Att vila sig i form…

…är inget koncept som Brimir tror på.

Nu har han vilat i drygt två månader sedan inridningen, och han har blivit mer och mer odräglig för var dag som gått. Första två veckorna efter inridningen sov han i princip dygnet runt, sedan har han hittat på hyss. Jag tror han tycker att det är förskräckligt tråkigt att gå med två medelålders valacker som helst står still eller äter mat.

Jag har knappt hanterat honom under dessa två månader, för att han skulle få vila på isländskt vis och bara vara häst. Jag har visiterat honom varje dag såklart men inte tagit in honom eller hanterat honom något särskilt.

På vägen med en understimulerad unghingst och att jag bara har hanterat honom väldigt lite, har han tagit små kliv upp i hierarkin för var gång jag faktiskt har hanterat honom. Inte tänkt på de där småsakerna som jag var så noga med från början, eftersom det borde ”vara klart”. Men det blir ju aldrig klart.

För att nämna ett urval av beteenden som jag bara *hanterat* och inte satt ner foten för, till exempel har han börjat nafsa, han blir ”rädd” när man leder honom och ”råkar” springa in i mig, han går lite fortare än mig när jag leder så att jag måste bromsa honom, han står inte still på stallgången etc.

Ikväll bestämde jag mig för att ta upp ledövningarna som vi jobbade med i somras och pju! Tog säkert en kvart bara att ta sig från hagen till stallet! Det blev plötsligt väldigt tydligt vem som trodde att han bestämde och han var inte nöjd över att jag aspirerade på ledarplatsen – jag fick till och med ett tjuvnyp i överarmen 😏

Övningarna är väldigt simpla, det handlar om att han ska flytta undan först för tryck och sen för mig. Han ska flytta sig åt sidan, framåt och bakåt bara jag trycker lätt på honom. När jag leder honom och stannar så ska han direkt stanna bakom mig. Om jag tar några kliv bakåt ska han genast backa utan att jag behöver dra i grimskaftet eller putta på honom. Om han inte stannar direkt eller går förbi mig eller står kvar eller går på mig när jag stannar och kliver bakåt, tar jag bara och gör en 180 graders sväng helt om och provar igen.

Brimir hade huvudet på helt annat håll och tyckte att det var onödigt att lyssna på fluglorten framför och jag kunde inte ens hålla räkningen på hur många 180graders vändningar jag fick göra 😧 Till slut förstod han att den här tjejen kommer fan inte ge sig, så då började han rätta in sig i ledet igen och lyssnade så fint som jag vet att han kan. Dessutom – inte ett enda nafs sen jag fick igenom övningarna, då gick han med sänkt huvud och tuggade och slickade och var helt cool.

Tror jag lär vara jättenoga med de här övningarna hela tiden framöver, och inte släppa honom minsta lilla. Nog för att han bara är 140 cm men han väger mycket och jag har inte en chans om han bestämmer sig för att inte lyssna, så lika bra att träna på det innan han befäster någonting 😊 Han är ju fortfarande Bästa Brimir såklart, men för det är han ju både unghäst och unghingst och krasst sett är han ju bara hanterad drygt 4 månader hittills, så jag tycker inte alls det är något konstigt att han provar 😉

2017

Nu så, är vi snart över i 2018 och lämnar 2017 bakom oss. 2017 har känts som ett riktigt mellanår.

Hunderiet har ju bara varit en enda nedåtgående spiral från början till slut. Isa var halt från och med i februari till dess att vi upptäckte orsaken och fick ta bort henne i slutet av november. Fruktansvärt såklart att ta bort en sådan ung och fantastiskt bra hund, men samtidigt hade vi brottats med olika typer av skador och hältor och operationer och vilor sedan hösten 2014, så på ett sätt gjorde ju det att en tyngd lyftes från ens axlar. Nu behöver jag inte oroa mig mer för henne och jag vet att hon har det bra.

