12 veckors vaccinet den andra maj så ska vi inleda lite riktig träning 🙂 Längtar tills dess!