Spårträning.

Jag har börjat sätta igång Isas träning på riktigt nu. Motivationen dalade långt ner under nollan när det stod klart att det skulle bli operation och rehab igen, så det har tagit tid att komma tillbaka i träningstanken. Nu har vi dock hunnit med att spåra ett par gånger och vi har börjat köra igång lydnaden.

Jag har tänkt om lite med spåret och har gjort spontanupptag med henne båda spåren, vilket hon har gjort jättefint. Vi har ju knappt arbetat något med upptag utan mest kört direktpåsläpp, men nu är det eliten som gäller och att förlora poäng på bakspår är inte så himla kul. Därför tänkte jag köra en hel del spontanupptag med henne, varvat med direktpåsläpp ibland, så det inte ska vara några konstigheter. Sedan är det det vanliga som gäller: peppa pinnar och variera spårlängd och klurigheter.

Lydnaden går bra. Hon är så himla taggad just nu. Vi har, på grund av att hon varit så het, haft lite svårt med friaföljet ett tag. Hon har gärna hoppat jämfota vid sidan alternativt legat en meter före… Nu börjar vi dock få bukt på det och hon har börjat gå jättefint. Vi har också lagt ner lite tid på stegförflyttningarna och de börjar se riktigt fina ut nu. Det är bakåt som vi jobbar på fortfarande. Hon är lite rädd att jag ska kliva på henne när vi backar (vilket jag har råkat göra tidigare, hehe), så hon har kastat ut rumpan och som gått baklängesfotgående innan hon satt sig fot igen. Nu har hon däremot börjat kunna backa rakt, vilket är jättekul. Träning, träning!

Resten av momenten är vi inne på samma spår på… Hon är enormt het och behöver lugnas för att det ska bli bra, så det är det huvudfokus ligger på just nu. Vi har inte börjat planera in någon tävling ännu, först vill jag se hur träningen går och hur hon mår.

8-kilosvalpen.

Herr Muskot kommer bli en rejäl kille. Sanna mina ord. Som 9 veckor gammal väger han nu 8 kg. Han har tassar som mina händer (nästan). Var den här ska ta vägen med mig det vet jag verkligen inte…

Åttakilosvalpen har återigen sovit hemma på Rådhusallén i natt och det gick prima. Vi gick och lade oss vid elva och han vaknade och behövde gå ut vid ett-tiden, sedan sov han fram till klockan var sju. Riktigt duktig kille! Dessutom hinner man så mycket när man kliver upp vid sju. Redan vid nio stod jag vid Gatmot och langade gammalt byggmaterial som stått på balkongen sedan renoveringen. Nu börjar det ju bli dags att ställa ut lite balkongmöbler så lika bra att få undan det.

Så mycket träning har det dock inte blivit med klumpen. Vi har gått på promenad och försökt lära oss att komma på inkallning och vi har börjat pyssla lite med omvänt lockande (lättlesvålt!) men mer än så har det inte blivit. Vi har gott om tid på oss så just nu känns det viktigare att han får miljö- och socialträna lite, typ så han förstår att man inte behöver skälla på kråkorna…

Tråkigt väder.

Idag har det varit riktigt tråkigt väder, nästan hällregn hela dagen. Jag tog en långpromenad mitt på dagen och det är ju alltid trevligt att promenera i skogen, men just regnet hade jag kunnat klara mig utan.

Idag har jag fixat det sista med valppaketen till när valparna flyttar hemifrån i helgen. På fredag flyttar första, den lilla ljusrosa numer Chili. Den är klart jobbigast och har fått klart bäst teknik i bita-hårt-i-vaden-utan-att-fastna-i-byxorna. Enormt söt dock. På lördag flyttar grön och mörkrosa, numer Taco och Mejram, och på söndag flyttar den turkosa, numer Svartpeppar.

På fredag ska Muskot få följa med hem till Rådhusallén en natt, innan vi åker tillbaka och säger hej då till Taco och Mejram på lördagen. Det ska bli spännande, både för mig och för Muskot. 🙂 Kanske inte så mycket sömn dock?