Muskot har även han varit skadad till och från, olika saker hela tiden som ju kommer med en sådan här brutal hund. Totalt har vi haft 3 månader under hela året som vi kunnat träna fullt ut på, så ändå med 3 månaders träning i ryggen får vi väl vara nöjda med vår uppflytt till högre klass spår vid 19 månaders ålder samt MH och röntgad ua. Men vi fick in i 2017 med koppelvila och vi går ut ur 2017 med koppelvila, så nu vill jag ha ett slut på det här…

Hästeriet istället har varit relativt bra. Lilla Samba fick flytta i maj till en jättetrevlig kvinna några mil söder om mig. Jag hade lärt mig otroligt mycket i och med hennes träning och utveckling så jag kände att det var dags att köpa något eget. Sista juli hämtade vi världens bästa Brimir, en unghingst på 3 år, ohanterad men otroligt snäll och med fin stam. Han var hos mig i två månader för grundläggande hantering innan han från oktober till december var på inridning. Nu är han åter hemma igen för vila innan vi påbörjar utbildningen på riktigt i mars/april. Ska bli så spännande att se hur han utvecklas.

I övrigt så fick jag ju fast anställning som byggkonsult i början av februari och i och med det en ny bil – Dexter. I maj sålde jag min etta och flyttade till en liten 3:a på 67 kvm som jag trivs jättebra i. Nyrenoverad och fin, det är bara badrummet kvar att fixa och det gör vi till sommaren.

2018 hoppas jag att hunderiet jobbar upp sig lite, det är enormt tråkigt med skadade hundar trots att man är så noggrann. Planen är att det ska flytta in en till hund någon gång under året, vi får se vad det blir för någonting 🙂

Brimir hoppas jag utvecklas till en fin ridhäst under året, kanske så att vi till och med kan ta en träning eller två för instruktör. Det vore jätteroligt, men han är en ung kille fortfarande så jag tänker inte ha någon brådska med honom.

Jobbet hoppas jag flyter på som vanligt och jag vill att Dexter fortsätter fungera och rulla på. Sen får vi helt enkelt se vad resten av 2018 bjuder på 🙂

Bästa Brimir

Bästa Brimir har flyttat hem igen efter två månader på inridning. Eftersom vi har min systers två hästar hemma i vårt stall, varav ett sto, bestämde jag mig för att ställa honom hos vår granne som har lösdrift och två valacker. De fastnade på bild vid ihopsläppet, som inte gick helt 100. Brimir är flockuppfödd och väldigt socialt kompetent när det kommer till andra hästar, men valackerna har gått ihop sen föltiden för 11 år sedan så de var inte så glada över att få sällskap. Det går bättre och bättre nu så förhoppningsvis blir de kompisar så småningom 😊 

Sedan har vi hunnit rida en sväng idag 🤗 Vi var lite nervösa båda två, men med en nödlina på och lite ledhjälp skrittade vi en halvtimmesrunda utan problem. Han är en härlig liten kille och jag tror det blir bra när det blir klart 😊 

Älskade Isa

Världens bästa Isa fick igår somna in efter en längre period av hälta.

Hon började halta i bak i slutet av mars och sedan har vi behandlat och undersökt och vilat, utan framgång. För ett par veckor sedan fick vi en akuttid på bilddiagnostiken hos UDS då hon haltade trots att hon gick på starka smärtstillande. Där gjordes en CT-röntgen av ryggen och ultraljud av bakdelen, vilken visade på en utbuktande disk samt begynnande spondylos i ryggen och OCD, artros och lösa benbitar i haserna. Veterinären som ringde och återkopplade sade att det fanns ingenting man kunde göra i det här läget, mer än att låta henne somna in. Symtomen kommer bara bli värre med tiden och om hon redan idag är fortsatt halt trots smärtstillande har det nog gått långt nog.

När jag var till veterinären igår för att låta henne somna in, tittade han på journalutskriften från UDS där dem punktat upp fem fynd dem gjort på bilddiagnostiken och sade att vart och ett av de där punkterna är dödliga i sig, och Isa har alla fem. Skulle man låtit bli att ta bort henne skulle hon så småningom inte kunnat gå alls, så det kändes bra ändå att ta bort henne när hon ändå var så pass pigg att hon kunde leka med bollar och busa lite på promenaderna.

Tack för allt älskade Isa, så mycket roligt vi har haft under dessa 5,5 år vi fick. Jag tror aldrig jag kommer få en lika häftig rapporthund och arbetsmaskin igen ❤

Sov så gott.

