Jag har verkligen fått en ordentlig skjuts med motivationen sedan Ölandslägret, så det är nära nog så att jag tränar hund på något sätt varje dag. Just idag blev det frispår och igår vanligt spår.
Om vi inleder med gårdagens spår. Vi jobbar fortfarande med U-spår och har varierat synretning och inte synretning och kan nu faktiskt utesluta synretning helt en stund. Han blir GALEN när han ser att jag går iväg. Både bra och inte bra. Vi körde två spår och båda med spontanupptag och en kamp i slutet. Första spåret jättebråttom ut innan han kom på att ojsan, måste fokusera lite på spåret också för att hitta saken och letade då upp spåret och spårade väldigt engagerat hela vägen till kampen. Det andra spåret hade besvärlig terräng så där spårade han väldigt sansat från start, superduktig!
Idag blev det istället då frispår som en del i rapporten. Det blev två stycken på ca 50-80 m. Första springer han utan att tänka ungefär halva och när han inte får syn på mig direkt (jag satt gömd så han var tvungen att spåra) stannade han upp och blev konfunderad. Han tänkte en stund och sedan började han ringa efter spåret, hittar på det och spårar fram till mig i snabb trav. Så himla härligt att han väljer att tänka efter och fortsätta jobba istället för att vända tillbaka till mor när han blev tveksam. Det andra frispåret gick ungefär likadant, men lika där väljer han att fortsätta kämpa utåt istället för att vända. Vilket rapportämne!
Jag har sagt det förut och jag säger det igen, vilken hund att jobba med. Man bara gör med honom, finns liksom inget som är konstigt eller svårt eller jobbigt i träningssammanhang. Vilken kille! Dessutom så himla roligt att han har en superkamp och stort föremålsintresse nu när han tappat alla mjölktänder. Kan belöna med kamp i både lydnad och uppletande och rapport och spår och inga diskussioner kring loss heller. Bara genomvillig att göra som jag säger. Har börjat träna på avlämnande också och det är hittills inte heller några konstigheter. Super-Muskot!
Sofia Olsson 