Dessutom håller jag på att fixa om lite i lägenheten. Jag har ju bott hemma i lägenheten under helgerna de här veckorna när jag varit valpvakt i veckorna, och alla kvällar har jag suttit på kvällen och knappt kunnat koncentrera mig på TVn för det är någonting som känts inte helt bra i möbleringen. Nu tror jag att jag har listat ut vad det är, så jag hoppas att det här blir bra.

Till sist kan jag berätta att vi börjat med exjobbsperioden nu, så nu är det himla nära ett slut på den här utbildningen!

Vi är redo!

Idag satte far min äntligen i mellanväggen i Forden så nu har jag gjort iordning bakluckan så vi är redo för en till liten hund.

Jag köpte nya, vattentäta dynor till bilen då jag upptäckte att den tjocka filten jag hade i botten tidigare var full av mögel på undersidan. De här nya dynorna är mjuka och har exakt samma mått som burdelarna så det sitter som en smäck. Plus i kanten att man kan spola av dem med vattenslangen!

Innan jag lade i dynorna så spolade jag av Forden med högtryckstvätten. Den är ju i princip inte tvättad på hela vintern så den blev nog lite nöjd över att slippa all lera för en stund. Jag lär ta en dag framöver och tvätta den ordentligt med schampo och vaxa den efteråt och kanske göra något åt rostkexen på framskärmarna… Annars har jag nog ingen kaross kvar snart 😉

Idag fick Isa dessutom gå sitt första spår. Tyvärr blåste det storm så hon hade svårt i vinklarna men hon lyckades komma till slutet. Därefter blev det lite lydnadsträning, hon kändes lite trött efter spåret men kämpade på fint.

Och det blev…

…hane 1, tillslut. Jag trodde verkligen inte att det gick att vara så här kluven, men nu har jag bestämt mig och det här kommer att bli jättebra.

Hane 1 aka Svarten aka Storlurs Muskot, är den största hanen än så länge. Han ser ut att få samma kroppsbyggnad som Blixtra, lite längre rygg med andra ord. Då kommer han ta mycket mark i rapportskogen 😉 Men vi får se hur det slutar. Han är i dagsläget den som känns mest stabil, men svarar snabbt på lekinviter. Känns trygg i sig själv och på nya platser. Men med en hel del humör.

Om två veckor flyttar grabben in på Rådhusallén, så får vi se hur det går!

Beslutsångest!

Jag håller på att gå under av beslutsångest över vilken valp jag ska välja. Det finns tre i kullen och nu har även den tredje börjat visa framfötterna litegrann. Det vill säga, ännu svårare att välja.

Det känns som att det är så mycket miljö som kommer spela in så att deras personlighetsdrag egentligen inte är jättemycket att gå på. Om ni förstår. Alla tre valparna är ju relativt jämna och stabila, så det finns ingen som sticker ut alltför mycket.

Hane 1: Stabil, cool, går gärna på egna strövtåg, social men inte överdriven, mycket kamp och busar gärna, tycker att ligga-på-rygg-i-knät-och-hanteras är pest och pina, men kryper gärna självmant upp i knät och somnar.

Hane 2: Stabil, lite röjig, startar gärna slagsmål, väldigt social och framåt med nya människor, mycket kamp men går gärna iväg med vunnen kampleksak, tycker att ligga-på-rygg-och-hanteras är lite pestigt men köper det efter en stund, promenerar helst inte iväg så långt från resten av kullen.

Hane 3: Stabil, sammanfattningsvis väldigt lagom, inte jättesjälvständig men inte jätteklistrig, lagom social och framåt, busar gärna men plockar inte fram hela kampa-ruska-morra-paketet (om han äger något?), somnar vid ligga-i-knät-och-hanteras dvs köper fullt ut.

Rent objektivt känns det som att hane 3 förmodligen är den som känns ”bäst” i nuläget. Väldigt lagom. Poängen är att hjärtat känner mer för hane 1 och 2. Hur ska man tänka egentligen? När jag håller upp hane 3 framför mig och frågar om han vill heta Muskot så tittar han mig över axeln och suckar högt… Även om vi såklart kommer kunna bli goda vänner om jag nu väljer honom.