2012-05-17 // 2017-11-27

Skyddsträning

Läste tillbaka lite i bloggen och kom fram till inlägget om Öland 2016, där jag skrivit att Muskot och jag aldrig kommer köra skydds med tanke på att han inte är fullt tillgänglig. We’ll, time changes.

Idag är Muskot inte alls samma hund som då, vilket ju är helt naturligt när de växer upp och man ger dem goda erfarenheter. Han är fortfarande inte fullt tillgänglig, men har en go social kamp som han löser det mesta med. Han är fortfarande inte heller helt bekväm när okända människor kommer fram och ska klappa eller hantera honom, men om man ger honom lite tid och låter honom välja själv tar det inte många minuter innan han sitter i knä på folk till höger och vänster och låter sig hanteras 🙂 Så svårflörtad var den…

Alltså har vi provat lite skydds då och då, mest för skojs skull och det har varit långt mellan gångerna, men precis som med allt annat har han även skyddet förinstallerat. Han bara gör och så funkar det. Nackdelen med honom är att han fortfarande är lite mammig – han vill gärna hålla ett öga på mig samtidigt som han agerar mot figuranten. Det försvinner säkert med tiden, när han inser att den där skyddsärmen är det häftigaste som finns, men nu är det lite huvudvridningar för att säkerställa att jag är kvar.

I helgen var vi iväg till Norrhund och körde lite igen. Första passet gick klockrent, vi körde civilsändande, bevakningar och fasttagande med efterföljande bevakning och allt bara funkar. Fortfarande med ett öga i nacken på mig, men jobbar jättefint tillsammans med figuranten. Andra passet var han trött, han gjorde även här fina bitar men i en bevakning lät figuranten honom bevaka mycket längre än vad vi tränat förut: då blev han osäker och förvirrad och släppte och gick tillbaka till mig. Märks att det tar på, figuranten utmanade honom med en längre bevakning i första passet också och det gjorde han galant, men när tröttmössan var på var det lättare att smita till mamsen när det blev jobbigt. Det löste sig dock, jag stod passiv och figuranten agerade, sedan fick han göra några korta bevakningar där han fick gå i ärmen igen innan vi var nöjda.

Muskot behöver utöka sina bevakningar lite i tid, men han har jättefina släppanden och utbackningar. Vi ska tillbaka i början av januari, men fram till dess ska vi träna bevakningstid, inte-släppa-blicken och lite korgarbete utan stötar: typ transporter, civilsändande och bevakningar, för att vänja honom vid korgen. Även om det är långt kvar innan något riktigt korgarbete kommer påbörjas. Får vi se om han har tillräckligt i sig för att tycka skyddet är lika roligt sen när man börjar träna lite mer 🙂

Töltmoppe

Fina Brimir är ju sedan den 1 oktober iväg på inridning hos en tjej inte så långt från hemma. Det har gått toppenbra och han sköter sig jättefint därborta. Idag fick jag ett mess om att han varit ute och töltat ordentligt för första gången. Det är verkligen en fantastisk häst, min Brimir ❤ Snäll, lättsam och stabil, litar helt och fullt på människor, har tölten närmast till hands även om han travar enkelt i hagen också, och lagom stor med sina 140 cm. Vem vill inte ha en sån prins?

Han bjuder på ren tölt när inridaren ökar tempot från skritt, så den finns nära nära till hands. Lite mer jobb kanske att få fram traven framöver men tror inte att det behöver bli några större bekymmer. Kommer bli en perfekt töltmoppe om ett år eller två 🙂

Ett år senare…

…och så mycket som har hänt sedan dess!