Med hane 1 är jag rädd att han kanske blir lite väl självständig, han spatserade vid 4,5 v ålder iväg i huset på egna äventyr utan att ens titta sig över axeln. På ett sätt känns han som en störtskön hund och jag gillar verkligen det här självständiga, men jag slet i säkert 1,5 år med Isa och hennes självständighet för att hon öht skulle tycka att jag ju faktiskt var det häftigaste på hela appellplanen. Nu är ju hennes självständighet GULD, men det har tagit tid att forma henne till en körbar hund.

Med hane 2 känns det istället som att han känns som en lite för stor mjukis. Går helst med resten av flocken och piper hjärtskärande om han råkar hamna lite efter. Visserligen tror jag att det är ”lättare” med en sådan hund, men jag vill ju att hunden ska vara tuff nog för att springa 2 km genom skogen på rapporten till exempel. Som sagt, mycket miljö spelar också in, vilket betyder att det är så svårt att veta. Hane 2 kan ju lika gärna tuffa på sig och till slut bli den med allra mest attityd och vara allra minst mjukis.

Förmodligen kommer jag, som Jo sade, blunda, peka och välja den som hugger mig i fingret först. Jag vet ju att både Sladden och Blixtra är bra hundar som båda kan jobba och kullen ser ju relativt jämn ut. Det är ingen som är överdrivet räddhågsen eller överdrivet bossig, vilket ju underlättar litegrann. Men visst har jag något att fundera på…

Jag återkommer på torsdag om vilken som får heta Muskot och hur jag nu valde 😉

Bara en månad kvar!

Nu är det lite mindre än en månad kvar innan det flyttar in en piraya på Rådhusallén. Det blir en pojkpiraya och det står, just nu, mellan två av de tre hanarna.

En är relativt ljus med skarp mask och kallas Röj (hane 3). Han är överallt och ingenstans, är framåt och social och ska vara med där det händer och startar slagsmål till höger och vänster. Frågan är om den här herren kommer att bli lite mycket hund som vuxen mot vad jag behöver, även om han är väldigt rolig just nu.

Den andra (hane 1) är en lite större, mörk, piraya. Han har ett jäkla humör men inte alls lika röjig. Han kommer också alltid fram först och är social och ska sitta i knä, gå på egna äventyr och såklart kampa i det mesta. Den känns lite stabilare än Röj, men känns lite mer ”allvarlig” istället.

Båda är hur som helst väldigt söta och trevliga och beslutsångesten går hög 😉 Till påsk ska jag ha bestämt mig, för på långfredagen kommer den som ska välja hane efter mig och då lär jag vara klar med vilken jag vill ha.

Isa har fått träffa de så smått. Hon tycker att de är väldigt söta och försöker göra lekinviter till dem, men de små stackarna blir ju rädda när en stor bordercollie dunsar ner frambenen bredvid dem. Om ett par veckor kan de nog leka tillsammans. Däremot tycker valparna att Isas långa päls är fantastiskt tuggvänlig! Isa uppskattar dock INTE att ha valpar hängandes i svansen och i frambenshåret 😀 Men det kommer.

Jag (läs min far) har äntligen lyckats få i hundgrindarna i Forden. Jag har ju haft en ganska liten Primekbur till Isa eftersom jag inte hade något passande lastgaller, men eftersom jag lyckades få tag i ett i mitten av december så var det nu bara att sätta i grindarna nu när far min fick tid. Det är grindarna som jag köpte till Peugeoten men de funkar faktiskt tillfredsställande om än inte perfekt. Jag vill ju gärna ha avdelat med mellanvägg eftersom Isa vallar bilarna vi möter och har svårt att slappna av i bilen om hon får sitta så hon kan titta ut på vänstra sidan. Då blir grindar plus mellanvägg perfekt då jag själv tycker att det blir lite, lite plats att dela av en bur, även om det såklart finns väldigt stora burar också (och väldigt dyra är de då också ;-)). Mellanväggen åker in lagom till att Muskot flyttar in.