Efter att förra inlägget skrevs började jag den 15 augusti att jobba på BYLERO, ett konsultföretag inom bygg. Det har gått toppenbra och den 1 februari 2017 blev jag fast anställd och är än så länge fortfarande kvar 🙂

Isa och Muskot har varit otursdrabbade båda två. Det började med att Muskot skar upp en trampdyna i mitten av december, så då var det vila fram till slutet av januari innan det var helt läkt. Därefter stukade han en tå i början av mars vilket innebar vila fram till mitten av april. Sen höll han sig fräsch fram till mitten av juni, och på den korta tiden hann vi tävla appellklass spår med uppflytt och göra MH nere i Växjö. I mitten av juni åkte han på svamp mellan trampdynorna och var halt på grund av det ett par veckor innan han första veckan i juli bröt två klor. En på vardera framtass. Samtidigt blev han magsjuk så hela juli var det sjukstuga. Sen kunde vi köra på i augusti och i början av september och hann då tävla lägre klass spår med uppflytt, innan han stukade en annan tå. Då var det en månads vila igen och nu är vi äntligen på väg igång igen.

Isa i sin tur kastrerades i slutet av 2016, mest för Muskots skull. Därefter har vi tampats med en hälta i bak som har kommit och gått på det mest mystiska vis. Först för en knapp vecka sedan visade det sig att hon har problem med ryggen, så nu är det vila och smärtstillande som gäller igen för henne.

Jag blev erbjuden att köpa lilla Samba från Mödrufelli som jag hade på foder i början av 2017, men efter en del diskussioner med instruktören jag rider för bestämde jag mig för att säga ifrån. I samband med detta så bestämde jag mig för att avsluta fodervärdsskapet, så i mitten av maj 2017 flyttade hon till en trevlig kvinna bara några få mil från mig. Efter det bestämde jag mig för att köpa en helt egen häst.

Jag var och kollade på några stycken, men ingen föll mig riktigt i smaken. Tanken var att jag ville ha en unghäst, gärna ett fuxfärgat sto om man fick önska. Efter lite om och men kom jag dock hem med en svartbrun unghingst på 3 år. Mycket spännande, speciellt när jag inte har erfarenhet av varken unghästar eller hingstar sedan innan. Men som sagt, hur svårt kan det vara? 🙂 Jag är väldigt tacksam för att uppfödaren lät mig köpa honom. Det är en fantastisk häst med ett helt enormt psyke.

När jag köpte honom var han i princip inte mer hanterad än det de måste, typ verkning och avmaskning och lite ledd, så hos mig har det blivit intensiva veckor och han har bara köpt allt rakt av. Jag hade honom hos mig i ca 2 månader och tränade på att gå fint i koppel, flytta för tryck, lasta, löslongera, promenera, stå uppbunden, vänja vid sadel och träns, innan han den 1 oktober åkte på inridning i 2 månader. Han har nu varit hos inridaren i 1 månad och rids numer ut själv och hon tycker liksom jag att han är jättetrevlig. Han kommer hem igen den 2 december och sedan ska jag fortsätta rida honom december ut, innan han ska gå på välförtjänt vila fram till det blir barmark igen.

Jag har utöver det hunnit både byta bil och byta lägenhet. I samband med den fasta anställningen blev jag erbjuden förmånsbil av företaget, så numer kör jag en jättetrevlig Passat GTE 2017, en laddhybrid som går på både el och bensin. En liten uppgradering från min gamla Ford Focus 2006 🙂

I maj sedan hittade jag en fin 3:a för en lagom pris, som jag köpte och då sålde min gamla 1:a. Det blev ett skönt lyft från 38 kvm till 67 kvm, så nu får både jag och hundarna plats ordentligt. Bara det att ha ett eget sovrum känns helt fantastiskt!

I övrigt har det varit ganska lugnt. Planen framöver är att Muskot ska hålla sig fräsch och frisk så vi kan sikta på en fortsatt tävlingssäsong till våren. Brimir ska få gå på vila efter nyår innan vi i april fortsätter utbildningen. Han är jättefin med en stam som lovar stort, så vi har nog alla möjligheter i allt vi vill ta oss för. Isas rygg ska utredas när hon fått gå på smärtstillande ett tag så får vi se vad det blir, troligtvis kommer hon bli förtidspensionär. Utöver det är det jobbet som tar upp allra mest tid, men snart är det julledigt 🙂

Lydnadsträning i höstväder.

Igår var jag upp till klubben med mina två dårar en sväng efter middagen. Vi var själva på planen och det var riktigt höstväder, mulet och blåsigt och 15 grader. Superhärligt med andra ord! 