Ja, just det. Namn har de fått allihopa och nu finns de faktiskt på riktigt i SKK. Min kommer heta Muskot, de andra två hanarna kommer heta Svartpeppar och Taco och tikarna kommer heta Mejram, Curry, Piri-Piri och Chili. Eftersom jag är väldigt vidskeplig när det gäller namnval och att hundarna blir lite som namnet anger så valde jag Muskot, vilket är en krydda som (vid för stor dos) kan ge ”biverkningar” liknande amfetamin (saxat från Wikipedia): Amfetaminpåverkan innebär att användaren känner sig kreativ, får lust att aktivera sig osv. Känslan av självförtroendet ökar, liksom orken. Vanligt är en känsla av kontroll och ett euforiskt lugn, och man utövar sina aktiviteter med energi och lust. Den påverkade känner sig allmänt tillfreds och i större doser euforisk. Ett vanligt tecken på den amfetaminpåverkades goda humör är att personen ofta pratar ovanligt mycket, och är social på ett (i den nyktres synvinkel) lite ”överdrivet” vis. Haha inte enbart positiva bitar kanske, just det där med kreativiteten och lust att aktivera sig gör att min Haglöfsjacka känner dödsångest 😀 Namnen kommer nog bli bra i alla fall, alla valparna har humör och lite ”krydda” s a s.

Nu ska jag ta tag i uppsatsskrivningen jag försöker smita undan…

Åb hos Kjerstin.

Idag var vi på återbesök hos Kjerstin efter nästan 8 veckors vattentrask och igångsättning. Vi fick börja springa lite utomhus så hon fick se hur hon rörde sig och Kjerstin tyckte att hon såg jättefin ut. Skönt att höra!

Därefter gick vi in och så fick hon klämma lite på Isa. Fick inte minsta lilla reaktion i vänster bogled (hurra) men dock hade hon lite ont i ligamenten i ryggen samt i höftböjarna. Ryggen hade hon ont i den 8 januari, när vi var där första gången efter op, också men Kjerstin tyckte ändå att hon var bättre idag. Hon sade dock att hon hade rejäla ryggmuskler och bra balans vilket hon inte skulle ha om hon hade haft störande ont i ryggen, så fortsätta som i dagsläget så var det troligtvis inga konstigheter. Dessutom mätte hon musklerna på både fram- och bakben igen. Den 8 januari skiljde det nästan 1 cm i omkrets på frambenen och nästan 0,5 cm i omkrets på bakbenen, men idag har skillnaden nästan obefintlig. Tror att det skiljde 1 mm både fram och bak, vilket Kjerstin sade att man räknade som jämnt. Jätteskönt, då har all trask och träning gett resultat.

Nu får Isa börja gå lös kortare stunder och gå promenader på 1 h och uppåt. Sedan successivt öka på allting så att vi är i tävlingsform till hösten 🙂

Isa och jag

Hittade en äldre bild på mig och Isan, då hon var 11 månader gammal 🙂 Favoritisa!

Dödssjuk.

Åh, jag har varit dödssjuk i  en förkylning här senaste veckan. Ingen feber, men ni vet, sjuk. Jättesjuk. Det verkar vara på bättringsvägen nu i alla fall, även om jag nog har några dagar kvar innan det är helt över.

På grund av min förkylning har Isa bara fått gå korta promenader senaste dagarna, vilket hon köper jättebra trots allt. Hon får nu promenera upp till 45 min i koppel, men det tar vi så fort jag blivit frisk.

Igår var vi på årsfest på klubben. Isa och jag hade ju inte hunnit med så mycket mer än att bli uppflyttade från hkl spår och rapport förra året, så det blev inte så mycket priser att hämta. KM-titeln försvarade vi ju inte heller eftersom jag då var nere i Göteborg och tävlade USM med Blixten. I år blir det väl inte heller så mycket tävlat, vi får se hur det ser ut 2017 helt enkelt.

Slutet börjar närma sig på tävlingsledarutbildningen också. Igår var det sista genomgången, på tisdag är det teoretiskt prov och den 12/3 är det slutligt praktiskt prov. Vi får se hur det går då, den teoretiska biten är ju enkel och jag har ju kommenderat en hel del tidigare men det är lite småsaker som man ska komma ihåg där. Förhoppningsvis håller det hela vägen, annars gör det inte det.

Valparna växer och mår bra. Tyvärr förlorade vi en liten tik som var för svag för några dagar sedan, men resten är som huliganer. Det är mycket humör i dessa små. Den åttonde april flyttar det förmodligen hem en liten huligan till Rådhusallén, får vi se vad Isa säger om det… 🙂