Isa tränar på kedjor för tillfället. Vi ska anmäla till tävling så då måste vi ha lite uthållighet. Börjar med att kampa med henne utanför planen innan jag tar henne under ett här-kommando och går in till en tänkt startpunkt. Sätter henne rätt och väntar sedan en stund. Därefter blev det ett halvlångt fritt följ, en slät 75m inkallning och ett kryp. Utan andra belöningar än klapp och beröm. När vi är klara däremot blir det ju fest! 

Vi började även träna på ställande på inkallningen. Vi har ju nött läggandet hela sommaren men nu börjar det bli dags att ta tag i ställandet också om vi ska ha betyg där. Lite saktagående fick vi till också. Isa var pigg och glad och det kändes bra. 

Sedan var det Muskots tur. Han fick börja träna på att gå runt en stolpe och det gjorde han med bravur! Visade honom ett par gånger och sedan fattade han vad jag menade. Bara bygga vidare på det. Sedan blev det lite fritt följ, eller i alla fall en inledning på det som vi har jobbat lite med. Efter friaföljet blev det lite kamplekar, sen ”gå-och-hämta” träning där han ska gå och hämta en sak och lämna i min hand och byta till godis och till sist lite stadga. Han är så himla rolig att träna med, han är med på allt och bara tuffar på liksom. Vilken hund! 

Lilla Samba.

Sista maj tog jag ju hem en liten islandshäst från Stockholmstrakten för att ha under sommaren. Vi har haft väldigt kul tillsammans, det är en superrolig häst, men vi har inte riktigt haft tölten på plats. Vi har kämpat med den hela sommaren och nu äntligen börjar det ge resultat. I söndags var vi på kurs för Peter Häggberg för andra gången och då lyckades han trycka på rätt knappar och plötsligt töltade hon som en klocka! Han visade mig också och då töltade hon som en klocka även för mig. Så roligt när vi verkligen tränat på detta, även om jag inte kommit lika långt så plockade han fram det sista. 

Samba ska dessutom få stanna kvar i Rocknö ett tag till, så vi ska fortsätta träna för Peter och ha roligt på skogsvägarna en stund till! 

Frispår med valpen.

Jag har verkligen fått en ordentlig skjuts med motivationen sedan Ölandslägret, så det är nära nog så att jag tränar hund på något sätt varje dag. Just idag blev det frispår och igår vanligt spår.

Om vi inleder med gårdagens spår. Vi jobbar fortfarande med U-spår och har varierat synretning och inte synretning och kan nu faktiskt utesluta synretning helt en stund. Han blir GALEN när han ser att jag går iväg. Både bra och inte bra. Vi körde två spår och båda med spontanupptag och en kamp i slutet. Första spåret jättebråttom ut innan han kom på att ojsan, måste fokusera lite på spåret också för att hitta saken och letade då upp spåret och spårade väldigt engagerat hela vägen till kampen. Det andra spåret hade besvärlig terräng så där spårade han väldigt sansat från start, superduktig! 

Idag blev det istället då frispår som en del i rapporten. Det blev två stycken på ca 50-80 m. Första springer han utan att tänka ungefär halva och när han inte får syn på mig direkt (jag satt gömd så han var tvungen att spåra) stannade han upp och blev konfunderad. Han tänkte en stund och sedan började han ringa efter spåret, hittar på det och spårar fram till mig i snabb trav. Så himla härligt att han väljer att tänka efter och fortsätta jobba istället för att vända tillbaka till mor när han blev tveksam. Det andra frispåret gick ungefär likadant, men lika där väljer han att fortsätta kämpa utåt istället för att vända. Vilket rapportämne! 

Jag har sagt det förut och jag säger det igen, vilken hund att jobba med. Man bara gör med honom, finns liksom inget som är konstigt eller svårt eller jobbigt i träningssammanhang. Vilken kille! Dessutom så himla roligt att han har en superkamp och stort föremålsintresse nu när han tappat alla mjölktänder. Kan belöna med kamp i både lydnad och uppletande och rapport och spår och inga diskussioner kring loss heller. Bara genomvillig att göra som jag säger. Har börjat träna på avlämnande också och det är hittills inte heller några konstigheter. Super-Muskot!